Svensk filmproduktion är framgångsrik. I vårt land produceras film både för en smalare publik och för de breda massorna. Vi liberaler tycker att politiker ska hålla sig ifrån att diktera vad som är ”bra film”. Liberalismen handlar om att människor är olika. Vad som är kvalitet ska inte bestämmas på kulturdepartementet – det avgör människor själva.
Vi bor i ett litet land och marknaden för svensk film är inte särskilt stor. Därför är filmindustrin, oavsett om det handlar om stora eller små bolag eller filmer för en bred eller smal publik, beroende av ekonomiskt stöd.
Har tjänat oss väl
Filmpolitiken har byggt på att intressenter som filmproducenter, filmskapare, biografägare och Svenska filminstitutet förhandlar ihop ett avtal som både reglerar resurser och fördelning mellan olika projekt. Filmavtalet har lett till en blandning av filmer med olika inriktningar och för olika målgrupper. Filmavtalet har tjänat oss väl men behöver moderniseras. Regeringen vill dock skrota filmavtalet och förstatligar i stället filmpolitiken. Det är en allvarlig utveckling med långtgående konsekvenser.
Det politiska inflytandet ökar och filmvärldens parter får mindre att säga till om när intressenterna ställs utanför. Socialismen smyger sig in i filmproduktionen. Vi liberaler menar att staten ska vara mycket noga med att hålla armlängds avstånd till kulturen. Resurserna till svensk film minskar också när finansiärerna inte får vara med. Samtidigt höjer regeringen momsen från 6 till 25 procent vilket gör det dyrare för människor att gå på bio. Detta är ett dråpslag, inte minst mot de mindre biograferna.
Svensk film riskerar ta stryk
En förstatligad filmpolitik kan leda till att filmmixen förändras. Ett filmavtal mellan aktörer som både hävdar det som intresserar en mindre publik men också strävar efter höga publiksiffror ger en bra balans. Det finns en uppenbar risk att den balansen nu rubbas och att det är den breda publikfilmen som får ta stryk. Det vore olyckligt. Svensk film behöver både bredd och spets.
En modern och liberal politik bygger på att öka antalet parter, stärka inflytandet och bredda finansieringen. De som tjänar pengar på svensk film bör vara med och finansiera mer ny svensk film. En modern filmpolitik skulle leda till ökade resurser och att inflytandet för parterna ökar. Det är oroväckande att regeringen väljer att förstatliga. För oss är det givet – det behövs mindre socialism i svensk filmproduktion.
Jan Björklund (L)
partiledare
Bengt Eliasson (L)
kulturpolitisk talesperson