Som så många nationer runt om i Europa har Sverige en lång historia av auktoritära och totalitära monarker som styrt landet med järnhand. Sedan renässansens frihetstankar och i synnerhet efter Första världskriget har de absolut flesta av dessa forna monarkier valt den demokratiska vägen och infört republik. Medborgarna har insett att monarki inte är förenligt med en modern stats värdegrund. Vi vill se Kungadömet Sverige bli Republiken Sverige.
Många menar att monarken saknar makt och är en neutral förebild i kontrast till politikerna som ständigt bråkar i riksdagen. Detta är felaktigt, då kungen och hans familj egentligen innehar stort inflytande på såväl politiken och nationalekonomin. Kungens tal innehåller allt fler politiska inslag, vilket en stor del av befolkningen naturligtvis lyssnar på då de ser honom som någon form av en förebild.
Kungen har stor makt att påverka
Dessutom står kungen väldigt nära många stora företagsledare, vilket ger honom direkt tillgång till att påverka svensk arbetsmarknad. Samtliga medlemmar av Bernadotte-familjen äger dessutom aktier och/eller driver företag vid sidan av sina ämbetsroller, vilket gör det fullständigt orimligt att vi ger många miljoner kronor till en monark som redan är mångmiljonär och tjänar pengar på egen hand.
När de flesta befogenheterna för monarken togs bort med nya regeringsformen 1974 kommenterade dåvarande statsminister Olof Palme (S) den republikanska kampen med dessa ord:
”I denna fullständigt nya författning ingår ett grundlagsfästande av parlamentarismen, vilket är ett stort steg mot införande av republik – sedan är det bara ett penndrag.”
Nu har det gått 43 år sedan det talet och penndraget lyser ännu med sin frånvaro.
Det är märkligt att Sverige 2017 fortfarande har en statschef vars enda mandat är att hen föddes i rätt familj vid rätt tidpunkt. Enligt vår grundlag utgår all makt från folket. Republikaner har länge kämpat för jämlikhet och alla människor lika värde, två värderingar som de allra flesta i Sverige håller med om. Därför är det orimligt att samtidigt som vi stolta skryter om vår starka jämlikhetsanda också låter positionen som statschef gå i arv till medlemmar av en specifik familj, utan möjlighet för någon annan att kunna ställa upp i ett val och utmana dem.
Opinionen för republik ökar
Många menar också att andra republikanska länder valt ledare som konstant ifrågasätts, ett välanvänt exempel är det som just nu händer i USA. Det här argumentet är i sin natur anti-demokratiskt, då det visar på en enorm misstro gentemot medborgarnas förmåga att på ett ansvarsfullt sätt utnyttja sina demokratiska befogenheter. Vi republikaner tror på det svenska folkets förmåga att fatta välgrundade val.
Vi ser hur den republikanska rörelsen ökar i antal och styrka. Ända sedan 1990-talet har opinionen för republik ökat i Sverige, vilket är ett kvitto på att allt fler inser det absurda att vi har en arvsmonarki. Förra året skrev riksdagsledamöter från fem olika partier en motion om att införa republik i Sverige, och i år är det ännu viktigare att så många som möjligt av oss från alla delar av Sverige är med och kräver att vi äntligen tar ännu ett steg mot att bli en republik.
Vi tror på ett Sverige där demokrati och jämlikhet råder i alla offentliga institutioner, inte minst i valet av statschef. Vi tror på ett Sverige där all offentlig makt utgår från folket, på riktigt.
Länge leve Republiken Sverige!
Aza Cheragwandi, förbundsordförande, Unga Republikaner
Yasmine Larsson, ordförande, Republikanska föreningen
Özz Nûjen, komiker & Årets republikan 2013
Göran Greider, chefredaktör, Dalademokraten
Gudrun Schyman (Fi), språkrör Feministiskt initiativ
Veronica Palm, f d riksdags- ledamot (S)
Magdalena Streijffert, f d riksdagsledamot (S)
Peter Althin, f d riksdagsledamot (KD)
Anders Österberg (S), riksdagsledamot
Hillevi Larsson (S), riksdagsledamot
Mats Einarsson (V), kommunalråd Botkyrka kommun
Hanna Lidström, språkrör, Grön Ungdom
Joar Forsell, förbundsordförande, Liberala Ungdomsförbundet
Henrik Berggren, vice förbundsordförande Liberala studenter
Nina Lekander, journalist och författare
Bengt Hall, författare
Olle Nykvist, statsvetare
Jessica Schedvin, chefredaktör och liberal debattör
Erik Nordblad, fotograf