Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Ge plats. Medierna har ett stort ansvar för att människor i utsatta livssituationer ska kunna komma till tals, skriver Jörgen Lundälv.
Ge plats. Medierna har ett stort ansvar för att människor i utsatta livssituationer ska kunna komma till tals, skriver Jörgen Lundälv.

Medierna måste ta sitt ansvar

Alla vet att ojämlikhet i välfärd och hälsa skapar politisk fattigdom, utanförskap, skador och död. Därför måste den funktionshinderpolitiska debatten upp på bordet, skriver Jörgen Lundälv, docent i socialt arbete.

Det verkar som ingen talar om den nya funktionshinderspropositionen. Det är nästan lika tyst som det var för sex år sedan när Världshälsoorganisationen kom ut med sin världsrapport om funktionshinder. Detta borde oroa oss. Inrikesminister Anders Ygeman föredrog propositionen Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken i maj. Den sägs redogöra för regeringens arbete för ett samhälle som ska vara mer jämlikt och rättvist. Principen om den universella utformningen i samhället ska väga tungt. Den säger att det ska göras rätt från början i utformning och planering i samhället till exempel tillgänglighet, kompetens och utformning. Ändå är den funktionshinderspolitiska debatten om brister och möjligheter inte så synlig. Varför är det så?

Konkurrensen med andra politikområden på nyhetsagendan kan leda till att debatten om utsatta grupper helt enkelt trängs undan. Ingen bryr sig eller reagerar på detta förutom de som själva är drabbade och deras närstående. En annan förklaring tror jag kan vara den ibland intensiva medierapporteringen om så kallade politiska affärer, skandaler och utspel av makthavare som helt enkelt gör att resurssvaga inte får sina röster hörda.

Journalistiskt ansvar

Medierna har ett stort ansvar för människor i utsatta livssituationer, för att de ska kunna komma till tals och därmed få utrymme i det oerhörda mediebrus och snabbhet som råder i mediernas rapportering. Tempot ökar, röster höjs samtidigt som de utsatta blir alltmer tysta.

Vad kan göras konkret åt denna situation? Medierna borde reflektera mer om kärnuppdraget inom journalistiken nämligen att uppmärksamma den utsatta människans intresse. Jag anser att det är ett stort problem att den funktionshinderpolitiska debatten är försvagad. Detta borde regeringen nu särskilt uppmärksamma. Vem är intresserad av propositionen? Vem vet vad den innebär på kort och lång sikt? Vem bryr sig om personer med funktionsnedsättningar och deras anhöriga i fråga om assistans, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade eller tillgängligheten till fiskebryggan vid sjön?

Alla vet att ojämlikhet i välfärd och hälsa skapar politisk fattigdom, utanförskap, skador och död. Därför har vi alla ett moraliskt ansvar att diskutera innehåll och hållbarheten i den nya funktionshinderpropositionen.

Jörgen Lundälv
docent socialt arbete
Göteborgs universitet

Mest läst