Vanliga demokratiskt sinnade svenskar vaknar ur sin Törnrosasömn när vi dagligen läser om att ungdomar födda och uppvuxna i Sverige ”radikaliseras” till den graden att de väljer att resa till Syrien, Irak och Somalia för att kriga mot demokrati och för att förslava kvinnor. Allt i Guds namn i hopp om att komma till paradiset och belönas med sjuttiofyra oskulder. Hur är detta möjligt frågar sig den häpna medborgaren att vi har fått halshuggnings- och våldtäktsturister, jihadkrigare, ”Made in Sweden”?
Svaret är inte komplicerat. Detta är resultatet av 20 års konsekvent segregationspolitik. I namn av en enögd mångkulturalism har man låtit kulturella, etniska och religiösa manliga enklaver växa sig större och starkare. I dag är det dessa som dikterar villkoren i många förorter, från vilka svenskarna redan flytt. Det är bara män som syns på dessa förorters torg. Kvinnor vågar inte eller tillåts inte att sitta på kaféer eller klä sig i kjolar. Och barn tvingas till könssegregerad undervisning, flickor förbjuds att åka på skolutflykter eller umgås med pojkar. Kvinnor förbjuds också att gifta sig med ateister och människor med annan religion och förbjuds till och med att gå på kvällskurser.
Mångkulturalismens facit
Allt detta ingår i mångkulturalismen sedan länge och det är inget att förvåna sig över att vi har cirka 100 000 ungdomar som växer upp med diskriminering, förtryck och hot i hederns namn. Jag blev inte heller förvånad att höra att vi i dag har hundratals jihadister (kända av Säpo) vilka med vapen i handen krigar för Guds mansdiktatur. Jag som har rymt från det religiösa tyranniet i Iran ser förskräckt på hur det i jämställdhetens bästa land samma typ av fundamentalism växer sig allt starkare och jag vet inte vart jag skall ta vägen nu ännu en gång.
På Aftonbladets debattsida ger Zeliha Dagli i Husby utryck för sin längtan efter att emigrera till Östermalm för att fly från ”skuggorna” i Husby. Synd bara att hon inte vågar kalla ”skuggorna” vid deras rätta namn. Egentligen talar hon om islamister som – till skillnad från många liberala, demokratiska och sekulära muslimer – anser att västerlänningar / kafirer är fiender till deras Gud, kvinnor i korta kjolar är horor, bögar är sjuka och att sådana som jag som har lämnat islam bakom mig skall dömas till döden, liksom Salman Rushdi, Ayan Hirsi Ali eller Taslima Nasrin.
Men skall vi i Sverige gå runt våra verklighetsbeskrivningar som katten kring het gröt bara för att inte provocera religiösa fanatiker som varken tål kritik eller ens en karikatyr i en skämttidning? Denna självcensur och konflikträdsla förlamar samhället.
Inget med arbetslöshet att göra
Som ett brev på posten kom ett debattinlägg från en moderat politiker, Kahin Ahmed, som genast anklagade Zeliha för att sprida ”islamofobi”. Han levererade det politiskt korrekta budskapet: ”Rätt” fråga att diskutera är arbetslöshet, punkt. Att tala om mansdominans, könsapartheid, hedersförtryck, balkongflickor, jihadism, oskuldsterror och oskuldsintyg eller könssegregerade skolor är haram (förbjuden) att tala om. Som om jihadismen skulle vara avhängigt av arbetslöshet. Osama Bin Laden och hans mördarkollegor som körde in planen i World Trade Center var inte precis fattiga killar från ”utanförskapsområden”. Saudiarabiens kung eller ayatollorna i Iran är inte heller arbetslösa, ändå skickar de flickor som anklagas för kyskhetsbrott till döden. Men det skall vi hålla tyst om.
Nej, låt oss tala klartext eftersom vi inte kan göra det i många andra länder. Nu talar vi inte om arbetslöshet utan om ett ideologiskt krig som redan har utvecklats till väpnade krig på olika håll i världen. Vi talar om en allvarlig konflikt mellan de som ser kvinnor som jämlika och de som ser kvinnor som underkuvade, utan rättigheter att bli präster (imamer), utan rätt till sin egen mödomshinna, utan rätt till att umgås/gifta sig med vem hon vill, eller utan rätt att köra bil och klä sig i bikini. Tur att Kahin Ahmed har en annan moderat kamrat, Benjamin Dousa, som däremot vågade ta Zelihas parti. Fast nu vet jag ju inte vad Moderaterna står för: jämställdhet inklusive våra förorter eller censurering av känsliga frågor?
Miljonstöd till könssegregation
Jag själv bor inte i Husby utan i en annan förort med samma utveckling som Zeliha beskriver. Vår förening Kvinnors Rätt kämpar för kvinnors lika rättigheter oavsett var vi bor och vi har varnat för denna utveckling i många år. Men makthavarna stödjer med 70 miljoner kronor om året de religiösa församlingar som praktiserar könssegregation, påtvingar kvinnor oskuldsetiken och sjukförklarar homosexuella. (Finansieringen av könssegregationskulturer sker genom myndigheten SST – Nämnden för Statligt stöd till Trossamfund – och genom olika andra kommunala stöd).
I dag frågar jag mig också vart jag skall emigrera när Husby, Rinkeby eller Rosengård utropas till ett kalifat? Ett litet mångkulturellt förortskalifat finansierat av några oljeschejker (som bygger moskéerna i Sverige) är kanske inte så avlägset framtidscenario. Vart skall jag och de demokratiska och liberala muslimerna ta vägen som kan skilja mellan religion och politik och har respekt för kvinnor – även i bikini och för de bor ihop med någon som de älskar utan att vara gifta? Och kanske den mest intressanta frågan är: Vad kommer statsministern att göra när detta inträffar?
Avskaffa könsapartheid
Under tiden undrar jag om inte det vore enklare att i dag förebygga kyskhetsterror på våra gator, hedersförtryck och jihadism? Till exempel genom att låta Mona Sahlin och Nalin Pekul (en demokratisk troende muslim) bli integrationsministrar med uppdrag att avskaffa könsapartheid i våra förorter. De kunde börja jobbet med att begära – som motprestation för de utbetalda miljonerna – att landets imamer öppet går ut i medierna och förklarar för våra jihadbenägna ungdomar och deras vuxna inspiratörer att jihadism inte renderar en biljett till paradiset utan till helvetet. Utan oskulder.
Så länge den nuvarande utvecklingen pågår är vinnarna bara Sverigedemokraterna och de som hatar oss invandrare – oavsett om vi är för eller emot könsapartheid.
Maria Rashidi
ordförande Kvinnors Rätt
