Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

camila webb
Lång uppförsbacke. Vi har i dag personer som vill komma bort från sina kriminella liv och starta om. De behöver stöd och hjälp. Tyvärr ser vi att det är alltför många inom våra myndigheter som inte vet hur, eller ens om, man kan hjälpa unga kriminella, skriver Camila Salazar Atías.

Se orsakerna bakom våldet, se individerna och ta ansvar

I stället för att tävla om vem som vill höja straffen mest för unga kriminella är det dags att förstå de bakomliggande orsakerna, sluta avhumanisera de unga och på riktigt göra något åt det, skriver Camila Salazar Atías, Fryshuset.

Skjutningar bland unga män i våra mest utsatta förorter fortsätter. De som är inblandade är få men konsekvenserna blir stora. Skjutningarna som tidigare gick mer eller mindre under radarn har på senare tid nått nationell uppmärksamhet och seglat upp som en av de viktigaste trygghetsfrågorna inför höstens val. Våldet bland unga i förorterna har blivit ett politiskt slagträ, där det ena förslaget efter det andra handlar om att låsa in och straffa de våldsamma männen som alla benämns ”kriminella gängmedlemmar”.

Detta synsätt bidrar till att avhumanisera unga människor, vilket är förödande. Detta bidrar till en bild av offer och förövare som helt saknar sammanhang och historia, som om vi som samhälle helt saknar ansvar för att de befinner sig där de är, som om de inte är samhällsmedborgare som du och jag. Vi behöver ett mer komplext sätt att se på den våldsspiral vi befinner oss i. Vi behöver byta perspektiv – ett perspektiv som skapar förståelse där samhällets agerande har en stor inverkan på individens handlingar.

Samtidigt som hårdare tag och strängare straff har lyfts fram som lösningen på våldsspiralen är ojämlikheten i Sverige i dag den högst uppmätta på 25 år. Vi skulle snarare behöva en politik som bygger på grundorsakerna till det ökade våldet.

Min erfarenhet är att många av de unga som hamnar i gäng eller kriminalitet har en historia av svårigheter med sig i bagaget. Detta samband visar nu även den kartläggning som Sveriges Radio nyligen presenterade där man följde upp de unga killar som har blivit skjutna i Stockholmsområdet under de två senaste åren. De flesta hade tidigare varit i kontakt med socialtjänsten och varit föremål för insatser som till exempel LVU (Lagen om vård av unga).

Rädda för sina liv

Vi möter unga som är rädda för sina liv, som är i sorg, chock och känner vanmakt. Vi har i dag personer som vill komma bort från sina kriminella liv och starta om. De behöver stöd och hjälp. Tyvärr ser vi att det är alltför många inom våra myndigheter som inte vet hur, eller ens om, man kan hjälpa unga kriminella. Det behövs en tydlig process både med mandat och kunskap, samt givetvis finansiering. Värst drabbade är de stadsdelar som behöver det mest.

Med skjutningarna ökar rädslan, en rädsla som sprider sig, som splittrar och polariserar oss i ett svartvitt tänkande där komplexa lösningar och nyanser inte får plats.

Vi på Fryshuset träffar även, bland annat genom vår avhopparverksamhet, unga män som har valt att lämna det destruktiva livet bakom sig. Som berättar historier om svek och sorg, om avsaknad av kärlek och trygghet, om vuxna som sett men inte agerat. Vi känner alla igen den utåtagerande killen som blir bäst på att vara sämst, som gick till skolan men inte kunde koncentrera sig för att den sjuka mamman låg hemma själv, eller bokstäverna hoppade runt i skolboken.

Det som har blivit vändpunkten för många unga som varit i eller på väg in i destruktivitet har varit att någon har sett dem, skapat en relation till dem och haft positiva förväntningar på dem. Någon har varit övertygad om att även den mest hopplöse går att vända. Många unga jag träffat genom åren har haft så låg självbild att de redan i väldigt tidig ålder har trott att det är kört för dem, att de har valt bana, att de har begått för många brott för att vända sina liv.

Därför är det är så otroligt viktigt med förebilder där unga kan känna igen sig – förebilder som har en liknande historia och som har lyckats vända sitt liv. Det är även viktigt att vi står redo när individen väl är motiverad, så att vi kan fortsätta skapa förutsättningar för en förändring. Vårt bemötande blir avgörande, de måste tro på att vi tror på att en förändring är möjlig!

Problematisk stämpel

Att stämpla unga killar som gängkriminella är problematiskt. Det skapar ett uttalat vi och dem-perspektiv. Vi förskjuter problemet, som i mitt perspektiv är ett symptom på att de själva hålls ansvariga för sin egen destruktivitet, till slut även för sin egen död. Vi tar inget ansvar för att dessa unga män saknar sammanhang, tro på en framtid eller att de känner sig misslyckade i våra strukturer.

Med skjutningarna ökar rädslan, en rädsla som sprider sig, som splittrar och polariserar oss i ett svartvitt tänkande där komplexa lösningar och nyanser inte får plats. Vi ser att lika möjligheter till välfärd, ett liv där man på riktigt kan välja, där inte ditt arv öppnar eller stänger dörrar är den bästa mirakelkuren för att lösa våldsspiralen.

Vi behöver modet att se människan bakom rubrikerna och handlingen.

Med brist på hopp, brist på respekt för andras liv, med den iskalla kalkylen där det i slutänden står mellan ditt liv eller mitt liv. Min mamma som gråter eller din. En person som står i valet mellan att bli skjuten eller skjuta någon annan har inte med längden på ett fängelsestraff i kalkylen. Forskning visar att höjda straff inte har någon avskräckande effekt. Det som kan ha effekt är däremot risken för upptäckt samt polisen förmåga att lösa brott. I dag pågår 135 mordutredningar, om mord eller mordförsök – bara i Stockholm.

Men mirakelkuren tar tid, den kräver förändring, den kräver engagemang och den kräver att de som vi i dag ser som gängkriminella, hopplösa och som sprider rädsla omkring sig, blir ett vi med oss. Det betyder att vi ser, ger och agerar lika, oavsett vems barn de är, oavsett vad de har för adress, namn eller kön. De kräver att vi är villiga att ge dem möjlighet till anställning, utbildning och meningsfull fritid och boende.

Våldet drabbar oss alla

Våldet vi ser i dag drabbar oss alla, på ett eller annat sätt. De drabbar vissa av oss direkt, andra av oss genom att vi känner oss otrygga och slutligen oss alla genom att vi drivs mot ett mer polariserat, slutet och intolerant samhälle. Så ja, vi är alla drabbade och ja, vi är alla ansvariga och ja, du kan inte göra allt men alla kan göra något.

Vi vill se en debatt där politiker tar mod till sig att se de bakomliggande orsakerna till den situation vi har i dag. Vi behöver modet att se människan bakom rubrikerna och handlingen.

Till slut vill jag citera Fryshusets grundare Anders Carlberg:

”Mitt arbete bygger på en tro på människan, inte misstro. Det innebär inte att jag är naiv och tror alla om gott men jag tror ändå att alla människor, i rätt sammanhang, med rätt stimulans och med rätt medmänniskor kan resa sig och gå framåt! ”

Camila Salazar Atías

kriminolog, gäng-expert och kunskapsområdeschef på Fryshuset

Se mer från - Debatt: Gängvåldet
Mest läst