Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Kurdistan webb
Kurderna har rätt att bestämma över sitt eget öde. Efter självständighetsomröstningen i september bör omvärlden erkänna ett självständigt Kurdistan och öppna ambassader i Erbil (bilden), skriver Diana-Naya Zadius.

Nu är det dags – erkänn ett självständigt Kurdistan

Det bästa som omvärlden med EU i spetsen kan göra efter den kurdiska självständighetsomröstningen i september, är att erkänna det självständiga Kurdistan och öppna ambassader i Erbil. Ett demokratiskt och välmående Kurdistan skulle även påverka grannländerna som ett föredöme och möjligen leda till en demokratiseringsprocess även i länder som Turkiet, Iran och Saudiarabien, skriver Diana-Naya Zadius.

Den 25:e september håller irakiska Kurdistan en omröstning om att formellt begära självständighet. Sedan 1990-talet har den kurdiska delen av Irak långsamt tillkämpat sig autonomi och värdighet och byggt upp en ö av stabilitet i en statsbildning kännetecknad av korruption, sekteristiskt våld och inbördeskrig. Vissa bedömare menar att en kurdisk självständighetsförklaring kan leda till ökad instabilitet, men jag tror tvärtom att det kan leda till ökad stabilitet.

Inte sedan Röda Khmerernas terrorstyre över Kambodja eller Tredje Rikets barbariska framfart i Europa har världen behövt konfrontera en sådan ondska som Daesh – mer känt som Islamiska Staten. Våldtäkter, etnisk rensning och slaveri har öppet praktiserats och dessutom systematiserats. Daesh genomför terrorangrepp i Afrika, Asien och Europa, och ser resten av mänskligheten som fiender som ska förslavas. En sådan ondska går aldrig att stå neutral inför, och vi börjar nu se slutet på den tid då det salafistiska kalifatets skugga låg över Syrien och Irak.

Under lång tid stod väpnade nationella grupper som YPG och Peshmerga i princip ensamma mot Daesh i det att de erbjöd effektivt motstånd. Segern vid Kobane i Syrien var detta krigs El Alamein, och kommer genljuda i historien liksom det grekiska motståndet vid Thermopyle och Salamis.

Världens största nation utan egen stat

Den kurdiska nationen, bestående av över trettio miljoner människor, är världens största nation som inte har en egen stat, trots att det både finns politiska ledare, demokratiska val, demokratiska institutioner och polis- och militärstyrkor vilka åtlyder de mandat som de fått av folket. I alla dessa avseenden är de självbestämmande delarna av Kurdistan mer funktionella än vissa av FN erkända stater, som exempelvis Sydsudan.

På grund av Iraks och Syriens inneboende instabilitet har de kurdiska regionerna fått de-facto självstyre, och har där byggt upp institutioner vilka är överlägsna de stater som de officiellt tillhör. Den största delen av den kurdiska nationen lever dock i de auktoritära och hårt kontrollerade stormakterna Turkiet och Iran, vilka inte önskar förlora ”sina” gränsregioner. I synnerhet Turkiets diktator Erdogan har gläfst en hel del rörande det han hävdar är de destabiliserande effekterna av officiell kurdisk självständighet.

Ingen kan i dag veta om hur formell självständighet för de tidigare arabiskkontrollerade delarna av Kurdistan skulle påverka stabiliteten i Västasien. Vår enda möjliga utgångspunkt är att bedöma hur de autonoma kurdiska delarna av Irak och Syrien betett sig i förhållande till regionens politik – och där anser jag att de haft en stabiliserande roll. Föreställ er exempelvis Kobane utan YPG? Eller hur Irak skulle sett ut om Daesh tagit Kirkuk och Erbil? Utan en front i norr av starkt folkligt kurdiskt motstånd skulle terrorarmén kunnat belägra städer som Bagdad och Damaskus, och fler människor skulle ha mördats eller tvingats lida under jihadistiskt terrorstyre.

De krafter som motverkar kurdisk självständighet har antingen direkt eller indirekt stöttat Daesh eller på andra sätt motverkat stabiliteten i Mellanöstern.

Erkänn Kurdistan

Ifall självständighetsomröstningen leder till ökade motsättningar, ligger inte ansvaret hos det kurdiska folket eller de kurdiska nationella ledarna, utan hos de diktatorer och ayatollor som leker med Mellanösterns folk som bönder på ett schackbräde och skulle frestas till att försöka skada den framväxande kurdiska nationalstaten.

Det bästa som omvärlden med EU i spetsen kan göra efter självständighetsomröstningen i september, är att erkänna det självständiga Kurdistan och öppna ambassader i Erbil. Ett erkännande från världens ledande demokratiska statsbildningar skulle försvåra för ledare som Erdogan att nyttja lögner eller krig för att försvåra den kurdiska nationsbildningsprocessen. Dessutom kan ett erkännande stärka de mest progressiva och demokratiska krafterna inom den kurdiska befolkningen. Ett demokratiskt och välmående Kurdistan skulle även påverka grannländerna som ett föredöme och möjligen leda till en demokratiseringsprocess även i länder som Turkiet, Iran och Saudiarabien – vilket också är varför deras regimer gärna vill lägga locket på.

Om Östtimor, Sydsudan, Bougainville och Eritrea tillerkänts självständighet, skulle det vara en förolämpning att förneka det kurdiska folket rätt till att inom ramen för en stat bestämma sitt eget öde.

Diana-Naya Zadius

juridikstuderande vid Uppsala universitet

aktiv i Centerpartiet Uppsala

 

 

Mest läst