juridikstuderande vid Uppsala universitet, medlem i CUF- distriktet i Uppsala
Mannen som utförde den bestialiska vansinneskörningen på Drottninggatan i Stockholm har ännu i skrivande stund inte förklarat sina motiv, och egentligen borde de vara meningslösa. Ingen ideologi och ingen orättvisa i världen kan rättfärdiga besinningslöst våld mot oskyldiga civila. Även ifall personen som utförde detta dåd inte själv är jihadist, så har jihadister med en salafitisk ideologi kopplad till grupper som al Qaeda, al Nusra och Daesh begått liknande och större terrorangrepp mot europeiska städer.
Vi bör tacka Gud att detta inte blev ett nytt Nice, med över 80 döda, samtidigt som vi aldrig får glömma eller förlåta ett terrordåd som detta. Jag tror att vi alla som tror på ett demokratiskt och liberalt samhälle hoppas att den svenska polisen agerar resolut och bestämt på denna situation.
Detta måste diskuteras
Vad vi dock måste diskutera är hur vi ska förhindra terrordåd som detta. Terrorceller kan övervakas, och individer med känd historia av politisk radikalisering kan även de kartläggas, liksom de samlingslokaler där de motiveras och kan träffa nya personer. Men i ett alltmer atomiserat och individualistiskt samhälle så finns det inte mycket som kan göras åt personer som radikaliseras i tysthet bakom datorskärmens ljus, tidigt på småtimmarna, i en lägenhet nära dig.
Visst, det finns tekniska lösningar, det gör det alltid. Vi skulle (om vi bortser från legala och etiska överväganden) kunna sätta upp övervakningskameror överallt och ha ett nationellt ansiktsarkiv och tvinga alla att uppge sina fingeravtryck. Men en sådan lösning skulle vara totalitär och skulle omyndigförklara alla människor, bara på grund av att ett fåtal individer känner sig manade att kränka och mörda sina medmänniskor i religionens namn.
Politiska avarter
Sanningen är dock den att det finns områden i Sverige med ett stort socialt utanförskap – områden där befolkningen inte talar svenska, där många betraktar Polisen som en främmande ockupationsmakt, där arbetslöshet är över 50 procent och där både gangsterism och antisocial religiös fundamentalism frodas. Detta utanförskap och den ghettoisering som det göder leder till att fyra politiska avarter som närs av samhällets sönderfall kan växa:
l Gangsterklaner i utanförskapsområden bygger sin existens på idén att människor med utomeuropeisk bakgrund oavsett hur hårt de arbetar aldrig kommer kunna bli en del av den svenska medelklassen och därför – säger de – är det enda alternativet för ambitiösa unga män att välja en kriminell karriär.
l Delar av den revolutionära vänstern romantiserar utanförskapet och ger stöd till gangstrarnas bild av problemet, eftersom de tror att de på det sättet kan radikalisera förortsungdomar till uppror mot vårt demokratiska samhälle.
l Extremhögern kan peka på utanförskapsområdena och skrämma etniska svenskar att radikaliseras politiskt och bli mer främlingsfientliga.
l Den salafistiska jihadismen, slutligen, kan rekrytera ungdomar på glid till att utföra dåd som dessa, vars syfte är att öka motsättningarna i samhället och göra befolkningen mer islamofobisk, något de hoppas leder till ökad islamofobi och stigmatisering, vilket innebär fler radikaliserade muslimer.
Ingen vill Sverige väl
Vad som är gemensamt för dessa fyra grupperingar, är att ingen av dem vill Sverige väl, utan alla vill de på olika sätt skada vårt vackra land, och utnyttja sociala motsättningar mellan människor för att växa. De är alla fyra antidemokratiska, antisvenska och antimänskliga cancersvulster på vårt samhälle, och de är bara intresserade av att alla ska få det sämre, eftersom det möjliggör för deras ledare att få det bättre.
Sverige är inte ett dåligt, rasistiskt eller förtryckande land.
Sverige är fantastiskt! Ett för den mesta tiden fruset land med en liten befolkning och liten odlingsbar yta, har genom hårt arbete och enighet lyckats bygga upp en blomstrande demokrati, en dynamisk ekonomi och en generös välfärdsstat som imponerar på hela världen. Från att ha varit ett av Europas fattigaste länder har Sverige, utan allvarliga konflikter, lyckats producera trygghet, innovation och inspiration för miljarder människor över hela världen. Vilket annat land i samma storlek har ett så grundmurat gott rykte som Sverige?
Exploateras av missnöjesgrupper
Men, Sverige har problem i dag. Utanförskapet och oförmågan att integrera en stor mängd nya svenska medborgare och deras barn har skapat en känsla av missnöje och misstänksamhet. Detta exploateras av missnöjesgrupperingar som bara är intresserade av söndring och kaos. Klass mot klass. Sekularisering mot religion. Ras mot ras. Kvinna mot man.
Sverige har inte blivit stort på grund av klasskonflikter, sektkonflikter, raskonflikter eller könskrig – utan på grund av att svenskarna kunnat samarbeta som en enhet och bygga ett av den mänskliga historiens bästa samhällen i det frusna Skandinavien. Det är vackert och det är stort.
Vad vi måste göra för att kunna besegra osämjan och terrorismen, och leda vårt land in i det nya årtusendet, är att återskapa en gemensam svensk identitet – en som innefattar skandinaviska svenskar, samiska svenskar, somaliska svenskar, latinska svenskar, arabiska, kurdiska och iranska svenskar. Vi är alla det svenska folket och när vi tillsammans arbetar för Sverige, så arbetar vi för oss alla tillsammans.
Ett land där folket är enat kan aldrig kuvas, och tillsammans kan vi göra Sverige storslaget igen.
Sverige i vårt hjärta!
Diana-Naya Zadius
juridikstuderande vid Uppsala universitet, medlem i CUF- distriktet i Uppsala