Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Skolans forlorare webb
Alla i samhället, men speciellt offentlighetens män, måste betona att utbildning och bildning är den säkraste vägen till ett gott liv, att få kan bli Zlatan men alla kan utnyttja möjligheten att studera, skriver Erik Cardelús.

Män är förlorare i dagens skola – ta det på allvar

Unga och lågutbildade män som misslyckas i skolan är ett växande problem, särskilt som denna grupp utgör en rekryteringsgrund för olika utanförskapsgrupperingar och samhällsförstörande krafter. Det dags att diskutera skolans funktionssätt på ett kritiskt och mer fördjupat sätt, i synnerhet när det gäller genus. Vad är det som gör att killar misslyckas och presterar så lågt när nu inte tjejer gör det? skriver Erik Cardelús, lektor på Stockholms universitet.

Ett nytt skolår har kommit igång och för hundratusentals elever blir det det sista innan de rusar ut genom skoldörrarna och ut i vuxenlivet. Osökt kommer då frågan: Hur står det till med framtiden, vilka äger den mest respektive minst?

Det enkla svaret är att framtiden mest tillhör de unga kvinnorna, speciellt om man ser till utbildningsframgångar. För över 60 procent av alla universitetsstuderande är kvinnor och hela 47 procent av alla kvinnor har högre akademiska examen, medan examensgraden för män är 36 procent. Detta gäller inte bara inom traditionellt kvinnligt kodade utbildningsområden som vård, skola och omsorg, utan även inom prestigedomäner som jurist-, läkar- och ekonomprogrammet.

Hela 58 procent av de nyintagna juristerna är kvinnor, 55 procent av läkarna och 53 procent av ekonomerna. Inom lärarutbildningarna är det ännu tydligare, där ligger det kvinnliga genomsnittet på över 90 procent för speciallärare och förskolelärare, en siffra som motsvaras av 77 procent för grundskolelärare och 52 procent för ämneslärare. Därtill saknar en fjärdedel av alla unga killar en mer grundläggande läsförmåga, vilket starkt minskar deras möjligheter på arbetsmarknaden och i samhället.

Trenden började i mitten av 90-talet och verkar fortsätta. Situationen är likartad globalt, även om den är tydligast i Norden. Detta kan verka paradoxalt eftersom jämställdheten anses så stark här, med stora resurser och mycket genusarbete. Frågan blir då: Hur ska vi tänka i jämställdhetsarbetet? Ska vi mest glädja oss över att de unga kvinnorna når framgångar och gilla läget eller satsa mer på att de unga killarna ska komma till sin rätt i utbildningssystemet?

Leder sällan till något gott

Oavsett hur vi ser på det, så vet vi att låg utbildning och utbildningsmisslyckanden sällan leder till något gott. Varken individ eller samhälle vinner på att en viss människokategori halkar efter, i synnerhet då kunskapssamhället kräver hög utbildning och livslångt lärande. Forskning visar också att högutbildade personer inte bara tjänar bättre, utan är mer nöjda med sina liv och har bättre hälsa. Därtill får de lättare en partner och förhållanden att hålla.

Att vi nu riskerar få stora mängder av unga lågutbildade män med små chanser på arbetsmarknaden är ett problem. Speciellt då denna grupp utgör en rekryteringsgrund för olika utanförskapsgrupperingar och samhällsförstörande krafter: kriminella gäng, extremistiska organisationer och polariserande politiska rörelser. Dessutom domineras dessa grupper redan av män. Så här finns ett samhällshot, med ökande ilska och bitterhet mot det etablerade samhället och det som uppfattas som politiskt korrekt. Vi riskerar alltså att se mer av hot och hat i samhället.

Nya tankar och åtgärder

Utifrån detta är det dags att diskutera skolans funktionssätt på ett kritiskt och mer fördjupat sätt, i synnerhet när det gäller genus. Vad är det som gör att killar misslyckas och presterar så lågt när nu inte tjejer gör det? Och vad kan skolan och samhället göra för att hantera saken bättre? Här finns stora behov av nya tankar och åtgärder.

En första åtgärd vore att ta upp problemet tydligare och bredare på lärarutbildningar och i skol- och samhällsdebatten. En annan åtgärd vore att ge skolenheter en bonus om de lyckas rekrytera och behålla en mer könsbalanserad personalstyrka. Givetvis är lön också viktigt, för höjs lönerna inom offentlig sektor lär säkerligen ett bredare spann av personer söka sig dit, vilket inkluderar kön, men också etnicitet och klass. Slutligen måste alla i samhället, men speciellt offentlighetens män, mer än i dag betona att utbildning och bildning är den säkraste vägen till ett gott liv, att få kan bli Zlatan men alla kan utnyttja möjligheten att studera.

För givetvis är de unga kvinnornas utbildningsframgångar glädjande, men varken samhället och alla dess medborgare gynnas av att unga killar halkar efter. För i grunden handlar ju utbildning om att utveckla potentialen hos alla, vilket utgör en nyckelfaktor i tryggat välstånd och välfärd.

Erik Cardelús

lektor på Stockholms universitet

Se mer från - Debatt: Skolan
Mest läst