Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Fjellner collage
Christofer Fjellner (M), Europaparlamentariker och Stefan Löfven (S).

Regeringen - ägna er åt EU:s verkliga utmaningar

Regeringen skickar dubbla budskap om EU:s sociala pelare. Just denna retorik har bidragit till att Sveriges betydelse i EU har minskat under Löfvens regeringsinnehav, skriver Christofer Fjellner (M) och Ulrika Karlsson (M).
Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker

I dag fredag träffas EU:s stats- och regeringschefer i Göteborg, för det så kallade sociala toppmötet, som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har bjudit in till tillsammans med statsminister Stefan Löfven (S). Mötet är kronan på verket för regeringens EU-agenda och är tänkt att ge Löfven en plats i solen jämte Tysklands Angela Merkel, Frankrikes Emmanuel Macron och Storbritanniens Theresa May. Men när mötet är över och Europa vaknar upp till en ny dag står regeringen lika svarslös som innan inför de riktiga utmaningar och problem som EU möter. Det rör sig om allt från hur konkurrenskraften ska stärkas till hur EU gemensamt ska möta hoten från aggressiva länder såväl i vår absoluta närhet som längre bort.

Mötets förväntade höjdpunkt är när Europas ledare skriver under en proklamation om den sociala pelare som ska tillföra en social dimension till Europasamarbetet. Att knappast någon vet vad proklamationen innehåller säger något om

Ulrika Karlsson (M), gruppledare för Moderaterna i EU-nämnden

dess betydelse. Kort kan man säga att den består av 20 principer som stakar ut riktningen för den sociala pelaren. Det mest är allmänt hållna skrivningar, men det är likväl inte sådant som EU ska ägna sig åt: arbetsvillkor, lönesättning och föräldraledighet för att nämna några saker.

Betyder just ingenting

Men bortom gruppfotografierna på stats- och regeringscheferna och bortom toppmötesliturgin betyder mötet just ingenting. Det har statsministern själv under lång tid och med emfas understrukit. När Alliansen i riksdagen kritiserade regeringen för dess arbete med den sociala pelaren pekade vi på risken att EU får mer ansvar för arbetsmarknads- och socialpolitiken. Löfven bedyrade då att regeringens ståndpunkt från första stund varit att mer makt inte ska flyttas till Bryssel i de här frågorna.

Det enda vi med säkerhet vet är att en gemensam europeisk social- och arbetsmarknadspolitik innebär kompromisser och att Sverige som ett litet och i många stycken avvikande land behöver anpassa sin politik till de andra ländernas, snarare än tvärtom. Det är något som också den svenska regeringen säger sig ha förstått.

Enorm skillnad

Diskrepansen mellan de högtravande talen, den eldiga politiska retoriken och den faktiska verkligheten är enorm. Emellertid är det symptomatiskt för regeringens sätt att bedriva sin politik. Det är mycket snack men lite verkstad. Det undergräver tilltron och tilliten och spär på bilden av politiken som en diskussionsklubb mer än något annat.

Men sättet regeringen hanterar EU-politiken på känns igen, inte minst från frågan om vinster i välfärden och den så kallade Repalu-utredningen, som har genomförts trots att det inte finns någon reell chans att driva igenom förslagen. Samma sak gäller för den feministiska utrikespolitiken som lanserades med buller och bång men som allt mer framstår som symbolik, och som får ge vika så snart en plats i FN:s säkerhetsråd står på spel eller en möjlighet till viktig svensk vapenexport uppenbarar sig.

Första landet att säga nej

Sverige är pådrivande för det sociala toppmötet, men skulle på goda grunder vara det första landet att säga nej till att faktiskt göra verklighet av tanken på ett Europa med en gemensam social- och arbetsmarknadspolitik. Precis som Sverige står utanför eurosamarbetet alltid är ett av de mest budgetrestriktiva länderna och efter Storbritannien den kanske främsta motståndaren till att koncentrera mer makt till Bryssel. Samtidigt är det exakt den här typen av agerande där Sverige säger en sak, men menar en annan som undergräver Sveriges inflytande och trovärdighet som samarbetspartner och som bidragit till att Sveriges betydelse i EU har minskat under Löfvens regeringsinnehav.

Borde gjuta mod i EU

I stället för högtidliga deklarationer som saknar täckning bör regeringen ägna sig åt att formulera en politik som gjuter mod i EU-samarbetet och som svarar mot de verkliga problemen Europa har. Det handlar om att tillsammans med likasinnade länder stå upp för vår syn på hur EU ska stärka konkurrenskraften, skapa förutsättningar för tillväxt och jobb, hantera flyktingkrisen, möta ett allt mer aggressivt Ryssland och förebygga att fler terrordåd äger rum på europeisk mark. Det här är utmaningar som kvarstår även efter att strålkastarljusen har slocknat i Göteborg.

Christofer Fjellner (M)

Europaparlamentariker

Ulrika Karlsson (M)

gruppledare för Moderaterna i EU-nämnden

Se mer från - Debatt: EU:s sociala pelare
Mest läst