Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Nytt centrum mot rasism får fel vetenskaplig inriktning

De som ska utveckla ett nytt nationellt kunskaps- och resurscentrum mot rasism kan alla definieras som vita. När dessutom rasism ska förstås som något som kan lösas genom att lära ut tolerans undergrävs förtroendet för regeringens satsning, skriver bland andra Zahra Bayati, Göteborgs universitet.

Det var i regeringsförklaringen i oktober 2014 som statsminister Stefan Löfven (S) presenterade beslutet att ett nationellt kunskaps- och resurscentrum för forskning om rasism skulle inrättas i Sverige. Ett halvår senare stod det klart att det nya centret skulle inrättas vid Göteborgs universitet (GU).

Som lärare och forskare vid detta lärosäte välkomnar vi denna satsning av främst två skäl. Rasismen har ett starkt fäste i Sveriges samhällsliv i dag. Forskning om hur den produceras och normaliseras behövs för att rasism ska kunna utmanas. Vi kan också konstatera att trots att forskningen om rasism ofta har mycket hög kvalitet i Sverige är den ett underfinansierat forskningsområde.

En rad farhågor väcks

När vi närmare studerar grunderna för Nationellt kunskaps- och resurscentrum mot rasism, vars verksamhet nu planeras av en tvärvetenskaplig arbetsgrupp vid GU, väcks emellertid en rad farhågor. Att döma av den information som gått ut från regeringens företrädare (GP Debatt, 12 april 2015) och ledningen för GU (Rektors Nyheter, 22 april 2015) styrs satsningen av en syn på rasism som relaterad till enskilda människors handlingar snarare än till samhällsskapande strukturer. En sådan begränsad förståelse av rasism förminskar och förvränger inte bara det historiskt komplexa fenomen som inramas av detta begrepp, utan även det breda forskningsfält som tagit studiet av rasism och andra relaterade fenomen som sin huvudsakliga uppgift.

Enligt regeringsuppdraget är spridandet av metoder som har utvecklats inom det så kallade Toleransprojektet en nyckeluppgift för det nya centret. Som forskare finner vi det märkligt att vi förväntas ge legitimitet åt ett projekt vars vetenskaplighet är begränsad.

Starkt kritiserat projekt

Toleransprojektet startade 1995 i Kungälv som ett svar på det av nazister utförda mordet på John Hron. Vi ställer oss kritiska till att en åtgärd som riktas mot specifika symptom på rasistiska strukturer, det vill säga enskilda ungdomar som begår extremistiska handlingar, blir vägvisare för en så stor satsning som ett nationellt forskningscentrum. I dag är toleransbegreppet starkt kritiserat inom forskningen då det förstärker föreställningen om en normaliserad majoritetsbefolkning som har makten att uthärda eller inte uthärda uppfattade avvikare.

Den arbetsgrupp som ledningen för GU har gett uppdraget att planera och utveckla verksamheten vid det nya centret består av tre professorer, en docent och en doktorand som alla har det gemensamt att de läses som vita i dagens samhälle. Detta i kombination med att rasism förstås som något som kan lösas genom att tolerans ska läras ut gör att förtroendet för satsningen undergrävs.

Framstår som ett vitt projekt

Nationellt kunskaps- och resurscentrum mot rasism framstår som ett vitt projekt i det att bakomliggande maktstrukturer inte problematiseras och utmanas. Effekten är att perspektiv som i dag är drivande inom forskningsfältet marginaliseras, vilket på sikt kommer att utarma satsningens kvalitet. Redan nu kritiseras utformandet av arbetsgruppen av forskare nationellt såväl som internationellt.

Regeringen och Göteborgs universitet bör stanna och reflektera över den valda inriktningen på satsningen. Det räcker inte att peka ut de mest extrema utövarna av en ideologi. Vi vill ha en satsning som:

  • Omfattar fältets pluralitet i form av dekolonial forskning, extremismforskning, intersektionalitetsforskning, postkolonial forskning, ras- och vithetskritisk forskning.
  • Fokuserar på strukturella och kritiska perspektiv.
  • Har en stomme av forskare som rasifieras som icke-vita.
  • Möjliggör forskning inom olika discipliner såväl som tvärvetenskaplig forskning.
  • Granskar hela utbildningsystemet inklusive akademin.
  • Har en grund i kunniga bedömare hos de officiella forskningsfinansiärerna.
  • Skapar möjlighet till samverkan med aktörer utanför akademin som själva drabbas av rasism.

Zahra Bayati

lektor i pedagogik Göteborgs universitet

Lena Sawyer

docent i socialt arbete Göteborgs universitet

Therese Svensson

doktorand i litteraturvetenskap Göteborgs universitet

Lena Martinsson

professor i genusvetenskap Göteborgs universitet

Majsa Allelin

doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet

Chloé Avril

lektor i engelska vid Göteborgs universitet

Andrea Castro

docent i spanska vid Göteborgs universitet

Mia Eriksson

doktorand i genusvetenskap vid Göteborgs universitet

Yael Feiler

lektor i teaterstudier vid Göteborgs universitet

Zlatan Filipovic

forskare i engelska vid Göteborgs universitet

Sandra Grehn

doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet

Adrián Groglopo

lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet

Annica Karlsson Rixon

doktorand på Akademien Valand vid Göteborgs universitet

Patricia Lorenzoni

idéhistoriker vid Göteborgs universitet

Mikela Lundahl

lektor i idéhistoria vid Göteborgs universitet

Veronica Svärd

doktorand i socialt arbete vid Göteborgs universitet

Juan Velasquez

lektor i genusvetenskap vid Göteborgs universitet

Hanna Wikström

lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet

Mest läst