Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Integration webb

Nyanländas integration fastnar i svensk byråkrati

Om vi menar allvar med att välkomna flyktingar till vårt land och hjälpa dem integreras i vårt samhälle måste vi ha modet att ifrågasätta våra strukturer, system och attityder i de fall de hindrar en integration. Det visar historien om M, skriver Bengt-Olof Petersen.

Min fru och jag bor i en villa som har en liten additionsbostad. Chockade över bilderna från kriget i Syrien bestämde vi oss för att hyra ut till en flykting. Sedan ett knappt halvår bor T hos oss, han är 27 år gammal och har en masterutbildning som agronom. T är en mycket positiv person som snabbt lärt sig svenska och som nu går vidare med en kurs i svenska som andraspråk för att kunna validera sin utbildning. Men denna historia skall handla om T:s bror M som även han är positiv och energisk, han är lite äldre, apotekare och har drivit flera apotek i Syrien innan han och hans fru bestämde sig för att fly. De såg ingen framtid för barnen i Syrien. Deras efterforskningar visade att Sverige var det land i Europa där barn ges bäst förutsättningar.

För att göra en lång historia kort:

I maj 2014 kom M till Göteborg efter att ha flytt genom Europa, han blev väl mottagen på Migrationsverket och sökte asyl. Redan efter två veckor beviljades M uppehållstillstånd i fem år. Han hade alla sina dokument i god ordning. Efter att ha fått ett personnummer kunde han ansöka om familjeåterförening. Efter ett drygt år beviljades hans hustru och två barn uppehållstillstånd. Rumskamraten på asylboendet från Syrien hade mera tur och fick uppehållstillstånd direkt för hela sin familj. M undrade naturligtvis hur besluten kunde bli så olika.

M bodde först i Migrationsverkets lokaler och fick löfte om hjälp att hitta en egen bostad, löften som sedan drogs tillbaka. En egen bostad krävdes för att starta en etableringsplan. M köpte en adress för 500 kronor i månaden och kunde börja läsa svenska på SFI. Målet var att validera utbildningen som apotekare och kunna försörja sig. Efter två månader var M:s svenska så bra att han kunde börja en sex månaders språkpraktik på ett apotek.

Slarvar bort handlingar

Under sin tid i Sverige har M upplevt hur hans studier försenats då han bytt kommun för att få fast bostad, hur svenska myndigheter slarvat bort handlingar för uppehållstillstånd och helt i onödan tvingat M och hans familj att resa till konsulatet i Istanbul för dyra lånade pengar för att förnya handlingar. Han har fått klander från Arbetsförmedlingen (AF) och indragen praktikplats för att han avbrutit sin praktik för att göra nämnda onödiga resa.

Han har sökt en utannonserad tjänst som språkassistent på Migrationsverket, M kan tala fem språk, men aldrig fått något svar trots två intervjuer. M har tvingats söka CSN-lån för studier i svenska och blivit direkt återbetalningsskyldig när han klarat kursen på halva tiden medan hans vänner i samma situation fått fortsatt aktivitetsstöd eller förlängd etableringsplan.

M är angelägen om att upprätthålla sin kompetens, han hittar själv en praktiktjänst på ett apotek men AF sjabblar bort den möjligheten. Nästa nålsöga är valideringen av M:s utbildning. Här krävs att han måste tenta av hela sin utbildning vid ett och samma tillfälle på svenska men med engelskspråkig kurslitteratur. Hur många svenska studenter skulle klara det?

Ett byråkratiskt hinder att runda

Under sin tid i Sverige har M haft fyra olika handläggare på AF, som inte underlättat hans etablering i Sverige. Snarare har AF stjälpt hans ansträngningar. Handläggarna är svåra att få tag på och varje besök är som att börja om från början. AF blir till slut ett byråkratiskt hinder som måste rundas på ett så smidigt sätt som möjligt.

Vi får en stark känsla av att det förekommer handläggare som har ett attitydproblem visavi flyktingar. Det är en uppifrån och ner kommunikation, där hot och tillrättavisningar förekommer. Brev från AF som vi tagit del av har ofta sakfel och är så dåligt formulerade att inte ens jag och min fru som båda är akademiker begriper vad det står.

M:s historia väcker ett antal frågeställningar.

Hur kan vi behandla flyktingar med samma bakgrund och förutsättningar på så olika sätt?

Skall det vara tillfälligheter eller turen som avgör på vilka villkor man kan etablera sig i Sverige?

För flyktingar är frågan om rättvisa central, det är naturligt med deras utsatta situation. Vår välfärdsstat bygger på medborgarnas tillit till rättvis behandling, det så kallade samhällskontraktet. Invandrare är ofta vana vid nyckfulla myndighetsbeslut i sina hemländer. Det är därför avgörande att invandrare möts av en konsekvent och förutsägbar behandling från myndigheter så att deras tillit till välfärdsstaten etableras så fort som möjligt. Enkla och tydliga regler som tillämpas strikt är mycket bättre än lapptäcken av regler som är svåra att handlägga.

Planekonomisk fossil

Historien om M handlar om en välutbildad person som inget hellre vill än att så fort som möjligt göra rätt för sig och bli en del av det svenska samhället. Hur kommer det sig att vi inte aktivt stödjer sådana personer utan konstruerar olika administrativa hinder? AF framstår mer och mer som en planekonomisk fossil vars roll måste starkt ifrågasättas.

Om vi menar allvar med att välkomna flyktingar till vårt land och hjälpa dem integreras i vårt samhälle måste vi ha modet att ifrågasätta våra strukturer, system och attityder i de fall de hindrar en integration.

Bengt-Olof Petersen

Göteborg

Mest läst