Svenska elevers kunskaper ökar, men ojämlikheten växer. Fortfarande visar Pisa att var femte femtonåring har svårt att tillgodogöra sig en enklare text. Vi har ett stort arbete framför oss för att alla barn ska få med sig de kunskaper man behöver. Då måste ojämlikheten brytas. Det finns i dag ingen viktigare uppgift för skolpolitiken. Inget land har kunnat ha stadigt förbättrade resultat samtidigt som skolsystemet dras isär.
Intill de uppmärksammade och positiva resultaten i Pisa och Timms kan vi lägga statistiken över behörighet från nionde klass som ett styrkebesked från svensk skola. Förra läsåret var det fler i nästan alla grupper som fick behörighet vidare till gymnasiet än året tidigare. Resultaten kom efter ett läsår då svensk skola gett plats till fler elever på flykt än någonsin tidigare. Lärare och rektorer lyckades alltså ge alla barn som kom under hösten 2015 en plats i svensk skola, samtidigt som vi klarade att – i vart fall utifrån detta mått – stärka kvaliteten för de elever som redan fanns i klassrummen.
Ska vi aldrig acceptera
Det är i dag inte migrationen som avgör ojämlikheten i skolan, utan elevernas uppväxtvillkor. Behörighetsstatistiken visar att för de elever som fått mer än ett år i svensk skola förbättras resultaten. Vi har fortfarande mycket att göra för att elever som kommer till Sverige under skoltiden ska få samma chans, men ojämlikheten avgörs inte av flyktingskap. I stället är det sådant som hur många böcker man har i bokhyllan hemma eller om man har en egen vrå att läsa läxan som påverkar resultaten alltmer.
Det ska vi aldrig acceptera. Inget barn ska vara dömt på förhand. Vi är ett litet land, vi behöver varje talang. Att bryta med utvecklingen av ojämlika kunskapsresultat kräver ett brett engagemang, i länder med goda skolresultat hålls lärande och bildning högt av alla. Föräldrar ställer upp på skolan, fotbollsklubbar tar med sina ungdomslag till biblioteket, vuxenvärlden visar ständigt att lärande i sig är viktigt.
Spelar en avgörande roll
För att det gemensamma arbetet ska vara framgångsrikt spelar skolan en avgörande roll. Sedan september har jag bjudit in samtliga Sveriges kommuner på regionala träffar. I dag, onsdag 22 mars, möter jag kommunerna i Göteborgs- och Boråsregionen. Vi som ansvarar för skolan måste dra åt samma håll: de styrkebesked vi nu ser ska bli ett stadigt trendbrott. Därför är det vår uppgift att bryta ojämlikheten.
Sveriges kommuner är olika, och utmaningarna skiljer sig över landet. Men fem uppgifter återkommer tydligt på mötena:
1. Det behövs mer resurser till skolorna som har det tuffast.
Det är en myt att Sverige ger mycket resurser till skolan. Såväl 90-talskrisen som finanskrisen för sju år sedan fick i allt för hög grad bäras av skolan. Elever i kommuner med hög arbetslöshet och stora sociala kostnader drabbas hårdare. Regeringen har gjort stora skolsatsningar på över 10 miljarder för 2017, detta utöver välfärdsmiljarderna, men vi ska göra mer. Det behövs ett starkare nationellt ansvar för en likvärdig skola. Vi måste satsa mer på de skolor som har det tuffast.
2. Vi behöver fler behöriga och erfarna lärare på de skolor som har det tuffast.
I de bästa skolsystemen i världen är det högst värderat att som rektor eller lärare arbeta på de skolor där uppgiften är som viktigast. I Sverige är det tvärtom: du får fler svar på en jobbannons till en välmående skola med hög status än till en förortsskola. Samtidigt växer lärarbristen. Det får inte drabba de elever hårdast som behöver skolan mest. Vi måste klara att trots lärarbristen öka andelen behöriga lärare på skolorna med tuffast förutsättningar.
3. Det behövs ett starkt ledarskap från klassrum till huvudman.
Behöriga lärare kan utöva ledarskap i sitt klassrum. Man ser också eleverna som behöver extra stöd eller utmaningar. Pedagogiskt ledarskap från rektor är avgörande för att lärare ska få det stöd de behöver för att möta enskilda elevers behov. En stark huvudman måste ha samma fokus att följa upp elevers resultat och säkerställa att skolan har verktyg att sätta in åtgärder för att stärka behörighet och resultat som man har på att följa upp budget. Staten bygger nu genom Samverkan för bästa skola upp stöd till huvudmän och skolor som har svaga resultat eller särskilt tuffa förutsättningar. Detta ska kontinuerligt byggas ut för att nå alla skolor som har behov av det. Statens relation med skolor ska inte stanna i inspektion och kritik.
4. Elevhälsan och tillgången på specialpedagogik behöver stärkas.
Fortfarande ger svensk skola mest särskilt stöd i nionde klass. Skolverket redovisar att på många skolor krävs diagnos för att få särskilt stöd, helt i strid med skollagen. För många elever innebär det att man i flera år haft svårt att hänga med på lektionerna och det som började som små problem har växt till stora hinder i flera ämnen. Samtidigt är tillgången till elevhälsa alltför svag för många elever som mår dåligt, och för lärare som behöver stöd av elevhälsan för att kunna möta elever vars hinder i första hand inte är pedagogiskt.
När elever inte i tid får särskilt stöd, extra tid med läraren eller insatser från elevhälsan drabbar det hårdast de elever som har minst stöd hemifrån. De statliga investeringarna i elevhälsan måste nå fram, vi måste göra mer för att binda samman elevhälsan med barn- och ungdomspsykiatrin och öka samarbetet mellan skola och socialtjänst.
Jag kommer under året lägga fram en lag till riksdagen om en läsa-, skriva-, räknagaranti som ger lärare starkare mandat att redan i lågstadiet sätta in stöd till elever som behöver det för att få med sig verktygen att tillgodogöra sig undervisningen i skolans senare år.
5. Segregationen måste brytas.
När skolsystemet dras isär drabbar det alla. Ett mer segregerat skolsystem där elever sorteras efter bakgrund och förutsättningar är inte bra för någon. OECD:s utbildningsdirektör Andreas Schleicher har beskrivit det svenska skolsystemet som ett av de mest sårbara för segregation i världen.
Bostadssegregationen utgör grundorsak till skolsegregationen, men det är inget skäl för att kapitulera. Om klyftorna i samhället ökar, måste skolan arbeta hårdare för att överbrygga klyftor. Många kommuner använder skolvalet för att bryta segregation. Det arbetet behöver spridas. Samtidigt måste nya skolor planeras så att elever med olika uppväxtvillkor möts i samma klasser.
Lärarfacken har krävt lagändringar som förenklar arbetet mot segregation, och Skolkommissionen aviserade i sitt delbetänkande att man kommer med sådana förslag. Förändringar behövs, och de behöver vila i en bred politisk insikt om att segregationen måste brytas.
Inget viktigare mått
Det finns inget viktigare mått i svensk skola än hur många elever som lämnar nian med behörighet vidare i gymnasiet. Det avgör för många elever framtiden, vilka möjligheter man har att ta makten över sitt eget liv och stå på egna ben som vuxen. Det avgör i sin tur kommunernas ekonomi mer än något annat. Därför samlar vi nu skolan bakom det som krävs för att bryta ojämlikheten och öka kunskaperna.
Gustav Fridolin (MP)
utbildningsminister