Den så kallade ”IT-skandalen” har nu nått sådana proportioner att riksdagen har ryckts ur sin sommarslummer. Oppositionen har meddelat att man riktar en misstroendeförklaring mot statsråden Anna Johansson (S), Anders Ygeman (S) och Peter Hultqvist (S). Det verkar dock som att allianspartierna inte riktar en misstroendeförklaring mot statsministern själv. Om en sådan hade gått igenom skulle hela regeringen tvingas avgå.
De olagliga handlingar som utförts av Transportstyrelsens före detta generaldirektör Maria Ågren är illa nog i sig. Regeringens agerande efter att man fick kännedom om läckan har inte gjort mycket för att återupprätta förtroendet. Man befinner sig i en rävsax.
Om statsministern ljuger måste han avgå
Visar det sig stämma att inrikesminister Anders Ygeman eller Peter Hultqvist känt till läckan men inte informerat statsministern är det skäl nog för att ifrågasätta hur lämpliga de är som ministrar. Om motsatsen stämmer, att statsministern var informerad men nu ger en annan version till svenska folket så är även det orsak nog för honom att tvingas avgå från sin post.
Skandalen sätter också fingret på något djupare. Sverige är speciellt i det avseendet att myndigheter samlar in stora mängder personliga uppgifter om sina medborgare. Detta görs i många länder i olika utsträckning men i Sverige gör man det i en omfattning som sticker ut.
Fundamentalt utbyte
Tidigare har det framkommit att myndigheter som Bolagsverket, Skatteverket, CSN och Transportstyrelsen kan sälja personuppgifter på den öppna marknaden utan den enskilda individens vetskap eller tillåtelse. FRA har varnat för att många myndigheter också uppvisar stora brister i IT-säkerheten. Samtidigt som cyberattacker riktade mot Sverige ökar. Hemliga uppgifter om enskilda individer, företag och myndigheter är hårdvaluta för både andra stater och organiserad brottslighet.
Sverige är ett land präglat av hög tillit mellan medborgare och stat men det är inte en sanning huggen i sten. Relationen bygger på ömsesidighet. Staten förväntas uppfylla sina skyldigheter i lika hög utsträckning som medborgarna. Detta utbyte är fundamentalt för alla moderna stater.
Skattesystemet bygger på en sådan ömsesidighet där medborgaren betalar in skatt och staten i sin tur förväntas använda pengarna man får in på ett korrekt sätt. Försvarsmakten bygger på att medborgarna ställer upp för landets gemensamma försvar samtidigt som staten förväntas använda försvarets resurser för att värna medborgarnas säkerhet. Brister alla dessa små ömsesidiga beroendeförhållanden mellan stat och medborgare så brister det mesta.
Att myndigheterna samlar in personuppgifter om medborgarna kan i bästa fall leda till en effektivare byråkrati, där myndigheternas arbete med att implementera demokratiskt fattade beslut underlättas. Då fyller det en viktig funktion får både demokratin och för samhällets institutioner.
I värsta fall kan det vara direkt farligt då uppgifterna kan användas för att underlätta för statlig repression och despotism. Som i många av världens diktaturer. Just därför är det av yttersta vikt att dessa uppgifter hanteras varsamt. Blotta misstanken om att så inte är fallet kan göra stor skada för tilliten mellan staten och medborgarna.
Måste skydda informationen
Att rikta en misstroendeförklaring mot statsråden är en viktig signal från medborgarna till staten att förtroendet har urholkats. Men det får inte stanna där. Det är ett systemfel att statliga myndigheter tillåts samla in stora mängder personlig information samtidigt som man misslyckas med att skydda den.
Om inte luckorna i myndigheternas säkerhetsarbete täpps till återstår bara möjligheten att begränsa myndigheternas befogenheter att samla in uppgifter om medborgarna. En fördjupad diskussion om detta har saknats under lång tid. Kanske kan den senaste tidens skandaler bli startskottet för en sådan.
Petter Månsby
ekonom och talskrivare för M-politiker