Det varsel om att säga upp 160 anställda i Göteborgs Hamn som APM Terminals i dag, tisdag, lagt är ännu en upptrappning från bolagets sida i den segdragna konflikt som pågått där under lång tid. Det visar också hur arbetsgivare alltid har möjligheter att gripa till stridsåtgärder, oavsett om det finns avtal som föreskriver fredsplikt eller ej. Ägandet ger en makt som är svår att stå emot för anställda och deras fackföreningar.
Läget i Göteborgs Hamn blir verkligen allt mer kritiskt och ska en lösning vara möjlig är det viktigt att försöka förstå orsakerna.
En vanlig metod för att söka samband mellan orsak och verkan är att ändra en faktor och låta allt annat vara lika, på så vis kan man se hur mycket just den faktorn påverkar resultatet eller om den inte alls har betydelse. Så går det sällan att göra i samhällsfrågor, för många faktorer spelar in och laboratorieexperiment är inte möjliga. Men ibland erbjuder verkligheten renodlade fall där det mesta är likt och bara en faktor varierar. Som till exempel i Göteborgs Hamn.
Lockouten som lamslår
För några dagar sedan intervjuade GP Ulrica Messing (S), ordförande i Göteborgs Hamn, det kommunala bolag som äger själva hamnen där verksamheten sedan 2010 har bedrivits av olika bolag. I intervjun säger hon att ”Det är en hopplös situation när vi har ett kollektivavtal på plats och ändå blir utsatta för strejker.”
Som så många före henne lägger hon skulden på den fackförening som organiserar den stora majoriteten i Göteborgs Hamn, Svenska Hamnarbetarförbundets avdelning 4. Behändigt glömmer Messing då bort att den stridsåtgärd som sedan en månad håller containerhamnen stängd under kvällar och nätter alls inte är någon strejk utan en lockout från arbetsgivarens sida.
Men det verkligt märkliga är att ordföranden för Göteborgs Hamn inte tar upp det uppenbara: nämligen att det bara är i en del av Göteborgs Hamn som det råder en ”hopplös situation” – i containerhamnen. I intervjun konstateras till och med att övrig verksamhet i Göteborgs Hamn, ro-ro-hamnen och energihamnen, ”går lysande”. Men eftersom det är samma Hamnarbetarförbund som organiserar majoriteten i hela hamnen kan det knappast vara de som förorsakar problemen i containerhamnen. Vad som däremot skiljer sig åt är arbetsgivaren. Bara i containerhamnen sköts driften av APM Terminals, ägt av fraktjätten Maersk som beslutat sig för att slå till med full kraft mot Hamn 4:an, energiskt uppbackade av Svenskt Näringsliv.
Uppenbar slutsats
Den uppenbara slutsatsen för Ulrica Messing och hela styrelsen för det kommunala bolaget Göteborgs Hamn borde vara att skillnaden mellan de hamnar som går ”lysande” och den där läget är ”hopplöst” är det företag som bedriver verksamheten där, APM Terminals.
När nu detta bolag, till följd av sina egna stridsåtgärder, trappar upp striden genom att varsla 160 personer om uppsägning är det ett bevis på att de inte bör få ha kvar förtroende att bedriva verksamhet i stadens hamn.
Ulrika Messing och hamnstyrelsen har makten över hamnen i sin hand och skulle kunna få även containerhamnen att fungera lysande. Med all sannolikhet kräver det att de gör sig av med APM Terminals och på sikt återtar driften i kommunal regi.
Lars Henriksson
metallarbetare