Som den norske socialantropologen Thomas Hylland Eriksen påpekat så är nuet endast den länk som binder samman historien med framtiden. Att leva i nuet är omöjligt eftersom nuet hela tiden förflyttar sig in i framtiden. Nuet existerar inte, endast då och sedan. Framtiden blir följaktligen den plats där vi tillbringar våra dagar! För att veta något om makten i framtiden bör vi alltså studera makten i dag och hur vi ser på historien i dag.
Under de senaste 30 åren har vi sett en accelererande individualisering. Modernismen - som ser tiden som en kontinuerlig utveckling - har tappat mark. Kollektiva projekt där politiska reformer och fortsatt snickrande på välfärdsstaten stått i centrum har förlorat sin självklara plats. Den process av frigörelse och personlig utveckling som satte fart under 1980-talet har blivit normaltillstånd, framförallt för dagens ungdomsgeneration.
Personligt präglade rum
Genom den tekniska utvecklingen har den individuella friheten kunnat utvecklas till personligt präglade rum av musik, film, spel, nyheter och kommunikation. Att bo på samma geografiska plats eller i samma lägenhet borgar på intet sätt för likartade normer eller värden. Socialiseringen sker på andra arenor, och valfriheten öppnar för ett privat identitetsskapande utan relation till de människor man möter i trappuppgången eller på jobbet.
För tio år sedan slog internet som arena, kommunikatör och mötesplats igenom på allvar i Sverige. Om tio år tror jag att nätet fyller en kulturellt homogeniserande funktion - marknadsplats, port mot omvärlden och livsstilsformare. Nätets behagfulla början som en kollektiv och jämlik arena har dock börjat urholkas, om tio år är kanske nätet ett slagfält där aktörer med intresse av att påverka och göra vinst är lika självklara som de är i det offentliga rummet i dag. Kapitalet har då infiltrerat umgänget på nätet så till den milda grad att ingen användare längre kan lita på vare sig uppgifter eller skyddet för sin integritet. Kontrollen smyger sig på oss när vi tror att vi gör våra egna val. Genom små markörer av vilka sajter vi frekventerar eller våra egna naivt uppgivna personuppgifter till allt från banker till boklådor skapas en profil av oss. En profil som har mycket högt kommersiellt värde.
En mer förhoppningsfull bild av framtiden innebär att nätets jämlikhet påverkar samhällets organisering på ett sådant sätt att marknadslogiken trycks tillbaka i politiken. Genom de tekniska möjligheterna ges vi så många individuella val och projekt att marknaden med sina i grunden kollektivistiska behov av att kategorisera oss i grupper av kunder och konsumenter slutar fungera. Exempel på sådana system är Linux (öppen källkod-tanken) och Wikipedia. Då inträder en "underifrånorganisering" då individer mobiliseras i nya konstellationer och socio-ekonomiska, geografiska och biologiska kategorier blir mindre viktiga. Livsstil, kultur och ideologi ökar i betydelse som grund för en återkollektivisering.
Välfärdsstaten är ett barn av modernismen, av den aldrig sinande tron på framtiden och på framsteget. I en värld där kollektiva lösningar är oacceptabla för de flesta och där vår förmåga till informationsinhämtning är oändlig kommer välfärdsstaten bli svår, för att inte säga omöjlig, att bibehålla. Många resursstarka medborgare menar - med rätta - att just deras liv är så speciella att de inte kan passas in i de lösningar som utformats för att passa många. Just min huvudvärk kräver specialistvård och varför skall jag straffas med högre avgifter för det?
Genom nätet och våra frekventa globala möten har vi information om hur man löser olika problem på andra platser, tankar som vi naturligt för med oss in i våra egna liv. Men de flesta av oss förmår inte överblicka konsekvenserna för samhället som helhet av att dra undan grunden för till exempel den svenska arbetsmarknadens kollektivavtal eller apoteksmonopolet. Vi vill ju bara köpa Magnecyl hos Konsum eller få anställa billigare byggjobbare från Baltikum.
Vad vi får är en snårskog av svårtolkade regler och domslut där den mest kompetente och den med störst resurser alltid får bäst vård och bäst jobb. Missnöjet växer, populismen frodas med alltfler nya och kortlivade partier till vänster och höger som lovar guld och gröna skogar.
En mer förhoppningsfull bild av framtiden innebär att välfärden får en helt igenom central finansiering där hela landets (eller i framtiden hela EU:s) resurser kan ställas till förfogande för vård och omsorg. Genom klara och likvärdiga regler kan vi söka vård där vi befinner oss, men också via nätet få rådgivning och stöd från oberoende expertis i våra val. Varje medborgare som önskar får en personlig vägledare som hjälper oss att kryssa mellan olika lösningar inom vård, skola och omsorg.
Nya partier
Tilltron till de nationella systemen ökar och nya politiska partier mobiliserar medborgarna utefter de nya politiska skiljelinjer som uppstår i ett ultramodernt samhälle. Partier som i första hand främjar individuell integritet, medborgerliga rättigheter eller globala rättvisefrågor får inflytande över den nationella politiken och integrerar framför-allt den unga generationen i politikens uthålliga former.
Makten i framtiden ligger hos oss själva - och ändå inte. Den värdemässiga förskjutningen från gemensam framstegstanke och kollektiva värden till rättigheter och individuell utveckling har gett oss ökad makt och betydelse som individer. Men den har också gjort oss utbytbara och jämförbara på en global marknad. Makten glider allt längre bort och blir alltmer skymd. Våra politiker och tjänstemän fångas i ett nät av globala normer, värden och kalkyler som de själva inte utformat.
Vem är det som drar i trådarna? Det är vi själva. Framtidens dystopi växer ur kollisionen mellan individuell rationalitet och kollektiv rationalitet. Utopin växer ur vår förmåga att höja oss över vårt snäva egenintresse, vår bekvämlighet och vårt behov av omedelbar behovstillfredsställelse. Valet ligger verkligen hos oss själva - och det är kanske den största förändringen av alla!
