Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Sjukskylt webb
Emma Steinbrenner, ambassadör för Unga Reumatiker

Reservera plats för oss med osynliga sjukdomar

Bara för man ser ung och frisk ut betyder inte att man är det. Att åka kollektivtrafik med en osynlig sjukdom är påfrestande. Låt oss få skyltade sittplatser i kollektivtrafiken, skriver Emma Steinbrenner, Unga Reumatiker.
Emma Steinbrenner
ambassadör för Unga Reumatiker

Jag har en sjukdom som inte syns, men som ändå finns. Den följer med mig överallt, vart jag än går. Att åka kollektivtrafik med en osynlig sjukdom är påfrestande. Föreställ dig att du går på en buss, alla sittplatser är upptagna och när äldre och gravida går på bussen är det människor som reser sig. När du går på gör ingen någon ansats för att resa sig, för din funktionsnedsättning syns inte på utsidan. Man kan inte se vem som behöver sitta på bussen.

Reumatism innebär i de flesta fall inflammationer, stelhet och smärta i lederna som aldrig försvinner helt utan det är en kronisk sjukdom. Detta har en stor påverkan på reumatikers liv på många olika sätt. Ett av dessa är kollektivtrafiken som inte alls är anpassad för människor med osynliga sjukdomar.

Fler behöver sittplats

Vi i organisationen Unga Reumatiker har denna vecka en kampanj. På torsdag infaller den internationella reumatikerdagen och då vill vi visa på att bara för man ser ung och frisk ut betyder inte att man är det. Under kampanjen vill vi också uppmärksamma kollektivtrafikbolagen, bland andra Västtrafik som jag åker med, att det är fler som behöver sitta än de två grupper som i dag prioriteras med varsin symbol: rullstolsburna- och äldre människor, samt plats för barnvagnar. Det finns dock ingen symbol för osynliga sjukdomar. Vi har därför skapat och skickat ut förslag på hur vi vill att symbolen för osynliga sjukdomar ska se ut. Denna vill vi att alla färdmedel inom kollektivtrafiken skall sätta upp.

Reumatiker har inte lika mycket energi som en icke reumatiker har. Så bara genom att åka med kollektivtrafiken tas mycket av ens dagliga energi. Genom att prioriterats skulle vi få mer energi kvar för ett fungerande vardagsliv. Nu tar i stället vår energi slut snabbt och vi får låna energi från nästa dag. Vilket absolut inte funkar i längden, för lånar man av nästa dags energi saknar man ju denna dagen efter. Oftast blir det att man får stanna hemma för att ladda batterierna. Friska människor får tillbaka sin energi efter att ha sovit en natt.

En pina att stå upp

Det är inte bara energin som påverkas utan det kan vara helt omöjlig att stå eftersom smärtan är för stor. Jag talar av erfarenhet när jag säger att under skov så går det inte att stå i fem minuter samtidigt som bussen kör utan att ramla. Oberoende på om du har ont i fingrar eller fötter.

I vintras åkte jag buss till skolan och alla sittplatser var upptagna. Jag funderade på att fråga någon om dem kunde tänka sig att ge mig deras plats på grund av att jag har ont. Jag beslöt mig för att inte göra det eftersom folk inte tror mig när jag förklarar att jag är sjuk – jag ser ung och pigg ut. Det känns inte heller bra att dela hela sin sjukdomshistoria för en vilt främmande människa. Efter att bussen gjorde en hård inbromsning fick jag en stor smärta i ryggen och min dagliga energi minskade drastiskt. Detta förstörde min dag då jag inte kunde delta i skolarbetet.

Det kommer alltid att finnas folk som försöker utnyttja möjligheten att få sitta och säga att de lider av en osynlig sjukdom. Men vi får tro på det goda i människor för trots allt är det en väldigt liten andel som kommer säga att de är sjuka fastän de inte är det. Det kan omöjligt väga tyngre än att hjälpa människor med en funktionsnedsättning som inte syns på utsidan.

Sätt upp våra skyltar

Vi i Unga Reumatiker vill att de prioriterade sittplatserna skall finnas för reumatiker likväl för personer med käpp. Vi vill att människor inte skall ifrågasätta andra passagerare baserat på hur den ser ut om en ber om att få sitta på en prioriterad sittplats.

Jag vill även be er utan funktionsnedsättning, utan sjukdom och utan smärta att inte sätta sig på de prioriterade platserna. Vår funktionsnedsättning är än så länge inte en prioriterad grupp. Västtrafik, hjälp oss, sätt upp våra symboler och se till att vi med osynliga sjukdomar skall kunna åka er kollektivtrafik på bästa möjliga sätt.

Emma Steinbrenner

ambassadör för Unga Reumatiker

Se mer från - Debatt: Sittplats i kollektivtrafiken
Mest läst