Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Minireningsverk042

Rätt avloppsrening gör stor nytta

I debatten om enskilda avlopp kan man få intrycket av Villaägarna att kommunernas miljökontor ställer höga krav på redan fungerande anläggningar. Så är inte fallet, skriver Björn Sjöberg, Havs- och vattenmyndigheten.

Replik

Enskilda avlopp, 5/6

I stället handlar det vanligtvis om att miljökontorens krav träffar avloppsanläggningar som helt saknar rening eller där den inte fungerar – inte om att reningen av fosfor och kväve är otillräcklig.

I Sverige finns cirka 700 000 fastigheter med vattentoalett som inte är anslutna till ett kommunalt reningsverk. Sedan 1969 finns krav på att deras avloppsvatten ska renas för att minska risken för smittspridning och påverkan på miljön.

Fastighetsägaren ansvarar själv för reningen. Kommunen beslutar om tillstånd och bedriver tillsyn med stöd från länsstyrelsen men kan också ge råd. Havs- och vattenmyndighetens roll är att tillsynsvägleda länsstyrelsen så att lagens syfte uppnås och på så vis främjar en hållbar utveckling.

Helt orenat avlopp

26 procent av dessa fastigheter släpper ut avloppsvattnet helt orenat efter slamavskiljaren (trekammarbrunnen). För ytterligare nio procent är reningen okänd, vilket troligen betyder att den saknas. Orenat toalettavloppsvatten släpps alltså ut från cirka 245 000 fastigheter i Sverige trots att kravet på rening funnits i snart 50 år. Den samlade påverkan från dessa små avloppsanläggningar behöver minska om beslutade miljökvalitetsnormer för sjöar, vattendrag och kustvatten ska kunna nås.

Kraven på små avloppsanläggningar är inte generella utan anpassas till lokala förhållanden. Om risken för påverkan är stor från avloppsanläggningen, till exempel för fastigheter som ligger nära brunnar, vattendrag och sjöar, ställs högre krav på rening.

Rimlighetsbedömning lagkrav

Bedömningarna görs i varje enskilt fall och de utgår från HaV:s allmänna råd och den skälighetsavvägning som, enligt miljöbalken, alltid ska göras. I den tas hänsyn till nyttan av åtgärden jämfört med kostnaden. Dagens regelverk ställer därför redan krav på att en rimlighetsavvägning görs mellan kostnad och nytta.

Precis som för andra miljöfarliga verksamheter så tar miljökontoren ut avgifter för tillsyn och prövning av avloppsanläggningar. Helt i enlighet med miljöbalken och principen om att det är förorenaren som ska betala. Alternativet är att lägga kostnaden på skattekollektivet vilket innebär att de som redan betalar för kommunalt vatten och avlopp även får betala för enskilda avloppsanläggningar. Taxan för prövning och tillsyn bestäms av kommunfullmäktige och kan därför skilja sig mellan kommunerna.

Björn Sjöberg

avdelningschef, Havs- och vattenmyndigheten, HaV

Mest läst