Det är hög tid att ambulansförare diskuterar etikfrågor om körkompetens och möjlighet att vara förebilder för kollegor och medtrafikanter. Det behövs ett hårdare kontrollsystem som kan garantera de mest lämpade kandidaterna för utryckningskörning. Men så länge arbetsgivarna är tysta om ambulansförarens roll och status ur trafiksäkerhetsperspektiv riskerar vi ett system där kompetensen bakom ratten inte spelar någon roll.
Vem som helst kan väl köra en ambulans? Luddig eller utebliven information om ambulansförares körkompetens vid rekrytering är inte okej. Alla kanske inte lämpar sig som ambulansförare.
Inga förarkrav
Jag har nyligen presenterat en rapport som handlar om vilka förarkrav som ställs för semestervikarierande ambulansförare. Resultatet är nedslående då det i platsannonser inte uttalas krav på förarkompetens. Det är ambulansarbetsgivarna som borde ha en skyldighet att deklarera vilka förarmässiga krav som ställs på en ambulansförare, oavsett om det är en ambulanssjukvårdare, ambulanssjuksköterska eller en sjuksköterska som sitter bakom ratten.
Den etiska frågan innebär att det borde ställas krav på en ambulansförare i vägtrafiken. Vem som helst kan inte ikläda sig rollen som ambulansförare utan att uppfylla en lägsta utbildningsnivå. I dag finns inget lagkrav på utryckningsförare. Det är beklagligt sett ur flera perspektiv.
En ambulansförare får aldrig lov att chansa. Oavsett om det är långa arbetspass eller att man har en skral förarutbildning.
Vårdandet av akut sjuka patienter har ingen som helst betydelse om vårdarbetet spolieras av en trött eller oengagerad ambulansförare som kanske inte borde köra ambulans överhuvudtaget.
Jörgen Lundälv
docent i trafikmedicin, Umeå universitet, docent i socialt arbete, Göteborgs universitet