Ulla Waldenströms har skrivit en intressant bok om förskola "Mår barnen bra i förskolan?” och gjort ett inlägg på GP Debatt (2014-12-27). Hon pekar på behovet av mer forskning, men frågan är vad hon därutöver argumenterar för. Den underliggande föreställningen förefaller vara att barn under de första åren trots allt skulle ha det bättre om de enbart vistades hos föräldrarna.
Det är den tanke som Furugård och Sörlie Ekström öppet går ut med på GP Debatt (2014-12-28). Deras förslag är att föräldrar får disponera 120 000 kronor per barn och år, i första hand för att en förälder ska kunna ta hand om barnen i hemmet. Den verkliga kostnaden skulle bli omkring 500 000 kronor per familj och år eftersom den vanligaste familjen har två barn (240 000 kr) och samhället som helhet skulle gå miste om den arbetsinsats utanför hemmet som en förälder annars skulle utföra (genomsnittslön 300 000 kr).
Om detta verkligen skulle gynna barnen skulle satsningen vara rimlig. Det krävs dock belägg för att kostnaden, 500 000 kronor per år, verkligen kommer barnen till del. Eftersom förskola i dag är den gängse omsorgsformen ligger bevisbördan hos dem som förespråkar en sådan lösning. Det räcker inte med att hänvisa till en eller annan utländsk studie av barn i förskolor med låg kvalitet.
Gör den största insatsen
Det finns föreställningar om att förskola innebär att barnen berövas kontakt med föräldrarna. I Sverige är småbarn normalt i förskolan 30-40 timmar per vecka. Enligt SCB:s tidsstudie 2001 använde i genomsnitt sammanboende småbarnsföräldrar 45 timme per vecka åt barnomsorgsaktiviteter. Trots förskola är det således fortfarande föräldrarna som gör den största insatsen.
En av de forskare som analyserat effekterna av förskola är Jay Belsky, en psykolog. Han har ansvarat för en av de studier som gjort den längsta uppföljningen av barnen. Belsky och medarbetare finner att förskola, med den kvalitet som vi har i Sverige, främjar barnens intellektuella och emotionella utveckling både på kort sikt och då barnen blivit 15 år gamla.
En risk med att lyfta fram enstaka studier är att det går att peka på den undersökning som ger stöd för en viss uppfattning. Därför räcker inte Belsky och medarbetares undersökning. I stället krävs systematiska litteraturöversikter där samtliga undersökningar inom ett område redovisas. En sådan översikt har publicerats av John Lynch, en epidemiolog, och medarbetare. De identifierar 37 studier av förskola och liknande insatser. De finner att insatserna i genomsnitt förbättrar barnens psykiska hälsa och barnens sociala kompetens.
Har ingen historisk grund
De påvisade effekterna gäller genomsnittet för alla barn. Många barn klarar sig nog bra även utan förskola. Men föräldrar kan ha perioder då det är svårt att orka med allt. Sett från barnens perspektiv är det då en stor fördel att ha tillgång till andra vuxna utanför hemmet. Själva iden att det ”naturliga” är att en förälder ensam tar hand om barn i småbarnsåldern har ingen historiskt grund. Det normala har varit att både kvinnor och män har arbetat, oavsett om de har barn eller ej.
Under 1980-talet genomfördes ett flertal studier av förskolans effekter i Sverige och övriga nordiska länder. När studierna gav stöd för uppfattningen om de negativa effekterna upphörde intresset för sådana undersökningar i de nordiska länderna. Intresset i dag ligger vid att klargöra hur förskolan kan förbättras. Ett pågående danska försök, ”VIDA" är representativt. Där har 75 förskolor slumpats till en försöksgrupp och en kontrollgrupp. De som arbetar på en enskild förskola får identifiera problem, föreslå åtgärder och genomföra dem. Utvärderingen genomförs delvis av forskare. Preliminära resultat är mycket lovande. Mer forsknings- och utvecklingsarbete av denna typ behövs i Sverige.
Sven Bremberg
barnläkare, docent i socialmedicin vid Karolinska Institutet, verksam vid Folkhälsomyndigheten. Författare till ett flertal skrifter inom området.
