Det är förvånande att lyssna på riksmedias första reportage om miljöprövningen av Västlänken i Göteborg (God Morgon Världen 15/10 2017) – som plötsligt blev ett nedvärderande reportage om trädkramare, där reporterns kommentar om promenadvänliga skor och ryggsäck ska skapa en given bild. Skickligt vävs scenen av lite patetiska människor som kramar träd. Det talas inte om hur vi värnar miljön, i stället väljs en skylt på ett träd, som symbolen för ett stort rättsfall, ett av de största miljömålen i Göteborgs historia – kanske till och med i Sveriges historia.
Johan Trouvé, Västsvenska Handelskammarens ordförande, intervjuas om hur han som ung och naiv också var trädkramare men nu kommit till insikt. Professor Sverker Sörlin talar om fanatismen, men använder ordet religiositet.
Allt väsentligt klipptes bort
Det finns bara ett fel – jag som också intervjuas visste inte att det var detta jag ställde upp på. Jag talade om Västlänkens brist på samhällsnytta, om ökade utsläpp av kvävedioxid och koldioxid, att den aldrig kommer att bli klimatneutral, att den försämrar möjligheter till samhällsutveckling, både vad gäller bostadsbyggande och kollektivtrafik. En del i detta är den stora negativa påverkan på stadens kultur- och naturmiljö. Tusentals kulturfastigheter och träd riskerar att drabbas.
Allt det klipptes bort ur intervjun och budskapet förändrades. Plötsligt handlar programmet om de lite töntiga trädkramarna och mina skor. Ingenstans i programmet får vi som i dag värnar träd och miljö uttala oss om begreppet. Inte någonstans antyds att vi baserar vårt engagemang på forskning och fakta samt granskning av myndigheters rapporter – inte på religiositet.
Pressetik?
Var finns den pressetiska aspekten i detta? Var finns de journalister som låter olika parter komma till tals på lika villkor, och inte ger sken av ett annat reportage när frågorna ställs? Var finns medier som ärligt och djuplodande granskar stora infrastrukturprojekt och ställer de frågor som inte står i de färdigskrivna pressreleaserna som Handelskammaren och Trafikverket gärna delar ut? Var finns den journalist som frågar sig varför Trafikverket inom Västlänksprojektet avsatt cirka 300 miljoner för den juridiska prövningen och cirka 500 miljoner för reklambroschyrer och mediapåverkan? Det är våra skattepengar. Var finns den journalist som ser kraften i den stora medborgarrörelse som finns i Göteborg?
Pressens publicitetsregler är de 17 pressetiska föreskrifter som press, TV och radio frivilligt har utfärdat, som ett komplement till grundlagen om yttrande och tryckfrihet. Nummer 13 säger ”Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.”
Ingen möjlighet att bemöta
Jag undrar: När fick jag tillfälle att bemöta kritiken och vinklingen i programmet? Och varför är Trädkramare något negativt och lite löjeväckande? Begreppet trädkramare kan inte användas nedlåtande om man kan sin historia. Metoden skapades av ursprungsbefolkningar som skyddade sin mark, alltså ett icke-våldsmotstånd för att värna miljön. I Sverige sätter bland annat Almstriden i Stockholm och lindarna på Vasagatan i Göteborg, trädkramare på kartan. I dag skulle knappast någon tycka att det vore lämpligt med en tunnelbaneuppgång i Kungsträdgården, eller en körbana mitt på Vasagatan, i stället för de träd som fortfarande finns kvar.
Många viktiga samhällsförändringar har skett genom civilsamhällets engagemang och kunskap. Föreningen Trädplan Göteborg med fleras 2 000 sidor tunga genomarbetade överklagan till Mark- och miljödomstolen är ett exempel på detta. Därför är jag en stolt trädkramare.
Barbara Lindell
ordförande i Föreningen Trädplan Göteborg