Nämndemän viktiga för rättvisan

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

SVT Rapport gjorde ett utfall mot nämndemännen i våra domstolar alldeles efter jul. Inslaget grundade sig på en enkät till samtliga domare. Kurt Karlsson (SD) skriver på GP Debatt (6/2) att dessa utfall beror på okunskap och fördomar hos debattörerna. Det trodde jag också en tid. Senare har jag förstått att okunskapen finns där, men debattörerna vill ha kvar den, eftersom den är så tacksam att exploatera medialt.

Flera nämndemän försöker komma till tals. Det visar sig att våra verklighetsbeskrivningar inte är intressanta jämfört med det mer dramatiska talet om politiska tillsättningar, juridisk okunnighet, folkdomstolar och rättsosäkerhet. Nämndemännen hamnar på defensiven. Det är direkt svårt att få folk att ta till sig att vår roll är relativt blygsam bredvid domarens. Den är ändå betydelsefull men inte alls så som de negativa tror.

ANNONS

Rapports utfall var osakligt och partiskt och jag har gjort en anmälan om till Radio-TV:s Granskningsnämnd. Jag skall inte uppehålla mig vid de tunga argument jag för fram om en ohållbar enkät, fel att fråga domarna etcetera. Rapport förklarade inte på djupet varför vi har nämndemän.

Begränsad makt

Den okunnige beskriver oss som politiska aktörer med makt under hela rättegången. Sanningen är att vi sitter tysta och neutrala ända tills den slutliga överläggningen, när alla gått ut. Den är i flertalet fall mycket snabb kanske 15-30 minuter i snitt. När domaren serverat den juridiska ramen får nämndemännen hjälpa till i några av de slutliga avvägningarna kring åtalet, bevisningen och påföljderna. Eller för att åberopa en kunnig professor i processrätt, Christian Diesen, så är handlingsutrymmet mycket begränsat när domaren sagt sitt.

Dessa begränsningar framgår inte i de allmänna beskrivningarna om nämndemännens roll. Man kunde begära bättre när vi nu är allmänhetens företrädare. Det sägs där att vi är till för samhällets insyn – något som kan betyda att vi skulle kunna koppla tillbaka till våra partier, när lagarna verkar fel. En flerhundraårig idé är att människor skall dömas av sina likar.

Hjälper i bedömningsfrågor

Det som inte finns utvecklat någonstans är att vi skall bistå domaren i bedömnings- och skälighetsfrågor. Det är här poängen ligger enligt min uppfattning. Men vad menas då med bedömning och skälighet? Knutsson beskriver det så att domarna inte kan grundas enbart på lagtext. Jag vill tillägga att lagstiftningen inte hinner med. De ekonomiska kryphålen i vissa lagar är exempel som alla känner till. Mer allmänt finns sällan lagtexter som kan vägleda i detalj. I våldsbrott uppstår till exempel bedömningsfrågor: Skall ett tillhygge som en tung spade räknas som livsfarlig eller inte? Skall en förvirrad åldring sättas i fängelse, som straffskalan delvis kräver, eller vad göra? Vem kan göra politik av sådana frågor?

ANNONS

Saklig debatt önskas

De som vill har bort nämndemännen, tror att allt blir bättre om domarna får sitta ensamma med sin lagtext. Även om man byter oss mot fler jurister så kan man inte råda bot mot det stora problemet att lagtexter inte hinner med och kan täcka allt. Detta är för mig huvudskälet till att vi skall ha ett inslag av så kallade vanliga människor som representerar det allmänna rättsmedvetandet i domstolarna. Lagtexterna är nämligen som ett fisknät av regler och principer, ett nät med stora hål där lagstiftningen inte hinner med. Att lagstifta om detaljerna i en våldtäkt hör till exempel till de knepiga områdena. Nämndemännen har en kompletterande funktion i den diskussion som förs när juridiken inte når fram.

Medan vi väntar på att media skall besluta sig för den sakliga debatten, vill jag lägga till något mer subtilt. Man kan påstå att vår närvaro som neutrala och tysta personer ger en förstärkande effekt på målet. Vi visar att samhället är närvarande. Klottrarens upplevelse av att det är samhället som betalar för hans mani, kan bli tydligare. Rattfylleristen får möta människor, som representerar dem som kunde ha mist livet, av hans framfart. Ögon av ånger förekommer. Tingssalen blir till en samhällsscen, där vi tysta nämndemän spelar en tillbakadragen men inte betydelselös roll. Vi känner oss inte som makthavare, utan mer som rättssystemets ödmjuka tjänare.

ANNONS

Ingela Söderbaum (FP)

nämndeman i Solna tingsrätt

ANNONS