Ship to Gazas Henry Ascher, Dror Feiler och Staffan Granér har på GP Debatt (23/8) ägnat stort utrymme åt påståendet att kritik mot Israel inte i sig utgör antisemitism. Därutöver luftar de invändningar mot nationalstatstanken som sådan.
Från liberal utgångspunkt kan nationalstaten lätt problematiseras. De flesta av världens länder, däribland alla länder i Europa, är dock fortfarande nationalstater. Den enda nationalstat vars berättigande ifrågasätts är Israel. Denna lilla tumnagel av judiskt oberoende lämnar debattörerna ingen ro. Samma debattörer har inga principiella problem med kravet på palestinsk-arabiskt självbestämmande.
Om Israel år 2008 hade fyllt 70 år i stället för 60 skulle förintelsen aldrig ha kunnat inträffa. Om Israel skulle upphöra att finnas kvar, är risken stor för att förintelsen kommer att fullbordas. Den judiska nationalstaten har ett särskilt berättigande.
Antisemitismen har visat sig vara en lättväckt fördom. När debatten urartar till lynchning, blir den effekten påtaglig. Nästan alla tävlar om att kasta så mycket sten som möjligt på Israel. Några står antingen tysta och tittar på, eller tar för samhörighetens skull upp några stenar och kastar.
Skrämmande ofta osaklig kritik
All kritik är inte oberättigad. Nästan all kritik är däremot ensidig och obalanserad. Skrämmande ofta är den också osaklig. Påståenden om en massaker i Jenin på Västbanken och fosfor mot civila i Gaza florerar exempelvis fortfarande, trots att Human Right Watch (som inte är israelvänligt) har konstaterat att anklagelserna är falska. Högljudd kritik leder ofelbart till att judiska begravningsplaster skändas, judiska daghem och äldreboenden vandaliseras och människor som bär judiska symboler misshandlas. Dessa antisemitiska utbrott har aldrig hindrat någon kritik eller lagt hämsko på formuleringarna.
Det är inte särskilt svårt att balansera saklig och nyanserad kritik med positiva saker. Israel har från första stund varit världens mest livaktiga demokrati. Man har trots krig och hot under lång tid upprätthållit ett öppet samhälle, på ett sätt som inget land under sådana förhållanden tidigare klarat. Samtidigt har landets kultur, industri och natur utvecklats.
Kopplingen mellan Israel-kritik och antisemitism är tydlig. Även om inte all kritik mot Israels politik är antisemitism, finns det en del som bär sådana spår. Även berättigad kritik kan främja antisemitism. Den som vill kritisera utan att föda fördomar kan göra det. Kritiken måste då vara saklig, nyanserad, balanserad och proportionell. Ingen av de tre debattörerna har någonsin bemödat sig med sådana hänsyn.
Allan Stutzinsky (FP)
riksdagskandidat