Vi vet att klimatförändringarna hotar tillgången till mat, speciellt i de fattigare delarna av världen. De flesta av oss är samtidigt beroende av ris, majs och andra växter för att överleva vardagen. Samtidigt vet vi att viktiga kulturväxter hotar att utplånas i takt med exempelvis ökenspridning och översvämningar.
De mer utvecklade länderna har ett stort ansvar för att motverka denna trend. De nordiska länderna försöker gemensamt möta utmaningen med olika medel. Skapandet av ett globalt frölager och insatser för att främja genbanksarbete i Afrika och Centralasien är några av dem. Ett centralt mål för Norden är att främja global livsmedelssäkerhet inom jordbruket genom bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser.
Det regionala samarbetet i Norden betraktas som ett av de mest utvecklade i hela världen. Det officiella samarbetet mellan Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island samt de självstyrande områdena Åland, Grönland och Färöarna inleddes redan på 1950-talet.
Samarbetsorgan
Samarbetet kanaliseras via regeringarnas samarbetsorgan Nordiska ministerrådet och parlamentens organ Nordiska rådet. I början fokuserade samarbetet främst på integrationen i Norden. Det har exempelvis lett till att vi haft passfrihet i över fem decennier, och det har varit möjligt att studera och arbeta fritt i ett annat nordiskt land långt innan EU införde liknande principer.
Men i dagens globaliserade värld har det nordiska samarbetet blivit mer och mer internationellt, inte minst inom området för genetiska resurser. De nordiska länderna har utvecklat ett starkt och väletablerat genresurssamarbete där mycket av det praktiska arbetet utförs av den samnordiska institutionen Nordgen, det vill säga Nordiskt genresurscenter.
Nordgen driver det globala säkerhetslagret för frön på den arktiska ögruppen Svalbard, Svalbard Global Seed Vault. Det unika lagret, populärt kallat Noaks ark för frön, kan lagra upp till 4,5 miljoner fröprover. Lagret kan betecknas som ett säkerhetslager för världens frön och mat vid naturkatastrofer, krig eller andra hot.
All världens grödor
Den stora lagringskapaciteten innebär att frön av i stort sett alla världens grödor kan förvaras på Svalbard. Lagrets tre hallar är sprängda in i berggrunden där förhållandena är optimala - permafrosten garanterar att fröna hålls frysta också vid eventuella strömavbrott.
Svalbardlagret ägs av Norge, men drivs genom ett trepartsavtal mellan Norge, den internationella fonden Global Crop Diversity Trust samt Nordgen.
Det globala intresset har varit överväldigande, och fröprover från mer än hundra länder i Afrika, Asien och Sydamerika har redan sänts till Svalbard, bland annat några av världens största och viktigaste samlingar vid de internationella jordbrukscentra under FAO.
Ett uttryckligt mål har varit att engagera utvecklingsländer, där såväl extrema naturfenomen som politisk instabilitet utgör ett reellt hot mot den biologiska mångfalden.
Men det internationella gensamarbetet i Norden handlar om mycket mer än det globala säkerhetslagret. De nordiska länderna deltar exempelvis aktivt i utvecklandet av genbanker i bland annat Afrika och Asien.
Genetiska resurser
Erfarenheten av regionalt samarbete kring genresurser är stort - de nordiska länderna har haft en gemensam genbank i tre decennier. Men varför är det så viktigt att vi bevarar och nyttjar våra genetiska resurser på ett hållbart sätt?
För det första, vilket Svalbardlagret och genbanksverksamhet generellt sett är ett ypperligt exempel på, kan vi återupprätta viktiga sorter om de går förlorade vid exempelvis naturkatastrofer.
I dag använder det moderna jordbruket starkt förädlade växtsorter med hög avkastning. För att få denna högre avkastning innehåller sorterna endast de mest konkurrenskraftiga generna av växten. När en ny sjukdom hotar är de högt avkastande sorterna mer utsatta för växtsjukdomar än ursprungliga sorter med stor genetisk variation, däribland gener som förbättrar motståndskraften.
Om vi inte bevarar dessa värdefulla genresurser i kampen mot genetisk utarmning står vi inför allvarliga konsekvenser, särskilt med dagens föränderliga klimat. Det är alltså av yttersta vikt att både gamla och nya sorter är i tryggt förvar. Det gäller för all vår odlade biodiversitet, våra kulturväxter och skogar och även våra husdjur.
För löpande forsknng
Men fröbanker fungerar inte endast som katastroflager - de ska användas löpande för forskningsändamål, växtförädlare eller av den enskilde jordbrukaren. Det är ett mål för vårt samarbete i exempelvis Afrika.
Världens länder samlas i New York i maj till den 17:e FN-konferensen om hållbar utveckling. Konferensen fokuserar i år på bland annat Afrika, lantbruk och ökenspridning, och de nordiska länderna kommer där att presentera sina lösningar för att främja livsmedelssäkerheten på globalt plan.
Stålmannen byggde ett arktiskt fort för att skydda sina ägodelar. Tanken är den samma bakom arbetet med genresurser, inte minst säkerhetslagret på Svalbard. Vi måste skydda och bevara våra globala genetiska resurser, för att främja livsmedelssäkerhet och hjälpa oss på vägen mot en värld utan svält.
Halldór Ásgrímsson
generalsekreterare, Nordiska ministerrådet
f d statsminister på Island