Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

sdlsz6f5800-nh
I stället för att upprepa misstagen med Rakel och låsa sig i en föråldrad syn på att staten ska bygga och driva egna kommunikationsnät måste regeringen tänka om och göra rätt genom att använda de befintliga nät som finns, skriver debattörerna.

Nytt blåljusnät riskerar bli både dyrt och dåligt

Det föråldrade kommunikationsnätet, Rakel, för blåljuspersonal utgör i dag ett hinder för effektivare samordning mellan blåljuspersonal och krishantering. Det behövs ett nytt nät, men att låta staten bygga upp ett eget nät är en återvändsgränd, skriver bland andra Johnny Magnusson (M).

Dagens kommunikationsnät för blåljuspersonal och krishantering, Rakel, är föråldrat och omöjliggör modern och effektiv kommunikation. Den statliga utredningen om ”blåljusnätet” håller på att upprepa misstagen med Rakel och vill att staten med eget frekvensutrymme åter igen ska bygga upp ett eget nät som snabbt kommer att bli föråldrat. Inom kort väntas besked från regeringen. Om regeringen väljer denna väg finns det en stor risk för att det kommer att låsa in blåljusmyndigheter, kommuner och landsting i en mycket sämre och dyrare lösning. Det kommer även att skjuta utvecklingen av modern kommunikation för krishanterande myndigheter och aktörer på framtiden än en gång.

I april skakades Sverige av ett terrordåd som satte samhällets krisberedskap på prov. När terrorn slog till mitt i Stockholms hjärta genomförde medarbetare från polis, sjukvård och kollektivtrafik avgörande insatser som räddade liv och gjorde att gärningsmannen snabbt kunde gripas. Den lyckade insatsen visade samtidigt på brister och begränsningar i de verktyg som behövs vid en kris.

Hinder för samordning

Det föråldrade kommunikationsnätet, Rakel, för blåljuspersonal utgör i dag ett hinder för effektivare samordning. När mobilnätet överbelastas, som efter dådet den 7 april, måste personalen som hanterar kriser ha tillgång till alternativa snabba, säkra och stabila kommunikationsnät som är tillförlitliga i alla lägen. Så är inte fallet i dag.

I dag behöver poliser på utryckning och ambulanspersonal förlita sig till Rakel, ett begränsat och föråldrat kommunikationsnät som fungerar som ett komradiosystem. Rakel möjliggör kommunikation även då mobilnäten ligger nere, men de tekniska begränsningarna omöjliggör modern och effektiv kommunikation, så som exempelvis att skicka vissa viktiga sekretessdata, bilder eller rörlig bild från en olycks- eller brottsplats. Konsekvenserna av att polis och ambulans inte får rätt information i rätt tid kan bli ödesdigra och försvåra hanteringen av en kris.

Återvändsgränd

Därför är det välkommet att regeringen tillsatt en utredning om att uppgradera ”blåljusnäten”. Det finns stora möjligheter i att relativt snabbt få ett nytt blåljusnät på plats genom att upprätta prioriterade kanaler i befintliga mobilnät. Dessa skulle kunna leva upp till de strängaste säkerhetskraven och möjliggöra överföring av sekretessdata, bilder och rörlig bild, utan att kompromissa med statens kontroll, insyn och rådighet. Prioriterade kanaler skulle vara tillförlitliga även då det vanliga mobilnätet överbelastas. Detta är den väg man valt att gå i andra länder med samma säkerhetsambition som Sverige, till exempel Storbritannien.

Förvånande nog har regeringen uteslutit denna möjlighet och åter igen slagit sig in på en väg som kommer att leda till en återvändsgränd. Regeringen vill ännu en gång påbörja en massiv utbyggnad av ett eget statligt nät. Det innebär att staten själva åter igen måste bekosta och sätta upp ny nätutrustning i befintliga master och bygga nya master på många platser runtom i landet för att uppnå en fullgod räckvidd. Att inte använda sig av befintliga nät är inte bara ekonomiskt vansinne utan ger en mindre robust lösning, som tar lång tid att bygga upp och som inte kommer att utvecklas och uppgraderas i samma takt som kommersiella aktörers nät.

Mångmiljardnota

Kostnaden för detta beräknas bli fyra miljarder, men många remissinstanser indikerar att kostnaden är kraftigt underskattad. Regeringen överväger samtidigt att skjuta över notan för att bygga och utveckla egna frekvenser till kommuner och landsting genom att tvångsansluta våra verksamheter till det statliga nätet. Dyra avgifter till ett onödigt dyrt nät skulle tränga undan resurser som behövs i välfärden. Precis som Konkurrensverket skriver i sitt yttrande riskerar denna lösning att tvinga in offentliga aktörer i dyra tjänster som överskrider deras behov och inte ger en fri konkurrens på marknaden att utveckla näten.

Ett eget statligt nät skulle dessutom hämma välfärdens och samhällsnyttans digitalisering. När regeringen armbågar ut näringslivet och tvingar kommuner och landsting att abonnera på statliga tjänster försvårar man för kommuner och landsting att fortsätta digitaliseringen ihop med privata teleoperatörer. Detta samarbete är en nyckel till att driva fram innovation och digitalisering. När privata operatörer involveras i välfärden skapas incitament för dessa att stötta digitaliseringen, exempelvis genom att bidra till att skapa nya e-hälsolösningar, vård på distans och tillhandahålla användardata som stöder utvecklingen av smarta städer. Den innovationskraften kommer att gå förlorad om kommuner och landsting tvingas använda ett statligt system.

I stället för att upprepa misstagen med Rakel och låsa sig i en föråldrad syn på att staten ska bygga och driva egna kommunikationsnät måste regeringen tänka om och göra rätt genom att nyttja de befintliga nät som finns. Då kan vi fortsätta innovationen och digitaliseringen av svensk välfärd ihop med näringslivet, värna skattebetalarnas pengar och snabbare ta nästa steg i att ge blåljuspersonal bättre och verktyg att hantera kommande kriser på ett säkert sätt.

Irene Svenonius (M)

landstingsstyrelsen ordförande Stockholms läns landsting

Johnny Magnusson (M)

regionstyrelsens ordförande Västra Götalandsregionen

Carl-Johan Sonesson (M)

oppositionsråd Region Skåne

Mest läst