Läromedel om sex sviker eleverna och läroplanen

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS) presenterar i dag en rapport där vi genomför en granskning av läroböckerna i Naturkunskap, delmoment sex och samlevnad, från fyra av våra största svenska läromedelsförlag: Gleerups, Liber, Natur & Kultur samt Bonniers. Rapporten visar på ett antal allvarliga brister, där betydande delar av innehållet visar sig gå på tvärs både med läroplan och ämnesplan. Materialen motarbetar därtill normer som många av Sveriges föräldrar försöker förmedla till sina egna barn. Några exempel:

  1. Samlevnad tas konsekvent upp som ett utomäktenskapligt fenomen, och alla elever (15 år och uppåt) förväntas antingen ha en sexuell praktik eller få det inom kort. All information om par- och familjebildning saknas. Ett av materialen tar dock upp hur man gör slut.

  1. Tre av fyra material underlåter helt att ta upp frågor som rör den grundläggande biologin. Könsegenskaperna, könsceller, befruktning, graviditet och förlossning – allt detta förbigås med tystnad. Detta trots att ämnesplanen slår fast att man inom Naturkunskap ska förmedla ”Kunskaper om människokroppens uppbyggnad och funktion samt dess växelverkan med omgivningen”.

  1. Två av fem grundläggande värden som ska förmedlas av den svenska skolan – ”människolivets okränkbarhet” och ”solidaritet mellan människor” – utelämnas helt. Detta ter sig särskilt märkligt med tanke på att ämnet kallas för sex och samlevnad.

  1. I fråga om värderingen ”individens frihet och integritet” betonas denna utifrån ett renodlat fokus på frihet, medan den i sammanhanget så avgörande integriteten snarast körs över.

  1. Tre av läroplanens fyra fostransmål – rättskänsla, generositet och ansvarstagande – försummas helt. Däremot finns ett starkt fokus på normkritik och personlig njutning.

Normkritik och ideologi

Rent generellt är det uppenbart att det är normkritiken som är det ”stora nya” inom sex- och samlevnadsundervisningen. I skolans läroplan står det mycket riktigt att normer ska tas upp och diskuteras i klassrummet. Men detta förväntas då ske utifrån en naturvetenskaplig infallsvinkel och inte – som här – utifrån ideologiska resonemang som ligger i strid med läroplanens egna målskrivningar. Det som händer i de aktuella läroböckerna är att författarna räknar upp vad de anser bör vara vår tids normer och låter dessa framstå som de rätta, i motsats till de normer som de avfärdar – till exempel trohetsnormen, kärleksnormen och heteronormen. Det normala i skolans värld är annars att man presenterar de vanligast förkommande synsätten och överlåter till eleverna att själva välja.

ANNONS

Ifrågasätter självklara normer

Materialen väcker därtill en principiell fråga som har med skolans relation till föräldrarna att göra. Både Europakonventionen och Föräldrabalken slår fast att det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret för sina barns vård och fostran. Vidare har de rätt att välja en utbildning och undervisning som stämmer överens med deras tro eller filosofiska övertygelse. Trots detta väljer alla de undersökta materialen att ifrågasätta normer som en stor del av Sveriges föräldrar betraktar som självklara – inte minst de som tillhör religiösa och kulturella minoriteter.

Att skolan enligt läroplanen ska förmedla värden i enlighet med den etik som förvaltas av ”kristen tradition och västerländsk humanism” märks snart sagt ingenstans. I praktiken kan man alltså säga att läromedlen motarbetar de normer som många föräldrar i sina hem försöker inpränta i sina barn, och som de även har lagstadgad rätt att göra. Med vilken rätt agerar förlagen på detta sätt?

Mycket oroväckande

Slutsatserna i rapporten är så mycket mer oroväckande med tanke på den senaste tidens studier av ungas sexualvanor. Den omfattande UngKAB09, med drygt 15 000 svarande i åldrarna 15–29 år, visade exempelvis att hela 46 procent av alla ungdomar hade blivit utsatta för sexuella handlingar mot sin vilja. Den fråga som flest av de svarande önskade mer vägledning kring var: ”Hur får man en relation att hålla?” Trots detta väljer ingen av de aktuella läroböckerna att sätta in sexualiteten i ett större sammanhang av kärlek och relationsbyggande.

ANNONS

Minst lika allvarligt är resultatet mot bakgrund av den allmänna folkhälsan. Åsa Kastbom vid Linköpings universitet har i sin forskning kunnat visa på ett tydligt samband mellan tidig sexuell debut och faktorer som rökning, användning av alkohol och droger samt antisociala beteenden som mobbning, slagsmål och frånvaro från hemmet.

Goda normer i frågor som berör sex och samlevnad får alltså konsekvenser även för folkhälsan i stort, och inte minst då bland våra mest utsatta barn och ungdomar. Därtill står det i ämnesplanen att skolan ska förmedla ”kunskaper om olika livsstilars konsekvenser såväl för den egna hälsan som för folkhälsan och miljön”. Varför förbigår läroböckerna dessa områden med tystnad just när det gäller sex och samlevnad?

Uppenbara brister och avsteg

Sammantaget frågar vi oss hur det kan komma sig att ett ämne med sådan betydelse för folkhälsan kan få ”flyga under radarn” så till vida att läroböcker med uppenbara brister och avsteg från läroplan och ämnesplan har fått en sådan spridning utan att starkare ifrågasättas av pedagoger och föräldrar. I slutändan är det den unga generationen som kommer att få betala priset för detta ideologiska brytningsfel. Från NFS sida kan vi inte konstatera annat än att de aktuella ämneskapitlen är undermåliga och utifrån vår rapport olämpliga att använda i skolans undervisning.

ANNONS

Johan Semby

överläkare och ordförande Nätverket för samlevnad och sexualitet, NfS

Olof Edsinger

författare och vice ordförande i NfS

Ulf Silfverling

biolog och gymnasielärare

ANNONS