På ett möte nyligen hörde jag stadsarkitekt Björn Siesjö berätta om de största hindren han ser för utbyggnaden/förtätningen av Göteborg: Boverkets gränsvärden för bullerstörningar, handikapporganisationernas krav på tillgänglighet, parkeringsnormen samt de boende som överklagar bygglov på grund av att de förlorar grönområden i sin närhet.

Björn Siesjö anser att alla nya bostadshus inte behöver vara handikappanpassade, att buller är någonting man får acceptera när man bor i en storstad samt att det inte är nödvändigt att kunna se träd från sitt fönster – det räcker med att man har en park i närheten.

Han uttryckte också vid detta möte det i hans tycke orimliga i att restaurang/bar Jazzå på Andra Långgatan tvingats stänga på grund av klagomål från grannar angående störande ljud på kvällar och nätter.

Björn Siesjö säger i GP 27 maj att, staden låter, luktar och lyser. Står man inte ut med det får man flytta...

Jag förstår inte vad det är för radikalt och nyskapande med att inleda ett förändringsarbete i en storstad med att hävda att vi ska strunta i årtionden av forskning kring bullers negativa inverkan på människors hälsa, de likaledes goda effekterna av naturen samt de handikappades behov.

Nu bygger vi en ny stad för den delen av befolkningen som gillar att sova till basgångarna från rockmusik eller buller från trafikleder dygnet runt, som är fullt frisk och som varje dag på egen hand kan ta sig till en park för att kunna få se ett träd.

Den nytillträdde stadsarkitekten förefaller vara okunnig om modern forskning och ignorant mot olika människors behov.

En stadsarkitekts uppgift borde väl vara att på ett omdömes- och ansvarsfullt sätt väga samman olika aspekter för att främja utvecklingen av en stad som är hälso- och miljömässigt hållbar och tillgänglig för alla.

Gunilla Rydberg