oppositionsråd i Göteborg
Året är snart slut. Det är dessvärre ännu ett år som för Göteborgs del har präglats av den våldsamma kriminalitetens härjningar. Otryggheten i vår stad breder ut sig i takt med återkommande rapporter om dödligt våld, brinnande bilar och attacker på blåsljuspersonal.
Chefer på Polisen menar ibland att 2016 har varit ett år med färre skjutningar än de föregående åren. Men för den som samfällt betraktar statistik över de senare årens händelser, är det en klen tröst. Bilden som träder fram är tydlig. Den organiserade brottslighetens grepp om Göteborg har kontinuerligt stärkts och det finns ingenting som kan anses tala för någon kursändring eller något trendbrott.
Is i magen förödande
Ann-Sofie Hermansson (S) har uppmanat göteborgarna att visa lugn och ha is i magen. Det förhållningssättet är både felaktigt och förödande. Det finns ingenting som indikerar att saker och ting kommer att bli bättre av sig självt. Situationen är allvarlig och akut. Det kräver akuta åtgärder och det förutsätter i sin tur handlingskraft.
Moderaterna och Alliansen har under hösten lämnat förslag på åtgärder som kan bidra till att lindra situationen. Bland annat vill vi att staden ska ta ett större ansvar för att med ordningsvakter komplettera polisen och därigenom göra stadskärnan tryggare. Vi vill också att flera platser i Göteborg ska övervakas med kameror.
Fler poliser avgörande
Detta är dock lite av nödåtgärder. Det är ett försök att något kompensera för den frånvarande och vikande statsmakten. För den enskilt viktigaste åtgärden för att tvinga den organiserade brottsligheten till reträtt är ju att tillföra fler poliser. Den frågan ligger inte i den lokala politikens händer, utan är en fråga för staten och regeringen. Dessvärre har S-MP-regeringen hittills betraktat den eskalerande våldsspiralen här i Göteborg och i de övriga storstäderna med ett isande svalt intresse. Åtgärderna uteblir.
I stället för att angripa dessa allvarliga samhällsproblem, sysselsätter sig de rödgröna med att snickra och hamra på sina identitetspolitiska favoritprojekt. I stället för att tillföra nödvändiga polisresurser till Göteborg, väljer regeringen att sända 75 genusbyråkrater i form av en besynnerlig jämställdhetsmyndighet. Det är både sorgligt och provocerande.
Ambitiös satsning
Från Moderaternas håll har vi föreslagit en mycket ambitiös satsning på Polisen. Med en förstärkning om över en miljard kronor skulle vi kunna öka både antalet poliser och civilanställda i myndigheten samt höja polisernas löner och därmed förhoppningsvis motivera fler att vara kvar i detta samhällsväsentliga yrke. Och vi skulle kunna satsa på en rejäl modernisering och upprustning av Polisens utrustning, vilket behövs för att förbättra polisernas mycket tuffa och utsatta arbetsmiljö.
Dessa satsningar behövs. I stället har Polisen nu att se fram emot en anslagsökning om blygsamma 100 miljoner kronor, genom att myndigheten får ianspråkta sitt resultat från tidigare år. Det är dessvärre långt ifrån tillräckligt.
Ingen bättring i sikte
Det är tyvärr svårt att se något som talar för annat än att brottsligheten kommer att kasta mörka skuggor över vår stad även under det år vi närmast har framför oss. Det saknas bland de styrande, såväl lokalt som nationellt, politisk medvetenhet och handlingskraft för att göra de prioriteringar som krävs och vidta de åtgärder som behövs. Risken är därmed uppenbar att kommer att bli värre innan det kan bli bättre.
Jonas Ransgård (M)
oppositionsråd i Göteborg