Kyrkans maktapparat måste bli mer lyhörd

Svenska kyrkans maktapparat måste bli mycket bättre på att lyssna in kritik från dem som sitter på världslig kunskap. Och göra sig av med sin teologiska tondövhet, skriver religionsvetare Tomas Appelqvist.

ANNONS
|

    <strong>Tomas Appelqvist</strong> lektor i religionsvetenskap vid Karlstads universitet
Tomas Appelqvist lektor i religionsvetenskap vid Karlstads universitet

Slutreplik

Kyrkan och staten, 19/8 och 24/8

Med glädje noterar jag att Per Eckerdal håller med om att vissa av Luthers insikter bör tillämpas på dagens situation. Den fråga som skiljer oss är vilka av dessa som ännu är tillämpliga och biskopens text är mycket selektiv. Eckerdal gör så gott han kan för att se saken ur olika infallsvinklar, men han talar utifrån en kyrklig maktstruktur som återspeglar dagspolitikens dynamik och maktförhållanden.

Det är helt rätt att kyrkan enligt luthersk tro får och bör kritisera sekulära beslut och trender. Samtidigt var poängen med reformationen att de båda regementena (kyrkan och samhället) skulle granska och kritisera varandra ömsesidigt. Med nu gällande styrelseskick inom Svenska kyrkan finns det knappast någon skillnad mellan kyrkans och samhällets tolkningssfärer.

ANNONS

För den som vill vara kyrkoledare i Luthers anda är uppgiften tvåfaldig. För det första behöver alla kyrkligt engagerade (frivilligarbetare, förtroendevalda och anställda) bli betydligt bättre rustade för sin uppgift att analysera det politiska. Endast då kan uppdraget fullgöras på basis av en gemensam vision kring det som är unikt för just kyrkan, utan hänsyn till vars och ens sekulära partisympatier.

Måste lyssna in kritik

För det andra behöver kyrkans maktapparat bli mycket bättre på att lyssna in kritik från dem som sitter på världslig kunskap. Som exempel kan nämnas den kritiserade processen med att utforma en ny kyrkohandbok. Vi som har läst de remissvar som nu behandlas i kyrkokansliet väntar på hur denna kritik ska skildras av kyrkan centralt – här visar det sig nämligen att de gudstjänstfirande församlingarnas synpunkter i stora drag sammanfaller med de kungliga akademiernas detaljkunskap.

Som ett andra exempel på teologisk tondövhet kan bristerna i kyrkans egen rättsordning nämnas. Här har inte minst Eckerdal själv fått upprepade bakläxor. Vid flera tillfällen har Överklagandenämnden (kyrkans högsta överklagandeinstans) upphävt beslut som Domkapitlet i Göteborg fattat mot präster som agerat mot rådande politisk agenda i kyrkan. Att de rättsvidriga besluten fattats av ett organ där Eckerdal fäller avgöranden tillsammans med Ulf Bjereld, ordförande för socialdemokrater för tro och solidaritet, kan tyckas som en slump för Eckerdal. Vi andra ser däremot tydliga samband med alla de andra skandaler som drabbat Svenska kyrkan under året. Det är därför vi ser fram emot en verklig och äkta reformation år 2017, när det är 500 år sedan en fattig och kyrkokritisk munk spikade upp 95 teser i syfte att förbättra sin samtids kyrka.

ANNONS

Tomas Appelqvist

lektor i religionsvetenskap vid Karlstads universitet

ANNONS