Regeringen blundar för jordbrukets klimateffekter

I den rykande färska regeringsförklaringen nämns ordet klimat 21 gånger, medan jordbruket knappt nämns alls. Det finns i praktiken en utbredd politisk förnekelse kring matens klimatpåverkan och vad som faktiskt behöver göras inom matsektorn för att nå klimatmålen, skriver växtnäringsexpert Artur Granstedt.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

I samband med klimatkonferensen i Paris förra året skrev landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) under Frankrikes så kallade fyrapromille-initiativ. Det går ut på att verka för jordbruksmetoder som ökar mullhalten i odlingsmarkerna och därmed kolhalten med fyra promille per år. Detta skulle uppväga hela den globala ökningen av klimatbelastningen från koldioxid och andra klimatgaser och samtidigt öka bördigheten. Men några svenska åtgärder i den riktningen har inte synts till sedan dess. Överhuvudtaget fortsätter man att i politiken och i utredningar tala märkligt tyst om matens stora klimatpåverkan.

Nämns knappast alls

I exempelvis det som regeringen nyligen stolt lanserade som en ”historisk klimat- och miljöbudget” finns såvitt vi kan se inte ett ord om jordbruket och maten. Och i den rykande färska regeringsförklaringen nämns ordet klimat 21 gånger, medan jordbruket knappt nämns alls. Det finns i praktiken en utbredd politisk förnekelse kring matens klimatpåverkan och vad som faktiskt behöver göras inom matsektorn för att nå klimatmålen. I utredningar ligger man också för lågt med detta, troligen på grund av de politiska direktiv man får.

ANNONS

Det finns olika uppskattningar av hur stor del av klimatpåverkan maten står för och de varierar mellan cirka 25 och 50 procent, beroende på vad man väljer att inkludera. Om man i Sverige, utöver själva jordbruket, även räknar med den avskogning i andra delar i världen som vår nuvarande matkonsumtion och matproduktion orsakar, samt livsmedelsförädlingen och transporterna står maten för cirka 40 procent av vår totala klimatbelastning. Den höga andelen beror till största del på hur maten produceras och vad vi äter.'

Stor potential för klimatarbetet

Det finns alltså en stor potential för klimatarbetet, men inom politiken undviker man den delen och väljer att fokusera på andra klimatpåverkande sektorer som transporter, bostäder och processindustri. Det kommer inte att räcka till. Att politiskt inte ta upp matens stora klimatpåverkan är detsamma som att säga att man inte klarar av klimatmålen som man har skrivit under i Paris.

Jordbruksmetoder som lagrar mer kol i marken erkänns internationellt av allt fler som en viktig del i arbetet med att hejda klimatförändringarna. Man pratar allt mer om ett regenerativt jordbruk. Det här rimmar illa med det helt dominerande konventionella, konstgödslade jordbruket vi har i dag, inte minst i Sverige. Om man på allvar vill arbeta i linje med fyrapromille-initiativet innebär det en massiv omställning till ekologiska kretsloppsjordbruk baserat på lokala och förnyelsebara resurser. Det behövs förändringar i odlingssystemen.

ANNONS

Energikrävande och klimatbelastande

I Sverige har vi i dag till största delen ett jordbruk baserat på energikrävande och klimatbelastande importerad konstgödsel och fodermedel samt bekämpningsmedel. Vi har fått en uppdelning i geografiskt åtskilda och allt större spannmålsgårdar respektive djurgårdar. Det har lett till ett brutet kretslopp av växtnäringsämnen. Här saknas också i regel tillräckligt markvårdande och mångsidiga växtföljder med fleråriga vallgrödor av bland annat baljväxter, som är så viktiga för att bygga upp mullen i marken. Det gör att mullhalten och kolbindningen i marken fortlöpande minskar på svenska åkrar. I Sverige räknar vi med att på ensidiga konventionella spannmålsodlingar, vilka motsvarar 2/3 av landets odlingsareal, minskar kolhalten i marken med 100-200 kilo per hektar och år. Man bryter ner mer mull än man bygger upp. Mull består till mer än hälften av kol, som vid nedbrytningen hamnar i atmosfären. Internationella studier visar att nedbrytningen av odlingsmarkernas organiska substans går i allt snabbare takt och detta ser FN även som ett allvarligt hot mot livsmedelstryggheten.

Fullt möjligt

Lokalt är det fullt möjligt att öka mull- och kolhalten i odlingsjorden med fyra promille och mer, mångåriga försök med ekologisk odling visa detta. I fleråriga försök med ekologiskt kretsloppsjordbruk på vår försöksgård Skilleby i Järna ökade kolhalten med i genomsnitt 7 promille per år och i långliggande försök i Rodale i USA åstadkom man en ännu mycket större ökning.

ANNONS

Utöver att bromsa klimateffekten gör en ökad mull- och kolhalt att odlingsmarken även blir bördigare. Mer mull betyder mer biologisk aktivitet i marken, genom daggmaskar, svampar och bakterier etcetera, som då frigör mer av markens mineraler åt matgrödorna, vilket är livsviktigt för oss människor. Mark och grödor blir också mer motståndskraftig mot skador och sjukdomar och kemisk bekämpning kan undvikas.

Matsektorn måste in i bilden på allvar

Om Sverige ska nå klimatmålen och verka i linje med fyrapromille-initiativet måste matsektorn in i bilden på allvar. Det behövs politiska styrmedel både för att ändra konsumtionen och att ställa om jordbruket. Köttkonsumtionen måste minskas på olika sätt. Och skatteinstrument bör användas på sådant som belastar miljön. Återinför bland annat en direkt och tillräckligt hög skatt på konstgödsel. Då skulle det bli intressant för fler att återcirkulera naturgödsel, i stället för att som nu ansamla stora överskott av växtnäringsämnen på alltför djurintensiva djurgårdar som belastar hav och klimat. Vi skulle få ett mer markvårdande, miljövänligt, hälsosammare och klimatsmart jordbruk.

Artur Granstedt

docent i växt- näringslära och koordinator för Östersjöprojektet Beras

ANNONS