I en krönika i DN (4 juni 2016) berättar Richard Swartz hur han på en bussresa mellan Norrtull och Stureplan hör hur det talas svenska med inslag av engelska: ”Det svenska språket är nästan borta”. Han skriver att ett språk inte så sorglöst kan anamma det främmande: ”Ty små språk – och svenskan är ett mycket litet språk – dör ofta ut. I en globaliserad värld sker det nästan dagligen, som på Nya Guinea”. Och språkvetarna får kritik för att de inte tar hoten på allvar.
Är svenska ett (mycket) litet språk? Det finns enligt den ambitiösa räkningen i boken Ethnologue. Languages of the World drygt 7 000 språk i världen. Svenskan med sina cirka nio miljoner modersmålstalare hamnar runt plats 90 i storleksordning, vilket betyder att 98,5 procent av världens språk har färre talare än svenskan. Svenskan är inte ett litet språk.
Ett språks vitalitet märks även i hur framgångsrikt det värvar nya talare. Svenskan värvar flera tusen nya talare varje år genom invandring och svenskundervisning. Men, det är klart, engelskan leder värvningsligan med bred marginal. Andraspråksengelska har fler talare än modersmålsengelska. Runt 330 miljoner människor har engelska som modersmål, men 3–4 gånger så många har engelska som andraspråk.
Engelskan stärker sin ställning i Sverige liksom i övriga världen, och engelskan används ofta som arbetsspråk, inte minst inom affärsvärlden och forskningen.
När alltfler människor dagligdags använder engelska i sitt arbete, är det inte konstigt om de engelska inslagen blir fler i vardagssamtalen. Lånen kan förändra språket men knappast hota det.
Alla språk lånar (eller stjäl) från andra språk, och den största kleptomanen i Europa har nog engelskan varit med mängder av keltiska, latinska, nordiska och franska lån. Engelskan har förändrats enormt genom seklerna, men det är svårt att kalla språket hotat.
Engelskan har blivit svenskens lingua franca, det vill säga det språk man tar till i samtal med människor med annan språklig bakgrund. I normalfallet talar svensken engelska med greker och spanjorer, och numera ofta också med tyskar och fransmän.
Om man inte nöjer sig med att åka till Stureplan utan åker åt annat håll, hör man inte bara svenska utan också samtal på arabiska, somaliska, turkiska och andra språk.
Den viktiga frågan är vilket språk som blir framtidens lingua franca i tvättstugor och trappuppgångar. Vilket språk väljer man att i grupper där arabiska, spanska, turkiska och även svenska möts? Vilket språk använder man när man går och handlar? Hittills har det varit svenska. Kommer det att bli engelska i framtiden?
Valet av ett annat språk än svenska i vardagliga situationer är något som i grunden skulle förändra den svenska språkmiljön.
Lars-Gunnar Andersson
professor i modern svenska vid Göteborgs universitet