Tidigare miljöminister och före detta språkröret för Miljöpartiet, Åsa Romson, meddelade i maj i år att hon lämnar sin plats i riksdagen till sommaren. Den 1 juni skickade regeringen ut att hon nu blivit tillsatt som regeringens särskilda utredare för miljöövervakning.
Att gå direkt från riksdagen till att bli regeringens utredare, hela landets, allas vår ”neutrala” utredare, sticker i ögonen.
Det här är tyvärr inte ett enstaka fall. Precis nyligen fick en annan miljöpartist som har spelat en huvudroll för partiet de senaste åren, före detta partisekreterare Anders Wallner, ett uppdrag av regeringen. Han blir utredare kring arbetstidsfrågor, bland annat det föreslagna ”alterneringsåret”, vilket har tydliga kopplingar till miljöpartipolitik. Miljöpartisten utreder således miljöpartifrågor åt Miljöpartiet och Socialdemokraterna – för allmänna skattemedel.
Detta är tyvärr del i ett oroväckande mönster. Även det andra regeringspartiets före detta partisekreterare som avgick förra året, Socialdemokraternas Carin Jämtin, har fått nytt uppdrag som myndighetschef. Hon är naturligtvis helt opartisk efter flera tiotals år i partiets tjänst och driver självklart ingen socialdemokratisk agenda. Eller?
Att det finns opartiska tjänstemän, utredare, experter och sakkunniga som kompletterar politikerna är viktigt. Beredning av politiska förslag och utredningar måste bli så högkvalitativa som möjligt och myndighetsutövning måste ske på ett så objektivt sätt som möjligt.
Det handlar även om medborgarnas förtroende. De måste veta att tjänstemän väljs utifrån kompetens och inte utifrån ideologi, vänskap eller släktskap. Att tillsätta ”de egna” på poster som ska vara neutrala är en sorts korruption.
Varför reagerar ingen?
Informationen om tillsättningen av Romson skickades ut som pressmeddelande från regeringen och gick ut vidare genom TT. Nyheten slogs upp i många tidningar i hela landet. I vissa tidningar fanns större artiklar och intervjuer med Romson, men inga kritiska frågor ställdes.
Varför reagerar inga på detta?
Hur försvarar regeringen sig?
Varför ställs Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte mot väggen när det gäller dessa utnämningar?
Vi vill höra deras egna motiveringar.
Åsa Romson kan bara inte vara det enda existerande alternativet, den mest kunniga och kompetenta som finns att tillgå bland Sveriges cirka tio miljoner invånare.
Det verkar vara så illa att varken partierna själva eller media ens reflekterar över de här aspekterna. Tydligen är det vardagsmat och inget konstigt.
Och var är den politiska oppositionen som protesterar mot detta?
Den verkar obefintlig. En vild gissning är att allianspartierna inte känner att de med gott samvete kan kritisera detta då de i så fall skulle kasta sten i glashus. Genom att lyfta frågan riskerar de granskning av deras eget tidigare agerande.
Vi är inte förskonade
Korruption brukar svenskar tala om som något som sker i andra länder, men inte här i fina Sverige. Men det stämmer inte. Vi är inte förskonade från korruption. Långt ifrån.
Att demokratisk förnyelse behövs i Sverige för att bryta dessa mönster av omoraliskt agerande är uppenbart.
Nya partier och representanter behövs som har medborgarnas bästa för ögonen och inte den egna personliga vinningen.
Ilan Sadé
partiledare Medborgerlig Samling
Josefin Utas
ledamot partistyrelsen Medborgerlig Samling