Göteborgs befolkning växer och vi har ett desperat behov av nya stadsmiljöer. Av stadens styrdokument framgår att befolkningstillväxten främst ska hanteras genom att den befintliga bebyggelsen förtätas, snarare än att staden tillåts fortsätta breda ut sig. Dessutom eftersträvas blandstad, det vill säga att bostäder, arbetsplatser, samhällsservice och handel ska samsas inom samma kvarter.
Dessa intentioner är mycket positiva. En omfattande förtätning av Göteborg är mycket angelägen, då staden idag är extremt gles och utspridd. Glesheten låser in staden i ett bilberoende som är skadligt för klimatet såväl som för göteborgarna, och den omfattande bilismen bidrar i sin tur till glesheten då den kräver enorma ytor till vägar och parkeringar. Dessutom förvärrar glesheten en social segregation där människor utan lång kötid eller god ekonomi hänvisas till satelliter långt utanför stadskärnan.
Göteborgs tätort består enligt SCB av runt 70 procent grönyta (!), en mängd som till stor del utgörs av ytor som ingen egentligen har någon användning av till exempel gräsremsor längs vägar). Mycket av denna yta skulle kunna bebyggas, och staden skulle i stället kunna fokusera på att skapa och bevara verkligt attraktiva grönområden. Dessutom finns gott om redan hårdgjord yta som kan bebyggas.
Tät stad bättre för miljön
Såväl FN:s klimatpanel IPCC som FN-organet UN-Habitat pekar på förtätning som en viktig klimatåtgärd. Detta beror inte bara på att resorna blir kortare, utan även i hög grad på att en gles bebyggelse varken kan upprätthålla en god kollektivtrafik med hög turtäthet eller ett tillfredsställande utbud av lokal handel och samhällsservice, vilket får folk att i högre utsträckning välja bilen. UN-Habitat rekommenderar en täthet på minst 150 invånare per hektar för att bryta bilberoendet, vilket är en nivå som ligger något under tätheten i till exempel Linnéstaden. Att en tätare bebyggelse kräver mindre yta innebär också att mer natur och jordbruksmark kan lämnas orörda.
En tät blandstad med god infrastruktur för gång, cykel och kollektivtrafik har potential att vara en mycket hållbar stad. Kötider och bostadspriser visar också tydligt att denna typ av stad är oerhört attraktiv. Det som efterfrågas av invånarna sammanfaller i detta fall med det miljövänliga.
Fina ambitioner men få resultat
Tyvärr visar dock praktiken att styrdokumentens goda ambitioner sällan följs. Ett aktuellt exempel är Östra Kålltorp, där staden planerar att offra ett grönområde för ett nytt, glest bostadsområde utan funktionsblandning vars struktur mest påminner om något från miljonprogrammet. Med en tätare struktur hade fler och attraktivare bostäder kunnat skapas samtidigt som grönyta hade kunnat sparas.
Samtidigt visar ett par andra aktuella planer att god kompetens faktiskt finns. Planerna för Gamlestadstorget och Frihamnen är i stora drag bra och uppvisar hyggligt tät blandstad. För att denna kompetens ska utnyttjas i resten av staden krävs uppenbarligen att politikerna tar tydligare ställning för den täta blandstaden, snarare än att bara passivt godkänna planer.
Fler bostäder före egenintressen
Politikerna måste även våga vända sig emot högljudda minoriteter som anser att deras egen rätt till en oförändrad närmiljö går före andra människors rätt till staden och till en bostad. De måste ta parti för dem som inte hörs: de som desperat söker bostad, och de som faktiskt vill ha nya grannar och bättre utbud i sitt närområde. Politikerna måste våga säga att varenda gräsplätt och slydunge inte kan bevaras, att man i en levande stad måste räkna med risken att utsikten från köksfönstret förändras, och att bilens utrymme måste minska.
Nu stundar valtider. Samtidigt har vi en bostadsbrist som inte anstår ett modernt samhälle, och ett behov av att minska vår miljöpåverkan. Vi vill se tydliga besked om vilka politiker som vågar ta ställning för en kraftfull och hållbar förtätning.
Alvar Palm
doktorand i miljöekonomi vid Lunds universitet
Patrik Andersson
samordnare för Yimby i Göteborg
