Vi är många i Sverige som har uppmärksamt den sexslavhandel som Daesh / IS bedriver med yazidiska kvinnor och flickor. Men vid sidan av terroristernas handel med kvinnor och kvinnoslaveri i Asien och Afrika som hör vardagen till har denna kvinnohandel funnits länge och den pågår utan att röna någon större uppmärksamhet i Europa. Den består och drabbar särskilt kvinnor som tillhör olika etniska och religiösa minoriteter.
Det finns 42 miljoner hushållsslavar – kvinnor som det handlas med som boskap och som utsätts för misshandel och sexuella övergrepp. Agenter exporterar och levererar arbetskraft och tjänar stora pengar. Arbetsgivaren köper billig arbetskraft som de behandlar som de vill. Lägsta pris på denna kvinnomarknad betingar etiopiska kvinnor.
Visar inte det minsta intresse
I en film i Dokument utifrån på SVT den 20/3 visades det på ett mycket konkret sätt vad denna hantering med hushållsslavar innebär i länder som Libanon, Saudiarabien och Kuwait etcetera.
I slutet av filmen får tittaren se några korta sekvenser som visar på kvinnor som börjar organisera sig mot slaveriet. Det är hoppfullt. Men mindre hoppfullt är att de myndigheter och politiker i de länder där hushållsslavarna arbetar inte visar det minsta intresse för frågan. De försöker i stället lägga ansvaret på frivilligorganisationerna och menar att dessa ska lösa problemet.
Mångdubbelt förtryck
Länder som Filippinerna, som är en stor exportör av hushållsslavar, är ointresserade av att göra något åt situationen. Orsaken är att hushållsslavarnas arbete utgör tio procent av landets BNP. Denna människohandel innebär den värsta formen av förtryck och drabbar hushållsslavarnas barn som under mycket långa perioder inte ser sina mödrar. Det är ett mångdubbelt förtryck som löper längs kategorierna klass, kön, etnicitet, men inte sällan även religiösa gränslinjer.
Många hushållsslavar arbetar i länder där extrema former av islam har ett starkt inflytande, Dubai, Saudiarabien, Qatar. Dit kom en stor del kvinnor från Afrika och Sydostasien. I dessa länder räknas en kvinna som en halv man. Diskrimineringen av kvinnor återfinns ibland såväl i religiösa skrifter som i lagarna.
Händer inget i FN
FN-stadgan förbjuder slaveri. Ändå händer det inte något. I en debattartikel tillsammans med alla Sveriges kvinnoorganisationer föreslog vi för en tid sedan att Sverige ska verka för att de stater som tillåter slaveri och förvägrar kvinnor deras mänskliga rättigheter, bara borde vara berättigade till observatörsstatus i FN. Vi trodde förstås inte att detta krav skulle leda till några genomgripande förändringar. Men det första man måste göra om man vill ändra på missförhållanden är att uppmärksamma och driva opinion kring dem.
Avslutningsvis vill vi poängtera att detta är en säkerhetsfråga. Säkerhetspolitiken borde inte, som brukligt är, bara handla om mellanstatliga relationer. När det kommer till kritan handlar det om människors villkor – men alltför sällan om kvinnor och barns villkor.
Mer kan göras
Det är glädjande att Sverige är på väg att skriva under ILO:s konvention om hushållsarbete:
- Sverige som enskilt land, men också inom ramen för EU och FN, måste verka för att de länder som är medlemmar i FN och som inte följer ILO:konventionen om hushållsarbete ska få mötas av sanktioner.
- Sverige ska även verka för att kvinnohandeln och hushållsslaveri inom en snar framtid tas upp inom EU.
- Att Sverige och utrikesministern ser till att frågan om kvinnohandel och hushållsslaveri inom en snar framtid tas upp på FN:s säkerhetsråds dagordning.
Amineh Kakabaveh
ordförande Varken hora eller kuvad, VHEK
Clara Berglund
generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby
Gulan Avci (L)
ordförande Liberala Kvinnor
Sofia Jarl (C)
ordförande Centerkvinnor
Ewa Larsson (MP)
ordförande Gröna Kvinnor
Monica Green
ordförande UN Women nationella kommitté Sverige