Ge en smittad yrkeskår sin rätt till ekonomisk trygghet

Visste Sveriges riksdagsledamöter att varje gång de äntrade kammarens talarstol följde en risk att de kunde lämna den smittad av en livshotande blodsjukdom skulle det påverka deras syn på uppdraget. Ändå är risker som dessa vardag för tiotusentals läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och undersköterskor varje dag.

Regeringen står passiv inför att ett växande antal i vårdyrket förlorar arbetsförmågan, tilltron till arbetsgivaren och i värsta fall livet.

De nära 550 000 människor som jobbar inom vård och omsorg står utan rätt till ekonomisk trygghet, om de skulle råka ut för den absolut vanligaste olyckan inom vårdyrket: att sticka sig på en använd kanyl.

Stickskador vanliga

Hepatit C är en kronisk virussjukdom som smittar via blod. Insjuknande kan ta åratal och illamående och smärta i muskler och leder gör den svår att härleda. För många angrips levern, och med tiden utvecklas skrumplever och cancer.

I en undersökning Vårdförbundet genomförde med 1 200 tillfrågade sjuksköterskor angav 80 procent att de någon gång under det senaste tio åren stuckit eller skurit sig på kanyler eller exponerats för blod i sitt arbete. En av fem erkände att det hänt mellan en och tre gånger under de senaste tre månaderna.

Är nålen infekterad är det en av 30 som smittas av hepatit C. Cellgifter eller ytterst en levertransplantation kan krävas.

Alla skall behandlas lika

Med smittan följer en rädsla för mötet med patienten. Viljan att vårda ersätts av oro för att inte kunna klara jobbet, fast kroppen blivit återställd. Sjukdomen lever kvar i medvetandet.

Smittan förknippas av den breda allmänheten med sprutnarkomaner, och de är inte sällan källan till sjukvårdspersonalens riskexponering. Men dessa människor har rätt till vård på samma villkor som alla andra, och det vore ovärdigt en välutvecklad sjukvård om vissa patienter skulle mötas med restriktioner eller särbehandling.

Bemötandet av smittad vårdpersonal präglas av oförstående och lång väntan på besked om arbetsgivarens försäkringsbolag och försäkringskassans klassar sjukdomen som en arbetsskada eller ej.

I Stockholm fick en sjuksköterska vänta i fyra år på beslut om livränta från Försäkringskassan. En undersköterska i Halmstad fick först efter sex år fullständig ersättning och livränta retroaktivt.

Förändras i grunden

Bedömningsgrunderna måste förändras. Stick- och skärskador som leder till

hepatit C för personal inom sjukvården bör förutsättas komma av yrkesutövningen, om inte särskilda skäl för att anta motsatsen kan hävdas. Det innebär att den som redan måste bearbeta och behandlas mot en svår sjukdom inte också måste utsättas för landstingens försäkringsbolags oacceptabelt långa handläggningstider och utredning.

Risken kan aldrig elimineras helt. Men ett ansvar för att skapa bättre rutiner, säkrare kanyler och strukturer för att ta hand om de som ändå drabbas delas av både landsting och regering.

Bristande rapportering

Den 1 oktober uppmärksammas Europeiska unionens 12 miljoner och Sveriges mellan 40 000 och 60 000 smittade på Internationella hepatit C-dagen av Världshälsoorganisationen, WHO Europa.

Senast då förväntar sig Sveriges alla hepatit C-positiva att regeringen kan uppvisa ett handlingskraftigt program med en tydlig vilja att bekämpa det växande problemet med smittspridning inom vårdyrket och bristande rapportering av incidenter.

Socialminister Göran Hägglund som ansvarar för statliga insatser mot hälso- och sjukvård borde kräva vårdens huvudmän på en tydlig planering för hur antalet skär- och stickskador ska reduceras. Ett första nödvändigt steg för regeringen vore att formulera tydliga föreskrifter för hur landstingen i egenskap av både vård- och arbetsgivare ska adressera dagens ohållbara situation.

Bara genom tydligare krav och redovisningsplikt på landsting kan de tvingas att organisera ett metodiskt arbete för att riskexponering ska minska.

Hjälp tillbaka

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson, som utformar politiken för ersättning vid arbets- och kroppsskador, borde verka för att regeringen utfäster garantier för att ingen vårdpersonal ska lämnas utan ekonomiskt kompensation och försörjning för smitta som kan härledas till arbete inom sjukvård och omsorg.

Med trygga ersättningssystem och snabbare handläggningstider kan de som smittas hitta en kortare väg tillbaka till vårdyrket.

Regeringen kan inte längre hävda att de inte känner till problemet. Nu väntar alla anställda inom vården på besked om vad som ska göras.

Anna-Karin Eklund

ordförande Vårdförbundet

Ylva Thörn

ordförande Kommunal

Eva Nilsson Bågenholm

ordförande Sveriges läkarförbund

Claes Jansson

enhetschef LO-TCO rättsskydd

Kaj Johansson

sjuksköterska, Riksföreningen hepatit C vårdnet

Agneta Bjurman

sjuksköterska

Kia Lundström

undersköterska

Maj Hellström

ordförande Riksföreningen hepatit C