Människor är inte så lättpåverkade

Går det verkligen att ”injicera” åsikter och världsbilder med skräddarsydda kampanjer och budskap, likt det Cambridge Analytica ägnat sig åt? Svaret är inte självklart ja.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Företaget Cambrigde Analytica riskerar åtal för att ha plockat ut uppgifter från Facebook och använt dem i Donald Trumps valkampanj. Genom att ta reda på så mycket som möjligt om användarna har de kunnat specialrikta budskap till oss som använder sociala medier och ta ”fake news” till en helt ny nivå.

Eller som visselblåsaren Christopher Wylie uttryckte saken: ”Om du kan lägga beslag på alla informationskanaler runt en person och sedan injicera innehåll runt dem, då kan du ändra deras uppfattning av vad som faktiskt händer”.

Om Cambridge Analytica har rätt är det förstås extremt allvarligt. Då har sociala medier skapat ett instrument som får Orwells 1984 att framstå som ett hippieparadis. Det är på tiden att de som äger och vi som använder dessa sociala medier analyserar vilken värld vi är på väg att skapa.

ANNONS

Men ärligt talat? Är vi människor verkligen så lättpåverkade som Cambridge Analytica hävdar?

När de breda massmedierna slog igenom för ungefär hundra år sedan fördes en liknande debatt. Forskarna byggde upp en teori som gick ut på att massmedierna var ett extremt kraftfullt verktyg. Man studerade bland annat Hitlers och Mussolinis radiopropaganda och menade att denna hade en direkt effekt på människors åsikter.

Den fick till och med ett namn: injektionsnålsteorin. På samma sätt som Cambridge Analytica tänkte man sig att det gick att injicera åsikter och världsbilder.

Men när forskarna började studera frågan i verkligheten kom de fram till helt andra slutsatser. Människor påverkas av en rad olika källor. Inte minst från vår omgivning. Vänner. Familj. Kollegor. Massmedier spelar en roll i denna väv, men de är sällan avgörande. I en berömd studie i ett amerikanskt presidentval på 1940-talet fann man att sambandet var det rakt motsatta. En väljare som fått information och propaganda från en av presidentkandidaterna var något mindre benägna att rösta på denne än de som inte fått någon sådan information.

Jag skriver inte den här artikeln för att nedvärdera den nya teknikens hot mot vår personliga integritet eller förminska risken för att sociala medier leder till ett totalitärt övervakningssamhälle.

ANNONS

Alla sådana risker måste tas på allvar. I sociala medier har flera av de kanaler som tidigare fanns i verkligheten (som möten med vänner) flyttat in i våra datorer och mobiltelefoner. Det finns färre alternativa kanaler.

Men skulle vi människor vara som robotar, där det bara är att programmera in ett budskap för att vi ska ta det till oss? Nej, den bilden av sociala mediers makt delar jag helt enkelt inte.

Det blir ingen ”like” på det.

Jesper Bengtsson

chefredaktör Tiden magasin

ANNONS