Europa har återigen skakats av ett brutalt terrordåd. Denna gång i Manchester. Minst 22 människor har fått sätta livet till. IS har tagit på sig ansvaret för dådet. Folk efterfrågar politisk handlingskraft. Således är det förståeligt att politiker utlovar tuffa tag och storskalig övervakning. Den brittiska premiärministern Theresa May har aviserat att den elektroniska övervakningen ska byggas ut. I Sverige har både socialdemokraternas och moderaternas främsta företrädare utlovat fler kameror och mer avlyssning. En utbyggd övervakarstat är dock ett riskfyllt, ineffektivt och integritetskränkande sätt att försöka stävja terrorism. Den vägen bör Sverige inte ta.
Förflyttar brottslighet
Den brottspreventiva effekten är vagt bevisad. Kameror förflyttar snarare än förhindrar överlagd brottslighet. Enligt en metaanalys av Brottsförebyggande rådet från 2007 kan ett samband mellan fler kameror och minskad brottslighet endast påvisas vid parkeringsplatser. Gällande utsatta bostadsområden, stadskärnor och kollektivtrafik kunde rapporten inte fastslå något samband.
Vidare är övervakning riskabelt. Visselblåsaren Edward Snowden har i läckta dokument visat hur NSA använt verktyg som varit ämnade att bekämpa terrorism till att kartlägga befolkningens sexvanor, att avlyssna statschefers telefonsamtal och SMS-trafik och därtill miljontals civilas dito, världen över. Tron att svenska staten är immun mot samma typ av maktmissbruk är enfaldig. Skulle Sverige drabbas av en ledare utan respekt för demokratin, skulle infrastrukturen för grovt vanstyre dessutom redan finnas på plats; utan behov av ett enda riksdagsbeslut.
Konsekvensanalys nödvändig
Den generella övervakning och datainsamling som i dag utsätter civila motiveras ideligen med schabloner som ”Ofarligt för den som har rent mjöl i påsen” och ”Vi vet aldrig vem som kan vara terrorist”. Dessa utsagor lämnar dessvärre rätten till integritet därhän, utöver att de är tvivelaktiga. En mer etisk och effektiv övervakningspolitik fokuserar på misstänkta individer och nätverk, och lämnar oskyldiga ifred. På så vis kan terrorism bekämpas parallellt med att integriteten för den enskilde bibehålls.
Att diskvalificera all form av övervakning som förkastlig är givetvis naivt. Att se den som den primära nyckeln i terrorbekämpningen är naivt likaså. Att kräva en konsekvensanalys som tar integritet, effektivitet och risker i beaktning när övervakning diskuteras är det emellertid inte. För när rättigheter sätts på spel i antiterrorismens namn har terroristerna vunnit.
Magnus Andersson (PP)
partiordförande Piratpartiet
Pontus Almquist (L)
andre vice ordförande LUF Storstockholm