Skolan är en av samhällets viktigaste institutioner för att ge barn och unga ett värdigt liv. Barn som misslyckas i skolan har en kraftigt förhöjd risk för ett flertal hälsoproblem och särskilt psykosocialaproblem. Därför är skolan viktig för myndigheter som Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut, samt för institutioner som utbildar lärare.
Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om svenska elevers dåliga skolprestationer. Lärare, föräldrar, experter och politiker har idéer om hur de svenska eleverna skall nå framgång. En del framhåller vikten av fördjupade ämnesstudier hos lärare, andra vikten av ordning och reda. Sällan refereras till den omfattande forskning som finns på området.
John Hattie har i en nyutkommen bok (Visible learning: a synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement) sammanställt resultat från mer än 52 000 studier av ungefär 83 miljoner elever. Detta är en sammanställning som saknar motstycke och förtjänar uppmärksamhet.
Hattie använder ett standardiserat mått, kallat effektstorlek, för att beskriva vad som påverkar elevers skolprestationer. Dess värden kan vara både positiva och negativa. Eftersom forskning från vissa delar av u-världen visar att barn lär sig utan att gå i skolan drar Hattie slutsatsen att en effektstorlek som är lägre än 0,15 antyder att skolan haft en skadlig effekt. Ett vanligt resultat är effektstorlekar på mellan 0,15 och 0,40, vilket Hattie tolkar som måttliga effekter. Effektstorlekar på 0,40 eller högre menar han är starka och eftersträvansvärda.
Klen effekt eller ingen alls
Det som svenska myndigheter och svenska skolforskare rekommenderat för skolutveckling stämmer dåligt med resultaten i Hatties sammanställning. Under det som kan kallas skadligt återfinns åldersblandade klasser, problembaserad inlärning, att elever själva ska bestämma sin inlärning, mentorskap samt helordsmetoden respektive motorisk träning för läsinlärning. Dessa faktorer ger alltså svagare effekt än vad som kan förväntas om eleverna inte alls gick i skolan. Andra rekommendationer med måttliga effekter är mindre klasser, individualiserad undervisning samt läxor och skriftliga test.
Svenska rekommendationer fel ute
Så gott som ingenting av det som Hattie pekar ut som det eftersträvansvärda återfinns bland det som rekommenderats för svensk skolutveckling. Starka effekter erhålls genom insatser för att minska störande beteenden i klassrummet, fonetisk träning för läsinlärning, strukturerad utvärdering av lärarens undervisning, undervisning i högre takt för begåvade elever (inte att förväxla med grupper för begåvade elever) samt direkt undervisning. Det senare innebär att läraren klargör vad eleverna ska lära sig, lär ut stegvis och exemplifierar, kontrollerar att eleven förstått och sedan låter eleverna successivt öva allt mer självständigt under lärarens tillsyn.
Sammantaget visar forskningssammanställningen att läraren är den viktigaste faktorn för inlärning, att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta. Skolledare och lärare måste även skapa en skola, personalrum och klassrum där misstag välkomnas som en möjlighet till inlärning. Skolans ekonomi eller lärartäthet spelar inte någon större roll för elevernas skolprestationer – viktigast är hur man använder de resurser skolan förfogar över.
Teorier utan utvärderingar
Hur kommer det sig att svensk skolutveckling gått så i otakt med den internationella forskningen? Många reformer har uppenbarligen inte föregåtts av utvärderingar utan baserats på mer eller mindre rimliga teorier som lanserats som sanningar. Ett exempel på detta är åldersintegrerade klasser, även kallat årskurslös undervisning, som under 1990-talets första hälft genomfördes i stor utsträckning över hela landet. Det är en av de faktorer som enligt Hattie är skadlig och som hamnar under gränsen för vad barn lär sig utan att gå i skolan.
Utebliven svensk forskning
Ett problem i dag är frånvaron av svensk forskning som sökt värdera effekterna av olika metoder. I väntan på sådan forskning är det rimligt att låta internationella utvärderingar ge vägledning. Det är därför centralt att Hatties forskning får genomslag i undervisningen av blivande lärare, liksom presenteras för beslutsfattare på olika nivåer. Universiteten måste också utbilda doktorander och forskare i att bedriva forskning om pedagogiska metoders effekter.
Knut Sundell
docent i psykologi, chef för enheten Evidensbaserad praktik vid Socialstyrelsen
Sven Bremberg
med dr och docent i socialmedicin, avdelningschef för Barn och ungdomars hälsa vid Statens Folkhälsoinstitut
Martin Karlberg
doktorand, Institutionen för didaktik vid Uppsala universitet