Hälso– och sjukvårdslagen (HSL) klargör att svensk sjukvård i alla dess facetter skall bedrivas enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Begreppet skrevs in i svensk lagstiftning, den kungliga läkarinstruktionen, redan 1890 på uppdrag av Oscar II. Sedan dess har många läkare, patienter, jurister och statliga utredare förgäves försökt att definiera innebörden av begreppet.
Myndigheter, såsom Socialstyrelsen och Försäkringskassan, använder och har använt ”vetenskap och beprövad erfarenhet” flitigt inför sina beslut om åtgärder vid sjukvårdsinsatser som bedömts vara felaktiga eller vid frågor om ersättning för till exempel vård utomlands. Därvid har man som regel anpassat tolkningen av begreppet efter de beslut man avser att ta, det vill säga att skönsmässig bedömning och godtycke har varit gällande.
Vid upprepade tillfällen har myndigheter och juridiska instanser fått förfrågan om innebörden av begreppet och om hur de tolkar det inför till exempel juridiska ställningstaganden.
Något entydigt svar har aldrig lämnats utan samtliga har i röriga och ibland obegripliga ordalag yttrat sig om den avgörande betydelse begreppet har för säkerställande av god och säker sjukvård.
Fel av Riksdagens utredningstjänst
Enligt Riksdagens utredningstjänst är begreppet en vedertagen standard inom hälso- och sjukvårdssektorn såväl i Sverige som i övriga länder inom EU. Det visar sig dock inte stämma. I de flesta länder, möjligen med undantag av Österrike, har man inte hört talas om begreppet, än mindre har det använts i juridiska sammanhang.
Försöker man tolka begreppet ur rent språklig synvinkel hamnar man omedelbart i svårighet. Det lilla men betydelsefulla ordet ”och” mellan ”vetenskap” och ”beprövad erfarenhet” måste innebära att båda kraven skall vara uppfyllda för att sjukvårdsutövaren inte skall riskera att bli fälld inför domstol. Det innebär bland annat att inga nya diagnos- eller behandlingsmetoder kan prövas eller införas i svensk sjukvård, eftersom det saknas totalt nationell och internationell beprövad erfarenhet.
I detta avseende skiljer vi oss från EU. Enligt EU-domstolen är kriteriet för vårdrättighet att metoden är av sedvanlig karaktär i berörda yrkeskretsar, det vill säga att behandlingen är tillräckligt beprövad och erkänd.
Ingen vetenskaplig sanning
När det gäller vetenskap måste man hålla i minnet att det inte finns en absolut vetenskaplig sanning – vetenskapen är och skall alltid vara under ständig diskussion och utveckling.
Vad som är aktuell vetenskap avgörs således av respektive myndighet, ofta på ett nyckfullt sätt. Lika svårt är det med uttrycket ”beprövad erfarenhet”. Vems erfarenhet? Under hur lång tid? Under vilka former och på vilket sätt kontrollerad och efterkontrollerad? Godtycket ser här inga gränser.
Vilka konsekvenser får då denna märkliga lagskrivning? Det finns ett otal exempel – läkare mister sin legitimation, patienter får inte ersättning för utomlandsvård med mera. Det så kallade Jelinek-målet, som gällde ersättning för sjukvård utomlands, förlorade Försäkringskassan och domen blev prejudicerande. Hänvisning till ”vetenskap och beprövad erfarenhet” var inte acceptabelt och Sverige hade alltså brutit mot Europarätten.
Nyligen har Socialstyrelsen med hänvisning till ”vetenskap och beprövad erfarenhet” tagit beslut om aktiebolaget Skandinaviska Analyslaboratorierna (Scandlab). Socialstyrelsen har ställt märkliga krav på företaget, nämligen att inte skicka prover för analys till det internationella, välrenommerade och ackrediterade analysföretaget Genova Diagnostics.
Anta EU-kodex
Socialstyrelsen skriver: ”Om de krav som ställs inte uppfylls kan Socialstyrelsen komma att förbjuda verksamheten.” Socialstyrelsen tar alltså inte ställning till laboratoriets analysmetoder och deras vetenskapliga grund eller till hur läkare i Sverige använder sig av analyssvaren, utan till själva provtagningen och avsändandet av proven till London. Medicinsk tillsyn gäller medicinsk verksamhet i användning av diagnostiska och terapeutiska metoder och inte förmedlandet av prover, som är hjälpmedlen för verksamheten. EU:s lagar om fri rörlighet av individer och tjänster inom unionen känner uppenbarligen inte Socialstyrelsen till.
Kan vi ha kvar sådana lagar i Sverige som styrs av skönsmässiga bedömningar och fullständigt godtycke? För att motverka maktmissbruk av myndigheter bör Sverige rimligen anta EU-lagstiftningens kodex för god förvaltningssed som nationell lag.
Tore Scherstén
professor,
tidigare huvudsekreterare vid Statens medicinska forskningsråd,
ledamot av Kungliga vetenskapsakademien
Karl E Arfors
professor,
tidigare chefsforskare vid Pharmacia AB
och professor vid Sidney Kimmel Cancer Institute, USA
Michael Zazzio
docent och forskare