Under den senaste presidentvalskampanjen i USA blev republikanernas kandidat, Mitt Romney, grundligt hånad för sitt förslag att åtminstone delvis lösa frågan om illegala invandrare i USA genom så kallad self-deportation, det vill säga självdeportering. Även i Sverige blev förslaget förlöjligat. Då kan det ju vara på sin plats att berätta att denna princip redan används i Sverige, av Migrationsverket (MV).
Och inte nog med det: om föremålet för deportering eller avvisningen som vi mer eufemistiskt kallar det här, inte frivilligt ställer upp och självdeporterar, utmäts straff såtillvida att detta förfarande läggs de asylsökande till last (Familjen har inte visat att de självmant agerat för att se till att verkställighet av tidigare utvisningsbeslut kunnat genomföras). En påföljd som faktiskt inte ens fanns med i Romneys förslag.
Familjen Rizk består av fem personer; två vuxna (Elias Maroun och Gerges Khalil) och tre barn (Elias, Roy och Antonio). Det yngsta barnet Antonio är född i Sverige 2007.
Familjen kom som asylflyktingar från Libanon för snart åtta år sedan och har under nästan hela tiden bott i Högsäter i Dalsland. Fadern har suttit i fängelse i Libanon för anklagelser för samröre med Israel, en anklagelse som mycket väl kan medföra döden i Libanon, i synnerhet i södra delen där familjen bodde. När sedan Hizballah (som inte bara kontrollerar södra Libanon utan är den starkaste militära kraften i hela Libanon) började leta efter honom, blev han varnad av sin bor och familjen flydde.
Det kan i sammanhanget påpekas att Hizballah, som nu sitter i regeringen i Beirut, terrorstämplades av EU förra året, en omständighet som MV smidigt nog inte tar hänsyn till. Inte så konstigt kanske då detta faktum bidrar till att stjälpa hela det resonemang som verkets bedömning vilar på.
Lyckosamt exempel
Familjen är ett bra exempel på hur en lyckosam integrering kan gå till. Trots språksvårigheter (som ju de flesta utlänningar har som kommer hit), lyckades fadern hitta jobb och blev också tillsvidareanställd som en nyckelperson i ett företag. På högst oklara grunder, om man läser MV:s beslut, avslås asylbegäran. För en forskare och expert på området uppfyller familjen alla skäl i världen för att få stanna; förföljelse i hemlandet på grund av religiösa och politiska orsaker. Fara för livet om man återvänder samt, om nu inte det räcker (trots att det bör göra det om lagen följs), så har faktiskt Sverige skrivit under FN:s barnkonvention, vilket i detta fall naturligtvis borde räcka i sig för att familjen ska få stanna.
Nu är det så att om ett ärende inte avgjorts och verkställts efter fyra år, kan det preskriberas och individen/familjen kan få stanna. Detta förfaringssätt infördes för att komma till rätta med de ibland bisarrt långa handläggningstiderna.
Detta inträffade för familjen Rizk 2012. Klappat och klart kan man tro? Men nej då. Nu startar MV en ny process och där framhålls det att familjen minsann inte självdeporterat (se det kursiverade citatet ovan) och det därför i bedömningen måste anses som en försvårande omständighet. Det vill säga familjen ska utvisas, trots preskriptionstid och att asylavslaget är grundat på felaktiga grunder gällande säkerhetsläget i Libanon.
I besluten kan man läsa att de tydligt redogjorda omständigheter som enligt gällande lagstiftning ger asylrätt, överhuvudtaget inte tagits upp av MV. Det kan utläsas av meningar som … ”inte heller i övrigt framkommit några nya omständigheter som utgör hinder mot verkställighet”… I det överklagande som skickades in 18/12/2013 visades på just sådana nya omständigheter. Efter sju års lyckosam integrering (fast jobb och betalar skatt!) ska alltså en familj som uppvisar alla skäl för att få skydd i Sverige utvisas, bland annat för att de inte självdeporterat!
Ingen hänsyn
I det avslag på den senaste överklagan som kom i torsdags, 27/3, tas återigen ingen som helst hänsyn till de nya omständigheter som framkommit, vilket knappast kan vara i linje med en human asyl- och invandringspolitik som Sverige så ofta brukar framhålla att vi följer.
Migrationsdomstolens byråkratsvenska kan inte dölja att man redan bestämt sig och därför helt enkelt struntar i alla argument emot utvisning. Det framgår tydligt att hela processen är ett spel för gallerierna.
Läser man Migrationsverkets egna regelverk och verkets eget Rätts- och landinformationssystem (LIFOS) framgår det också tydligt att i fall som gäller Libanon och just Hizballah, finns det många tecken på att det är förenat med livsfara att återvända. Och i synnerhet om individer anklagats för samröre med Israel.
Det är således enkelt för verket att i detta fall följa sitt eget regel- och informationssystem och låta familjen stanna och fortsätta sitt liv som de så framgångsrikt påbörjat i Sverige.
Magnus Norell
forskare och expert med inriktning på bland annat Mellanöstern och terrorism
