Alltför ofta läser vi om skyhöga månadslöner, orimliga fallskärmsavtal och stora bonusar. Själviskhet och girighet tycks inte ha några gränser.

Häromdagen uttalade sig en verkställande direktör för ett kommunalt bostadsbolag med en månadslön på 72 500 kronor med orden: ”Jag tycker att lönen är rimlig med tanke på det ansvar jag har.”

Jag tvivlar inte en sekund på att vd:n har ett ansvar. Men har inte undersköterskan ett ansvar? Eller busschauffören?

Undersköterskan delar ut medicin, ger sprutor och svarar för övrig omvårdnad på äldreboenden och i hemmen. Busschauffören får i många fall transportera ett femtiotal på snöiga och hala vägar.

En undersköterska tjänar cirka 20 000 kronor i månaden. En busschaufför cirka 22 000 kronor.

Har en vd i ett kommunalt bostadsbolag så oerhört stort ansvar, så att lönen måste var mer än tre gånger så hög som undersköterskans eller busschaufförens? Naturligtvis inte. Att hävda något sådant är struntprat och uppblåst högmod.

Om en vd somnar bakom skrivbordet märker förmodligen inte en enda människa av det. Om en busschaufför eller en undersköterska somnar i tjänsten får det förödande konsekvenser.

Det måste bli ett slut på de uppenbara orättvisorna i samhället. Ryggdunkandet och utdelandet av orimliga förmåner mellan ett företags vd och styrelseordförande måste upphöra. Klassamhället har kommit tillbaka i Sverige.

Medan vissa badar i pengar måste andra avstå tandläkarbesök eller låna pengar till julklappar. Det är förnedrande för vårt land.

Julafton 2011 kallades en sjuksköterska in för tjänstgöring. Hon fick 500 kronor extra. En läkare, som frivilligt arbetade samma dag, fick 18 000 kronor extra. Skulle läkarens ansvar och arbete vara 36 gånger större och värdefullare än sjuksköterskans? Självklart inte. Nu går skam på torra land.

I Bibeln står det: Penningbegäret är en rot till allt ont.

Jan-Åke Karlsson

präst

Brastad