Sverige är ett av få länder i världen där häktningstiden saknar en bortre tidsgräns. Och där häktade generellt hålls isolerade. Europarådets tortyrkommission och FN:s kommitté mot tortyr har flera gånger riktat kritik mot isoleringen och de långa häktningstiderna. Kritiken har inte förändrat situationen nämnvärt.
I Sverige beräknas snittiden som häktad vara tre till fyra månader. Men i många fall sitter människor längre. Det finns de som varit frihetsberövade i upp till arton månader, i några fall ännu längre. Många är häktade med restriktioner, vilket innebär att den häktade blir avskuren från omvärlden och endast får ha kontakt med häktets personal, förhörsledare och advokat. Förutom en timma på häktets rastgård sitter den som häktats ensam i en cell stor som en större hiss.
Som psykologer på häktet ser vi de psykiska effekterna av långa häktningstider.
Djup kris
Att vara häktad innebär för de flesta vi möter en djup kris. Forskning visar att isolering ökar risken för psykisk ohälsa. Vi ser att långvarig isolering med restriktioner leder till att många av de häktade utvecklar självdestruktiva beteenden, självmordstankar och självmordsförsök. Vi möter människor som beskriver isoleringen som tortyr. De ger uttryck för vanmakt och rädsla för att psykiskt brytas ned och bli galna av isoleringen.
Häktade drabbas av depressioner, sömnsvårigheter, panikångest och allvarligt försämrad fysik. Vid långvarig isolering uppvisar många häktade kognitiva svårigheter. Allt från minnesproblematik, bekymmer att bibehålla koncentration och uppmärksamhet eller en generell kognitiv tröghet. Detta är mycket bekymmersamt och riskerar att påverka rättssäkerheten då du förväntas bidra till ditt eget försvar vid rättegång. Minns att den som är häktad inte är dömd.
Barn häktas och isoleras
Många häktade är redan psykiskt belastade. De lider av personlighetsstörningar, neuropsykiatriska funktionshinder, posttraumatiskt stressyndrom och missbruk. Svårigheter som gör att de saknar det som krävs för att klara långvarig isolering utan att ta skada.
Under våren har fler och fler unga tagits in på häktet i Göteborg. De kommer från svåra förhållanden och saknar familj i Sverige. Flera av dessa är under 18 år. De är barn. De talar varken svenska eller engelska. Brotten de är misstänkta för ger sällan någon frihetsberövande påföljd. Ändå sitter de inlåsta utan möjlighet att kontakta sina föräldrar. Vi ställer oss frågande till om det är förenligt med FN:s barnkonvention? Vi antar att ett barn med svenska föräldrar aldrig hade häktats utan överlämnats till sociala myndigheter. De häktade barnen har svårt att hantera livet i närmast fullständig isolering. Barn utvecklas fortfarande och som psykologer kan vi inte utesluta risken för framtida men av långvarig häktning.
Vi anser att svenska domstolar bör ta till sig psykologisk kunskap om de allvarliga psykiska effekter långa häktningstider har. I synnerhet för barn och människor med psykiska funktionshinder. Finns intresset delar vi gärna med oss av vår kunskap.
Domstolars ansvar
Diskussionen om häktningstider och restriktioner är inte primärt kriminalvårdens ansvar. Ansvaret ligger hos svenska domstolar. Deras praxis att häkta länge och med restriktioner samt vad det betyder för rättssäkerheten bör diskuteras mer. Som häktad är du inte dömd. Det är din rättighet att vara i tillräckligt gott skick för att kunna bidra till ditt eget försvar när du möter rätten.
Nazanin Raissi
leg. psykolog
Anna Olsson
leg. psykolog
Debattörerna är verksamma på häktet i Göteborg
