Pressa araberna till fred i Mellanöstern

I sextio år har Israel pressats till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som av ett frimärkes storlek. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det kunde vara värt ett försök, skriver Föreningen Fred i Mellanöstern.

ANNONS
|

Replik

Israel-Palestina, 29/1 och 4/2

Ännu en gång pågår en terrorvåg i Israel där palestinier försöker att mörda israeler antingen med kniv eller genom att avsiktligt köra på dem. Ibland nyttjas andra vapen. I en debattartikel med rubrik ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattackerna” skriver två kända medlemmar av JIPF – en organisation som ägnar mycket kraft åt att ställa Israel vid skampålen.

De båda medlemmarna beskriver en terrorattack i Jerusalem. Två flickor 14 respektive 16 år angrep två män med varsin sax. Skribenterna påstod att båda flickorna blivit avrättade av polis. Sanningen är att en dog vid attacken och en som skadades togs till israeliskt sjukhus. 16-åringen lever och åtalades den 11 december för två mordförsök. Attacken filmades av en övervakningskamera och beskrevs i flera tidningar både i Israel och utomlands. Trots det valde författarna till artikeln i GP att sprida vilseledande information som skulle bevisa att Wallstöm har rätt i sina beskyllningar.

ANNONS

Artikelns viktigaste argument är att bakgrunden till det återkommande våldet påstås ligga i ockupationen av Västbanken. Israel borde därför utrymma Västbanken, ta med sig alla bosättare och acceptera en tvåstatslösning. Detta skulle bli ännu ett försök att mäkla fred enligt principen "land-för-fred". De försök som hittills gjorts efter den principen har inte minskat våldet. Tvärtom har våldet ökat när man försökt. Och två rejäla försök har man faktiskt gjort.

Osloprocessen och våldet

I slutet av 1980-talet var det ganska lugnt i Israel. Arafat satt då i Tunis och hans mannar i PLO var utspridda i hela arabvärlden. Israel var utom skotthåll för dem alla. En del ungdomar på Västbanken startade den första intifadan med stenkastning och vänsterpolitiker i Israel tyckte att det var dags för fred och tvåstatslösning.

Osloprocessen kom igång med Arafat och Rabin skakande hand. Arafat flyttade omgående in till Jeriko, senare Ramallah och tog med sig fyra terrorister som Israels underrättelsetjänst ville förbjuda tillträde. Arafat tog med dem i bakluckan på kortegens bilar, något som beskrivs i Barry Rubin och Judith Colp Rubins "Yasir Arafat. A Political Biography" (utgiven 2003). Israel var nu inom skotthåll och åtog sig att lämna allt mer av Västbanken.

ANNONS

Medan man höll på med förhandlingarna började bussar i Jerusalem och Tel Aviv att sprängas. Arafat sade sig inte veta vilka som stod bakom men långt senare visade det sig att han hade ljugit. Han själv fixade sprängmedel och pengar, vilket bland annat framgår av en BBC-rapport om våldshandlingarna under Al-Aqsa-intifadan.

Osloprocessen slutade med en förhandling under Bill Clintons överinseende juli år 2000. I ansträngningen att blidka Arafat planerade man att dela Jerusalem i två delar och diskuterade gata upp och gata ner. Arafat sa nej till vad man än föreslog. Han skulle ha alltsammans. Efteråt startade PLO den andra intifadan med ett störtregn av självmordsbombare. Israel satte då upp en barriär som i Sverige fick heta ”Muren”. Ju mer den byggdes ut desto färre explosioner blev det. Israelisk militär blev kvar på Västbanken och i Gaza.

År 2005 när Arafat var död och intifadan hade avsomnat bestämde Ariel Sharons regering att man skulle utrymma Gaza. Detta gjordes under högljudda protester från dem som anade hur det skulle sluta. Tyvärr fick tvivlarna rätt. I drygt ett decennium har raketer med allt längre räckvidd regnat över delar av Israel.

Pressa rätt part

I sextio år har man försökt pressa Israel till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa återkommande fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som ett frimärkes storlek. Nu håller också vår utrikesminister Margot Wallström (S) på med att ställa Israel vid den skampåle som så många ivriga aspiranter på Nobels fredspris redan prövat. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det skulle vara ett helt nytt perspektiv. Det kunde vara värt ett försök.

ANNONS

Sven Reichman

leg läkare, författare

Oded Meiri

tekn lic, företagare

Sigmund Waserbrot

tekn lic, företagare

Juliusz Brzezinski

professor em matematik

Jörgen Knudtzon

journalist

samtliga medlemmar i Föreningen Fred i Mellanöstern

ANNONS