Inget område i det svenska samhället har diskuterats så intensivt som sjukförsäkringen under senare år. Det har naturligtvis sina uppenbara skäl. Oron för att bli sjuk är något som vi alla bär på för egen del eller för närstående.
Oron handlar numera inte bara om eventuella sjukdomar och de komplikationer de kan medföra utan också om hur vårt sjukförsäkringssystem fungerar och hur den egna ekonomin påverkas.
När regeringen Reinfeldt tillträdde var reformtakten hög. För hög tycker nog de allra flesta. Vi har under de drygt sex år som förflutit sedan regeringsskiftet bevittnat inte mindre än drygt 20 ändringar i sjukförsäkringen.
Det har skapat osäkerhet i alla led. Hos medborgarna. Hos läkarkåren. Också hos Försäkringskassan och deras anställda. Det vittnar den enorma ökningen av rättsfall om som vi kan se med anknytning till vårt sjukförsäkringssystem
Sjuktalen ökar
I dag ökar sjuktalen igen. Sett över hela Sverige ökade antalet sjukfall med hela 14 procent under 2011. Nästan en halv miljon fler sjukdagar registrerades i februari i år. Den stora gruppen är så kallade återvändare. Det är personer som tidigare utförsäkrats som nu återvänder till försäkringen. Nära 70 procent av ökningen svarar denna grupp för.
Dessa människor har under en längre tid tvingats söka jobb de aldrig kan få. De har prövats mot arbeten som de är helt chanslösa att få. Många har tvingats till socialförvaltningen för sin försörjning. Till vilken nytta kan man fråga sig?
Men det behöver inte vara så. Om mer hänsyn togs till att varje individ är unik skulle förutsättningarna radikalt förbättras. LO-TCO Rättsskydd presenterar i dag en rapport med en rättssäker lösning på problemen i sjukförsäkringen. Det är individer som blir sjuka. Det är individer som ska prövas mot arbetsmarknaden.
Det är den enskilde individens arbetsförmåga som måste prövas och den ska prövas mot arbeten som faktiskt finns och är möjliga att få och utföra. Allt annat är teoretiska modeller som inte fungerar.
De medicinska kriterier som ställs upp för att klara ett arbete måste överensstämma med arbetsgivarnas krav och de arbeten som finns tillgängliga. Då är teoretiska modeller eller långa listor på arbeten som borde gå att utföra utan värde.
Det måste finnas ett individperspektiv i försäkringen. De medicinska förutsättningarna varierar, det fotfäste som individen har på arbetsmarknaden likaså. Det är den självklara utgångspunkten för oss.
Själva sjukförsäkringens idé är att ge kompensation för förlorad eller minskad försörjningsförmåga. Försäkringen ska också ge incitament och stöd för att återgå till arbetsmarknaden. Båda dessa grundläggande hörnpelare vacklar idag.
Anpassa Försäkringskassans bedömningsverktyg
För att i framtiden säkerställa att det är individer och inte sjukdomar som prövas mot arbetsmarknaden föreslår vi att begreppet särskilda skäl bör arbetas in i lagstiftningen och i Försäkringskassans tillämpning.
Med detta menar vi att den försäkrades ålder, bosättningsförhållanden, utbildning och andra liknande omständigheter får ligga till grund för en rimlighetsbedömning av den enskilde individens förutsättningar. Åldersfaktorn bör då väga tyngst.
På ren svenska betyder detta följande. Är man en 60-årig utsliten kvinna med en likadan diagnos som en 23-åring är arbetsmarknaden betydligt snävare. Har man ingen fullgjord gymnasieutbildning och vägarna till Komvux är stängda är det oändligt mycket svårare att leva upp till arbetsgivarnas krav om fullgjord utbildning.
Med detta menar vi absolut inte att sjukpenning ska vara ett långvarigt försörjningsstöd. Men det måste ställas realistiska krav på den enskilde samtidigt som arbetsmarknadspolitiken svarar upp mot den verklighet som många i dag lever i.
Nu arbetar Försäkringskassan med att ta fram ett nytt bedömningsverktyg. Men så länge man inte definierar vad som ska kunna beaktas i den försäkrades så kallade befintliga skick torde det inte kunna bli någon individuell bedömning, utan bara en bedömning av vad en "normal person" klarar vid lika medicinska förutsättningar. Det för inte utvecklingen framåt och ger inte de sjuka det stöd de har rätt till.
Försäkringskassan bör därför få i uppdrag att anpassa sitt bedömningsverktyg efter en individuell bedömning. Vidare bör verktyget anpassas så att det kan tillämpas mot faktiskt existerande arbeten (normalt förkommande arbeten). Överväganden måste göras hur skarpa kraven på omställning ska vara och vilka instrument som kan ges för en rimlig balans mellan samhällets krav på omställning och individens förutsättningar.
Läkarens bedömning ska väga tyngst
Ofta är den behandlande läkarens medicinska underlag det enda som ligger till grund för Försäkringskassans bedömning. Läkarnas bedömning i ärendena bör därför väga tyngre. Rimliga krav måste ställas på hur utförligt läkarutlåtandet/intyget ska vara för att läkarens bedömning ska kunna godtas.
Också detta borde lämna större utrymme för att väga in individuella bedömningar rörande exempelvis olika rehabiliteringsinsatser samt sjukskrivningens längd.
Det vore önskvärt med en bred överenskommelse i riksdagen kring ett nytt sjukförsäkringssystem som är rättssäkert, överblickbart och förutsebart. Individens behov måste stå i centrum. Vår sjukförsäkring idag är en ganska sjuk försäkring. Det behövs politisk handlingskraft för att få sjukförsäkringen att friskna till.
Dan Holke
chefsjurist
Claes Jansson
enhetschef
LO-TCO Rättsskydd