I en annonsbilaga ”Ditt hem” inbladad i en av de större morgontidningarna nyligen finns
en intervju med Boverkets expert på hållbart byggande Hans-Olof Karlsson Hjorth.
Rubriken lyder ”Klimatsmart byggande blir allt viktigare”. Karlsson Hjorth säger i intervjun att nya hus dimensioneras för att stå i 50-100 år. Samtidigt är, enligt honom, lång hållbarhet på stommen en grundläggande förutsättning.
”….stå i 50-100 år”. Vad menar Boverkets expert på hållbart byggande? Ska hus per definition vara uttjänta redan efter 50 år i värsta fall? Hans-Olof Karlsson Hjorth måste vara missuppfattad tänker jag och ringer upp honom på Boverket i dess 1700-talshus i Karlskrona.
Men icke!
Hans-Olof Karlsson Hjorth, Boverkets expert på hållbart byggande, lever med idén om denna utmätta tid för nya svenska hus i dag. Han är inte felciterad.
Normerna är inte satta att fungera längre än 50 – 100 år.
Det handlar främst om att det i ett kort perspektiv inte är ekonomiskt lönsamt för byggherren att bygga med sådan kvalitet att man kan säga att husets olika delar ska klara lång hållbarhet, förklarar han. Då är inte VA- och elinstallationer med i beräkningen. Där krävs sannolikt renovering under tiden. Liksom till exempel vad gäller fönster plus annat vanligt underhåll. Exakt vad som i övrigt kan börja krackelera efter slutdatum kan han inte ge exempel på, men dimensioner, materialval och konstruktion dimensioneras efter en snäv teoretiskt uträknad hållbarhet.
Hans-Olof Karlsson Hjorth talar sig varm för nollenergihus som är så välisolerade att de värmer sig själva.
En lågenergibyggnad, ett småhus, kan ha en så kallad ”klimatpåverkan-pay offtid” på 15 – 16 år, ett flerfamiljshus sex år. Först därefter ger det en nettovinst ekologiskt jämfört med att bo kvar i ett mindre energisnålt hus. Det tar nämligen ett antal år innan all energiåtgång för att bygga det är betald i lägre energiförbrukning. Energianvändningen för att bygga huset tar också proportionerligt större utrymme i dag när motsvarande för driften blir allt mindre, konstaterar Boverket.
Ruggiga exempel
Det finns ruggiga exempel på byggnader runt om i landet som måst rivas efter ännu kortare tid än till och med Boverkets lägsta standard. Det handlar om bostadshus, men framför allt skolor vilka tillsammans är Sveriges största arbetplats. Betongplatta, flytspackel och platta tak är gemensamma nämnare i dessa sjuka, ofta i övrigt med billiga material byggda hus.
Ett av de sorgligare fallen återfinns i Orust kommun. I centralorten Henån har förskolor, fritidshem samt låg-, mellan- och högstadieskola rivits. Anledningen: fukt- och mögelproblem samt kemiska substanser där både elever och personal drabbats av allergiska besvär. Även den nya skolan har liknande problem och är stängd för totalsanering. Många av barnen har sedan mycket unga år, under hela sin skoltid, vistats i dessa hälsofarliga och undermåliga hus från 1960- och 70-talen byggda under kostnadsjakt enligt dåtidens byggregler.
Flera stora byggbolag har senare, för att spara pengar, uppfört hus med så kallade enstegstätade fasader där putsen lagts direkt på isoleringen utan luftspalt. Fukt har då trängt in och stannat i väggen. Högsta domstolen dömde häromåret Myresjöhus för felaktigt byggande med enstegsfasader.
Om hållbarhetskraven ställts längre än 50 –100 år så hade förstås mycket av nutidens byggfel kunnat undvikas.
Kapitalförstöring
Att riva hus är förutom kapitalförstöring även energislöseri. Men Boverket nämner inte det i kalkylen.
Enligt verkets prognoser så behöver Sverige närmast ett nytt miljonprogram, 700 000 bostäder fram till år 2025. Hur ska dessa nya hus stå emot tidens tand är frågan. Ska principen bygg, slit och riv gälla? Vad blir det för slags boendemiljö?
Slutsatsen borde vara att om ett hus är byggt med kvalitet, genomtänkta beprövade lösningar och med bra isolering och lång hållbarhet – mycket längre än 50 – 100 år – så är det också klimatsmart och lönsamt. Men så resonerar man uppenbarligen inte på Boverket.
Dougald Macfie
miljöjournalist, författare, husbyggare
Debattören: