I Sverige har det varit jaktsäsong på euron de senaste månaderna. Politiker och debattörer har tävlat om att utropa eurons död. Men på andra sidan Östersjön gör politikerna en helt annan bedömning. I torsdags välkomnade Europas stats- och regeringschefer Estland som ny medlem i euron från och med den 1 januari 2011.
Beslutet visar på att ryktet om eurons död är betydligt överdrivet. Istället understryker detta eurons dragningskraft och visar på ledarskap hos Estlands politiker. På en gemensam marknad med 500 miljoner människor blir det kostsamt för ett litet land att ha en egen valuta. Under de kommande fyra åren står Lettland och Litauen på kö, liksom Polen och kanske Island. Även i Danmark lär en ny folkomröstning bli aktuell. Vi ser med oro på en situation år där Sverige om några år kan vara det enda EU-landet runt Östersjön som inte har euron som valuta.
Som liberaler försvarar vi grundtankarna i Europasamarbetet även när det är kristider och det blåser snålt kring euron och EU-samarbetet. Hela EU-projektet har ända sedan starten ställts inför utmaningar. Men det är när det blåser hårt som ledarskapet prövas.
Vi är inte blinda inför vad som händer i delar av Europa. Men skuldkrisen och Greklands utsatta situation är inte eurons fel. Grekland har medvetet vilselett omvärlden och misskött sina statsfinanser, samtidigt som hela Europa drabbats av den globala ekonomiska krisen. Det är roten till problemen i euro-området – inte euron.
Därför är det viktigt att de lån och garantier euroländerna nu ger är förknippade med tydliga krav på budgetsanering. Och det råder ingen tvekan om att grekiska skattebetalare ska betala grekiska skulder även i framtiden.
Samarbete ger styrka
Däremot ger det europeiska samarbetet styrka och EU har de gångna veckorna visat handlingskraft. Beslutet om en ny krishanteringsmekanism är historiskt. Är det någon som på allvar tror att lika kraftfulla räddningsåtgärder hade varit möjliga utan ett europeiskt samarbete? Att varje land enbart ser om sitt eget hus skulle inte ha förhindrat krisen – tvärtom skulle den ha förvärrats. Inget enskilt EU-land hade klarat det på egen hand.
Vi är samtidigt de första att erkänna att mycket kan förbättras inom EU. Det är ingen tvekan om att stabilitetspakten varit för svagt förankrad hos euroländerna och att vissa länder inte följt regelverket. Men det är inget argument mot svenskt medlemskap i euron. Det är istället ett starkt argument för att rätta till bristerna.
Behöver bli bättre på flera punkter
Den 9 maj beslutade EU-länderna att det ska införas en europeisk finansieringsmekanism, som ska hjälpa länder som har finansiella problem. Det behövs också en bättre ekonomisk styrning i EU. Och vi behöver ett system för att tvinga medlemsstaterna att följa reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten. Till exempel kan vi tänka oss att medlemsländer tillfälligt ska kunna förlora sin rösträtt, att de får minskade bidrag från EU:s strukturfonder och ytterst ekonomiska sanktioner om de missköter sig. Det ska vara kännbart att bryta mot reglerna.
EU behöver också bli bättre förberedd på framtida ekonomiska kriser. Därför menar vi att EU behöver en ”europeisk valutafond” för att stå redo inför kommande utmaningar.
Man måste också fråga sig varför Estland vill gå med i euron om det skulle vara ett så misslyckat projekt som eurons belackare hävdar. Förklaringen är att det ger esterna en större ekonomisk stabilitet och ett politiskt inflytande över utformningen av Europas ekonomiska regelverk. Estland ser euron som en trygghetsgaranti för valutasäkerhet. Det borde vi också göra.
Sverige borde vara med i kärnan
Sverige borde också vara med i kärnan av samarbetet, vara med och påverka och ta plats. När problemen är gränsöverskridande måste också lösningarna vara större. Samarbete, inte isolationism, är receptet till långsiktig framgång. När den globala ekonomin skakar är Sverige och Estland för små för att kunna klara sig helt på egen hand. Ensam är inte stark.
Vi hyllar Estlands ledare för att de i vågar stå upp för euron. Vi uppmanar därför svenska politiker att visa samma mått av ledarskap. Politiker får gärna vara medgångssupportrar i tv-soffan framför fotbolls-VM. I euro-frågan förväntar vi oss mindre nationalism och mer ledarskap.
Vi står upp för att Sverige behöver euron.
Cecilia Malmström (FP)
EU-kommissionär
Olle Schmidt (FP)
Europaparlamentariker
