Denna sommar har präglats av en ökad förekomst av extremväder världen över. Det har lett till ett förnyat intresse för klimatfrågan. Men ett nytänkande behövs i klimatpolitiken: vi måste utveckla en etik med globala hänsyn. Ett nätupprop finns också som driver denna aspekt av klimatfrågan, kallat Radikalisera klimatpolitiken nu!
Vi som undertecknat är såväl höginkomsttagare som låginkomsttagare, men en sak har vi gemensamt: beredskapen att acceptera en förändrad livsstil och lägre privat konsumtionsnivå, förutsatt att det kan komma de till godo som drabbas värst av klimatförsämringarna – det vill säga fattiga människor och kommande generationer.
Fel politiskt fokus
Redan 2007 hävdade Regeringens råd i miljöfrågor, Miljövårdsberedningen, att det inte finns några enkla lösningar på miljö- och klimatfrågan utan att ett verkligt omtänkande krävs. Trots det fortsätter flertalet politiker att diskutera politik på samma sätt som gjorts i decennier: hur ska vi få fler jobb genom att öka den konventionella tillväxten? Att i stället diskutera hur vi ska få ekonomin att respektera naturens gränser vore en bättre utgångspunkt.
Nytänkande är visserligen svårt för alla. Men i en så allvarlig situation som vår planet befinner sig i måste vi ha en politisk agenda som är anpassad till dagens utmaningar. Om inte ett snabbt omtänkande sker går den mänskliga civilisationen en svår framtid till mötes, och det är vi som lever nu som har det moraliska ansvaret att se till att så inte blir fallet. För klimatfrågan handlar inte längre om klimatförändringarna finns eller ej. Nu handlar den om hur pass radikala förändringar som kan behövas för att minska risken att klimatet – beroende på människans agerande – ändras på ett alltför destruktivt sätt.
Handlar inte enbart om ny teknik
Vi som står bakom uppropet tror inte att åtgärderna kan bestå enbart av ny teknik. Vi behöver också diskutera på vilka grunder vi tar oss rätten – medvetna om effekterna – att försämra livsbetingelserna för redan fattiga människor och kommande generationer genom att släppa ut stora mängder växthusgaser i atmosfären. Går det att moraliskt berättiga, eller gör vi något som framtida generationer kommer att döma oss för?
Frågeställningen har formulerats utomordentligt väl av en grupp klimatengagerade forskare, bland andra Johan Rockström, i en artikel riktad till världens ungdom:
Den grundläggande frågan är således inte ekonomisk. Det är en moralisk fråga – en fråga om rättvisa mellan generationerna. Skulden, om vi misslyckas med att ändra kurs kommer att falla på oss, den nuvarande generationen av vuxna. Våra föräldrar kunde ärligen säga att de inte visste att deras handlingar kunde skada framtida generationer. Vi, den nuvarande generationen, kan bara låtsas att vi inte vet.
Det är exakt denna utmaning som mänskligheten nu står inför, och det är denna generationsfråga som måste börja prägla svensk politik. Vi är medvetna om att när det gäller livsstil och konsumtionsvanor måste alla länder uppnå ekologiskt hållbara former. Men någonstans måste vi börja, och få länder har bättre förutsättningar än Sverige.
Och det går att hantera utmaningarna konstruktivt. Amerikanska forskare har visat att den ekonomiska krisen gör det svårare att oroa sig för klimatet eftersom oron för ekonomin tar överhanden. Men ekologiska ekonomer menar att en omläggning till resursbevarande produktion och mindre grad av konsumtion kan kräva mer, inte mindre arbetskraft, och även kan leda till en mer jämlik fördelning av vårt välstånd.
Cyniskt vägval
Men för att acceptera minskad privat konsumtion krävs förskjutningar i värderingar. Nästan alla svenskar har redan en livsstil som kräver flera jordklot om den skulle omfattas av alla människor på vår planet. Ändå kräver vi ökat konsumtionsutrymme. Är inte det cyniskt av oss? Vår konsumtion bygger dessutom på produktion i andra länder som ger usel arbetsmiljö och ödeläggelse av ekosystem och lokal kultur. Men vill vi verkligen leva på ett sätt som försämrar livsförutsättningarna för andra människor?
Människan har både egoistiska och altruistiska sidor. Det rimliga nu är att vi utvecklar vår altruistiska sida och blir en globalt solidarisk varelse. För en globaliserad värld där vi alla påverkas av varandras agerande fodrar en etik med globala hänsyn. Endast genom att bryta politikens snäva fokusering på att göra det materiellt bättre för oss nu levande svenskar, kan vi se oss själva som anständiga varelser. Och endast därigenom kan vi också bli betraktade som anständiga människor av dem som kommer att ta över vår planet efter oss.
Billy Larsson
fil dr i psykologi
Birger Schlaug
samhällsdebattör
Gunilla Almered Olsson
professor i humanekologi
Anders Wijkman
rådgivare SEI, v ordf Romklubben
Nina Björk
författare och kulturskribent
Bengt Brülde
professor i praktisk filosofi
Emin Tengström
professor emeritus i humanekologi
KG Hammar
fd ärkebiskop
Annika Carlsson-Kanyama
forskningschef FOI
Svante Axelsson
generalsekr i SNF
Alf Hornborg
professor i humanekologi
Göran Greider
journalist