Låt oss lägga bort alla -ist:er och –ism:er. Vi kan kalla oss människor, bara för en kort stund. Alla lika men olika till form och färg. Alla lika men olika i tanke och tal. Människor måste alltid tillåtas att vara människor och människor är alla individer. Vi har alla samma värde, samma rättigheter, vi ska alla ha samma möjligheter och allting annat är fel.
Vi har alla samma rätt till våra liv.
Vi kan förverka vår rätt på olika plan genom olika handlingar men i grunden är rätten till våra liv okränkbar.
När så en individ anser sig ha rätten till någon annans liv, när en individ eller ett kollektiv sätter sig över den rätten så har de fel.
Om man "beter sig som en hora" så kränker man heder och kan därför avpolletteras utan skam. När sexualitet (företrädelsevis kvinnans) eller oliktänkande används för att hålla en grupp eller en individ inom givna ramar så hämmar man denna individ eller grupps förmåga att växa som människor. Kollektivet stagnerar och fastnar i tiden som en dinosaurie i leran.
När man anser sig ha rätten till en annan människas liv så frånsäger man sig även rätten till sitt eget.
Kollektivets tanke tar över, individens val faller undan för massans och vi dör en smula. Och ett mord är väl ändå alltid ett mord? En person, en grupp tar sig rätten att beröva en annan människa livet?
När en person sitter och svamlar om att bevara, upprätthålla heder så är det detta personen talar om.
Mord. Var finns hedern i detta? Var, i vilken bok, på vilken rad finns belägget för att detta är synonymt med heder? Man kan nu påstå att jag inte förstår, för att jag är vit medelklass från Sverige, men jag vill verkligen veta.
Var i ert hjärta, i ert väsen och själ? Var i världen, i vilken skrift?
Finns ingen heder
Det finns ingen heder i mord. Det har aldrig funnits någon heder i mord och det kommer aldrig att finnas. Visa mig ett samhälle som rättfärdigar mord och förtryck som är värt att leva i, som har utvecklats till ett samhälle av lyckliga och självständiga människor – ett enda. Det enda som betyder någonting är människors lika värde – det finns ingen annan sanning.
Den hederskultur som man talar om mynnar ut i mord – barnamord. Man mördar för att en person faller ur den givna ramen, för att den personen vill någonting annat. I vad hittar ni hedern? Av vad bygger ni lögnen om det hedervärda mordet?
Hur rättfärdigar man handlingen då man mördat ett barn? Hur kan vi som samhälle fortsätta kalla detta för heder, för kultur? Vad kan växa ur ett sådant hat mer än mera hat? Ett mord är ett mord och en mördare är en mördare – aldrig någonting annat.
Magnus Lorentzon