Under de senaste åren i Västsverige har vi sett en rad reaktioner från vårdpersonalen. Reaktionerna spänner från rena anmälningsfall till missnöje med arbetssituationen. Vad beror det på att personalen gör allt vad den kan för att få allmänhetens ögon på sin verksamhet?
Den absolut viktigaste faktorn för missnöjet är att personalen inte längre ser att de har en möjlighet att uppfylla grundförutsättningen för en akutverksamhet: att i tid finnas tillhands när någon blir akut sjuk eller skadad.
Forskning gjord vid Högskolan i Borås om etiska konflikter inom prehospital akutsjukvård ger stöd till att ambulanspersonal känner på detta sätt. Statistik från det nationella hjärtstoppsregistret visar i sin tur till exempel att tiden från larm till dess att ambulans kommer har ökat mer än 20 procent under de senaste tio åren.
Hur lång tid är det rimligt att svårt sjuka och skadade patienter ska vänta på en ambulans? Vad vill vi i Sverige med framtidens ambulanssjukvård?
Insatstiden ökar för varje år
Det finns mycket forskning som visar på ambulanssjukvårdens livsviktiga roll i omhändertagandet av akut sjuka och skadade patienter. När det gäller patienter som utsatts för allvarlig skada är tiden från skadetillfället till att patienten kommer under kvalificerad vård direkt relaterad till överlevnad. Även vid hjärtinfarkt och stroke är tiden fram till sjukhusvården avgörande för patientens framtida funktion. Vid plötsliga oväntade hjärtstopp - något som drabbar två till tre personer varje dag i Västra Götaland - minskar chansen till överlevnad för varje minut som går innan ambulansen är på plats. Samtidigt visar forskning att ambulansens insatstider i Sverige ökar för varje år.
En internationell utblick visar att i England finns ett lagstadgat krav på att tre fjärdedelar av alla svårt sjuka eller skadade patienter på landsbygd eller i storstad ska nås av ambulans inom åtta minuter.
Liknande lagstadgade tillgänglighetskrav finns i Italien. I USA och Kanada formulerade mål som säger att 90 procent av de allvarligaste fallen ska nås av ambulans inom 10-15 minuter. Australien har snarlika krav.
I Sverige finns det däremot inte några tydliga mål om hur hög tillgängligheten till ambulanser ska vara. Socialstyrelsen lägger i sin författningssamling hela ansvaret på de enskilda landstingen och regionerna. Varje område och distrikt kan sätta upp sina egna mål.
Det är nu dags att även vi i Sverige tar ett helhetsgrepp på ambulanssjukvården och formulerar tydliga mål och krav om vad ambulanssjukvården har för uppdrag. I de målen bör tillgängligheten vara en viktig faktor.
I dag har vi i princip tre prioriteter där prio 1-fall ska ha ambulans omedelbart (här finns ingen klar nationell tid definierad vilket i sig är ett problem). Prio 2-fallen ska nås av en ambulans inom 25 minuter och prio 3-fallen räknas som lugnare transporter som inte behöver nås av ambulans förrän inom tre timmars ram.
För få lediga ambulanser
Även om inte uppdragen ökat nämnvärt så har det skett en kraftig förskjutning mot en ökad andel prio 2-patienter. Färre patienter bedöms alltså kunna vänta i 180 minuter på en ambulans. I exempelvis Göteborg har vi i dag ca 60000 uppdrag per år som ska fördelas på enbart ca 18 ambulanser. Denna förskjutning i uppdragsprioritering gör att under de transporttäta timmarna på dygnet rullar det runt för få lediga ambulanser tillgängliga för att kunna ta ett akutfall (prio 1).
Vi har i Sverige i dag möjligheten att ha världens bästa akutsjukvård. Det kan vi få om vi tar till vara på den forskning och erfarenhet som finns inom fältet och satsar på att beforska området ytterligare.
Budskapet till hälso- och sjukvårdspolitiker i Västra Götaland – oavsett partifärg – bör därför vara:
Låt forskning, beprövad erfarenhet och kvalitet styra utvecklingen så kan vi komma dithän. Kompetensen finns.
Johan Herlitz
professor i kardiologi och prehospital akutsjukvård i Västra Götaland
Christer Axelsson
med dr, universitetslektor och ambulanssjuksköterska
Anders Bremer
doktorand, universitetsadjunkt och ambulanssjuksköterska
Magnus Hagiwara
doktorand, universitetsadjunkt och ambulanssjuksköterska
Samtliga verksamma vid Institutionen för vårdvetenskap, Kunskapscentrum PreHospen, Högskolan i Borås
Lotta Englund
prefekt Institutionen för vårdvetenskap Högskolan i Borås