Regeringen och finansminister Magdalena Andersson (S) har vid flera tillfällen hävdat att svensk ekonomi går starkt. Det framhålls att Sverige har en stark BNP-tillväxt som närmar sig kinesiska nivåer. Finansministern väljer dock att bortse från en fundamental faktor, Sverige har en mycket hög befolkningstillväxt.
När invånarantalet ökar, i Sveriges fall främst genom omfattande migration, så påverkas även BNP. En naturlig konsekvens av att konsumtion, både privat som offentlig, stiger genom befolkningstillväxt. Detta ska dock inte förväxlas med att de ekonomiska utsikterna för gemene man har förbättrats.
Fler ska vara med och dela på kakan
Dilemmat går att illustrera på följande sätt. När BNP växer så ökar vårt gemensamma välstånd, vår gemensamma ”kaka”, men när befolkningen samtidigt växer innebär det att också allt fler individer ska vara med och dela på det gemensamma välståndet. Det är med andra ord svårt att dra likhetstecken mellan BNP-tillväxt och ökat välstånd för invånarna, då tillväxten drivs på av befolkningsökning.
Nigeria har under flera år haft en betydligt högre BNP-tillväxt än Sverige, men detta säger lite om levnadsstandarden för invånarna i respektive land.
I det läge Sverige befinner sig i utgör BNP per capita ett mer relevant mått, då det tar hänsyn till befolkningsutvecklingen. Efter finanskrisen sjönk BNP per capita under 2008 och 2009 för att sedan öka igen under 2010-2011. Därefter har den återigen rört sig nedåt. För hela perioden 2007-2015 har BNP per capita minskat med 0,2 procent.
Samtidigt har den privata skuldsättningen stigit avsevärt. Svenska hushåll är numera bland de mest skuldsatta i hela världen. Utvecklingen är inte helt olik den i Japan där en kraftigt ökande skuldsättning och nolltillväxt har varit verklighet i mer än två decennier.
Kraftigt ökade kostnader
Den offentliga skuldsättningen har också stigit, om än från låga nivåer, och Sverige har under flera år redovisat stora budgetunderskott. Kraftigt ökade kostnader på framförallt migrationsområdet men också för sjukskrivningar och låneräntor, pekar på att det är en problematik som inte kommer att upphöra i första taget.
Det är därför anmärkningsvärt att regeringen meddelat att man överger både överskottsmålet och krona för krona-principen. Delar av det finanspolitiska ramverk som infördes av Socialdemokraterna och Centerpartiet efter 90-talskrisen har i praktiken övergetts av samma Socialdemokratiska parti. Just när det kan komma att behövas som mest.
Inledningen av 2016 har varit skakig på världens börser samtidigt som flera bedömare pekar ut en svensk bostadsbubbla som en allt mer överhängande finansiell risk. Det finns därmed skäl för regeringen att vara försiktig och ta höjd för en mer skakig ekonomisk utveckling framöver.
Svensk ekonomi bör inte svartmålas då en sådan profetia riskerar att bli självuppfyllande men det vore minst lika illa att försöka skönmåla utvecklingen.
Ett lockande halmstrå
För en regering med ett allt svagare stöd i opinionen är det lockande att gripa efter halmstrån men risken är avsevärd att man i processen trissar upp en stämning där allvarliga orosmoln negligeras och de offentliga kostnaderna tillåts skena iväg. Det vore ett slutgiltigt bevis på att socialdemokratin inte tagit lärdom av historien. Alliansens fortsatta passivitet tyder på att man inte tycks vara ensam om det.
Petter A Månsby
f d talskrivare hos M-politiker, i dag politisk skribent