Slutreplik
Könsstympning, 21/7 & 23/8
Jag skrev i GP 21/7 om faran med att okritiskt godta alla utsagor om vad ”forskning visar” eftersom det inte sällan, särskilt när det gäller samhällsfrågor, finns annan forskning och annan kunskap som pekar i annan riktning.
Flera exempel på detta nämndes i min text, bland annat oenigheten om hur vanligt det är att flickor och kvinnor som bor i Sverige har könsstympats.
Mörkertalen är förmodligen stora och man kan inte veta exakt hur många som blivit utsatta för detta övergrepp. Jag påpekade också att det är osannolikt att sedvänjan helt skulle försvinna i samma stund som människor passerar den svenska gränsen.
Finns ingen forskning
Med sin replik i GP 23/8 bekräftar Sara Johnsdotter, professor i socialantropologi vid Malmö högskola, på ett åskådligt sätt just den problematik jag ville belysa. Som så många gånger tidigare reagerar hon med irritation när hennes slutsats att könsstympning aldrig har förekommit i Sverige ifrågasätts. Hon hävdar tvärsäkert att det är ”uppenbart att en omfattande kulturell förändring har skett i berörda invandrargrupper”.
Detta vet Johnsdotter i själva verket ingenting om eftersom det inte finns någon kvantitativ forskning i ämnet. Underlaget i hennes egen forskning utgörs av intervjuer med utvalda personer.
Förhindra fler övergrepp
I min text hänvisade jag bland annat till aktuella fall av övergrepp på flickor bland indiska invandrare i USA och till att invandrare i Sverige på senare tid har anlänt från flera nya riskländer. Johnsdotter, som gärna skulle vilja se sig som landets ledande expert på frågor om könsstympning, verkar emellertid anse att alla uppgifter om att sedvänjor följer med när människor migrerar strider mot hennes uppfattning om ”fakta”.
Desto starkare skäl då att gräva djupare och forska mer kring ämnet kvinnlig könsstympning i Sverige, och att se till att lagen följs och fler övergrepp förhindras.
Lars Åberg
journalist och författare